Poddradio: Vad hände i almedalen?

Vad hände i Almedalen? Går det att påverka med scenkonst? Och nolltaxa för föreningslivet, kan det vara något?

Bildtext: Anna-Karin Palm och Joakim Rindå
Anna-Karin Palm och Joakim Rindå

Anna-Karin Palm, initiativtagare till Det är dyrt att vara fattig, Helena Salomonson, Riksteaterns vice vd och Lisa Färnström från Troja scenkonst pratar med Riksteaterpoddens Joakim Rindå.

Här kan du läsa mer om Riksteaterns poddradio, t.ex. hur du kan prenumerera på avsnitten i din smartphone.

Tankar kring det offentliga rummet och samtalet

I år är det åttonde gången jag är i Almedalen. Första gången var 2005. Då fanns inte ett enda program med fokus på kulturen. Det året genomförde Riksteatern Kulturpartikuppen med den egna föreningen Plural och i hamnen arrangerade vi debattboxning tillsammans med de lokala teaterföreningarna. Efter det har både det politiska och mediala intresset för kulturfrågor ökat. Det glädjer mig också att det är fler arrangörer utanför kultursektorn som bjuder på samtal om kulturens roll och relevans för yttrandefrihet, regional tillväxt, ideellt engagemang, demokratisering och andra samhällsområden.

Jag kommer själv sitta i ett par paneler och samtal under Almedalen. I ett av dem kommer vi diskutera samhällsbyggnad ”Husby, skyskrapor, strandskyddet, och kommunens marknadsmonopol- dags för en samhällsbyggnadsrevolution?” För mig är det som alltid viktigt att frågan om medborgarnas delaktighet och att en mångfald av erfarenheter finns närvarande, oavsett diskussionsämne. Frågan om hur vi möter utmaningar och hur vi möjliggör innovationer och lösningar som ger hållbart öppna och jämlika samhällen. Vad är det som gör att människor vill delta och engagera sig? Vad behöver kultursektorn göra för att inspirera och öppna sig för ett breddat engagemang och deltagande?

I en kommande artikel i Pan European Networks EU-baserade magasin, Government har jag utvecklat de här tankarna mer. Artikeln kan du läsa här (eng).

Jag tar gärna emot vad du eller din teaterförening tycker om Riksteaterns roll i samhället, inom och utanför kulturpolitiken. Så, kontakta mig om du vill dela med dig av dina tankar och idéer.

Trevlig sommar!

Ur Riksteaterns fotoalbum: Almedalen 2011

Riksteatern fanns på plats i Almedalen förra veckan, här är några bilder:

Ingvar Rishult och Mona-Lisa Hagström Svensson planerar

Ingvar Rimshult, Teater Arken, och Mona-Lisa Hagström Svensson, vice ordförande Qulturfolket Vetlanda, läser igenom programtidningen vid en frukostplanering.

Malin Eidin, ledamot i Riksteaterns styrelse, i Visby hamn.

Riksteaterns vd Birgitta Englin var moderator på Civos, Civilsamhällets organisationer i samverkan,  ekonomiska seminarium.

 Nadia Izzat, Södra Teatern.

Södra Teatern samarbetade med Riksutställningar och Riksantikvarieämbetet i Intelligence Squared, en debattform där publiken röstade om sin ståndpunkt före och efter debatten.

Ubah Musse intervjuades av Marianne Rundström i Gomorron Sverige.

Lena Carlbom, vice ordförande Riksteatern, och Ubah Musse, skådespelare.

Stor publik i kö för att se Vem sover i natt, Ubah Musses berättelse om att komma till Sverige som ensamkommande flyktingbarn.

Martina Anlér, från Röda Korsets ungdomsförbund, och Ubah Musse efter föreställningen.

Samtal efter Vem sover i natt. Medverkande: Claudien Tyuisabe, Demokrati för barns framtid, Lisa Hugoson, Riksteatern och Ingela Holmertz, Röda Korsets nationella avdelning.

Moderator var Martina Anlér.

 

Mia Larsson, verksamhetschef, Riksteatern, och Ulf Thörn, regional Riksteaterkonsulent, Östergötland, i Visby.

Foto: Liza Szilasi och bloggredaktionen

Ingvar Rimshult om Almedalsveckan: Seminarier, lunch med Jan Eliasson och möten med Region Skåne

Almedalsveckan är över och Ingvar Rimshult,  från Teater Arken i Helsingborg som blev en del av Riksteatern i våras, blickar tillbaka på fem dagar i Visby.

–         Jag har sprungit på mycket, i snitt blev det fem programpunkter om dagen. Till en del platser återvände jag också, för att se och höra mer, och träffa fler samhällsengagerade människor, säger Ingvar.

Ingvar sitter också med i styrelsen för Ideell kulturallians i Skåne, och till vardags är han biträdande rektor och verksamhetschef för Sundsgårdens folkhögskola. I Almedalen valde han bland annat gå på Civos seminarier som handlade om det civila samhällets värden.

–         Det var väldigt starkt att lyssna till det gedigna arbete som görs för att få grepp om det civila samhället. Det finns så mycket sakligt och mätbart, det gav mig mycket. Gordon Hahn och Erik Nilssons presentation hade många gångbara argument och gav råg i ryggen, säger Ingvar som också gick på seminarier hos Svenskt Näringsliv.

Vilka träffade du? 

–         Jag har bland annat träffat människor med anknytning till Röda Korset, och jag har ätit lunch med Jan Eliasson och Björn Rosengren. Jag har också träffat kulturpolitiker och tjänstemän från Region Skåne och ordföranden för kulturnämnden i Helsingborg, vi ska ses igen i augusti. Jag har också träffat många personer inom Riksteatern, det har varit värdefullt. Och jag hamnade också i sammanhang som jag inte planerat för, det gav mycket.

Vill du åka till Almedalen igen?

– Ja, jag hade hört många skrönor om hur det är i Almedalen, och nu vet jag själv hur det är. Jag har också sett hur många andra arbetat, allt från KRIS, till Röda Korset och Öresundshuset.  Jag har fått många intryck, som jag skulle vilja koka ner till hur Riksteatern kan göra i framtiden. Kanske skulle det vara bra att ha någon sorts mer visuell framtoning i Almedalen nästa gång, säger Ingvar.

På bilden: Lisa Hugoson, verksamhetschef, Riksteatern, och Ingvar Rimshult.

Mona-Lisa Hagström Svenssons erfarenheter från Almedalen

Mona-Lisa Hagström Svensson, vice ordförande i Riksteaterföreningen Qulturfolket i Vetlanda och även vice ordförande i Riksteatern Jönköping, var en av Riksteaterns representanter under Almedalsveckan.
Du fanns på plats i tre dagar, hur blev det?  
 – En upplevelse, helt klart. Först kände jag ”så mycket folk och så många seminarier och vad ska jag välja”. Men sen bestämde jag mig för att fokusera på mitt ideella arbete som representant för Riksteatern, och då lossnade det. Tio seminarier och fyra mingel var jag på.
Det här var ditt första besök i Visby under Almedalsveckan, hur valde du bland alla programpunkter?

– Jag valde tema, en dag valde jag seminarier som handlade om skola och kultur. ”Kan kulturen stödja skolans läroprocesser?” hette ett som var intressant. Kultur är en lärande process, vi behöver olika uttrycksmedel och vi behöver kommunicera på flera språk, det säger jag utifrån att jag arbetat som dramapedagog. Genom att arbeta med drama i grupp så tränar man på samarbete och sociala koder. Barn utvecklas socialt av att arbeta med drama, det är häftigt. Senare samma dag träffade jag också en gammal elev. ”Hade jag inte haft drama hade jag inte fixat gymnasiet ”, sa hon. Det är nio år sedan hon gick hos mig, i dag är hon läkarsekreterare.

 

 – Jag valde också att gå själv på flera seminarier, i stället för att gå i grupp med några jag kände. Det var bra för mig, jag bestämde själv och tvingades så att säga till att prata med nya människor. Samtidigt var det bra att det fanns fler från Riksteatern i Visby, och vi sågs när vi ville.

Mona-Lisa var också på ett seminarium där elevombudsmannen Lars Arrhenius medverkade.

 – Det var ett intressant seminarium där det pratades om mobbing och hur skolor kan arbeta mot det. Jag passade också på att ställa en fråga och förde då in kulturperspektivet i samtalet, det blev bra och sedan bytte jag kontaktuppgifter med flera som var där.

Under sin sista förmiddag i Visby, innan båten gick, valde Mona-Lisa att inte gå på några seminarier alls. Hon delade i stället ut flyers för Riksteaterns föreställning Vem sover i natt, som Ubah Musse spelade på Länsteatern.

 – Till folk som satt och bläddrade i programtidningen sa jag ”Jag kan hjälpa dig att välja, här är information om en föreställning”. Men tyvärr kunde jag själv inte vara kvar och se Ubah Musse den dagen. Jag åkte hem för att spela Sofia Drake i Vetlandas Stenberga-Spelen. Så på båten hem läste jag replikerna till kvällens föreställning.

Om du skulle ge ett råd till den som vill åka till Almedalsveckan nästa år, vad skulle du säga då? 

– Man ska utgå från sig själv och kanske välja ett spår. Man måste också välja bort intressanta seminarier, man hinner inte gå på allt. Och bra skor, det är min rekommendation. 

Från Almedalen mot nya mål

Lena rider mot nya mål...Har nu lämnat Almedalen och försöker sammanfatta intrycken….
Det är verkligen inte lätt!
Så många nya kontakter, så många nya framtidsprojekt att ta tag i.

Hur kan jag utveckla kontakten med Svenska Kyrkan? Jag fick en härlig pratstund med en kvinnlig präst som visade en bok med berättelser av människor med olika bakgrund. Vi kom givetvis in på Riksteaterns pjäs; ”Vem sover i natt” och samarbetet med Röda Korset. Det var helt absurt att samtidigt höra en Sverigedemokrat någon meter därifrån trumma ut sitt groteska budskap om Nationalstaten. Så långt ifrån den verklighet som vi alla vill leva i.

På ett mingel anordnat av Kulturrådet blev temat för diskussionen, ”Handslag Halland” som är ett samarbete, mellan Riksteatern, Hallands Bildningsförbund och Region Halland. En kultursekretare från Jämtland hade läst om detta och blivit intresserad. Så nu är det bara att plantera in ett liknande projekt i Jämtland för att stärka plattformen för de ideella kulturorganisationerna.

Vad kan kontakten med Companion som jag fick på CIVOS seminariet leda till? Får en massa uppslag och tankar och kan säkert koppla ihop dem med Voläntärbyrån som jag pratade med första dagen….

Visby från färjans däck...

Ja som sagt det är verkligen inte lätt att sortera i alla visitkort, tankar och uppslag men nu tar jag lite paus och seglar iväg ut från Visby…

//Lena

Onsdagen i Almedalen

Lena i samtal med Ubah efter föreställningen
Lena i samtal med Ubah efter föreställningen ”Vem sover i natt”

Onsdagen i Almedalen var en häftig upplevelse där mycket liksom knöts ihop. Jag började dagen med ett frukostseminarie som handlade om kommunernas ansvar för ensamkommande flyktingbarn. Det blev en ganska teknisk diskussion som mycket handlade om pengar och boendeformer. Att då kunna bjuda in till Riksteaterns föreställning ”Vem sover i natt?” med Ubah Musse som själv kom till Sverige som flyktingbarn utan sina föräldrar, kändes verkligen helt rätt. På eftermiddagen fick jag också se föreställningen, som är en helt underbar och gripande berättelse och verkligen visar människan bakom siffror och ekonomi. Jag samtalade tillsammans med Ubah efter föreställningen med några ur publiken om hur viktigt det är att få berättelser på det här viset. Detta visar att kulturen är en viktig förmedlare av budskap som annars kan vara svåra att ta till sig.

En annan diskussion som knöts ihop var när Marie-Louise Ekman konstaterade att allt är subventionerat i vårt samhälle, men det är bara kulturen där man så starkt ifrågasätter det. Men ingen bryr sig om flera miljoner till Globen utan den bara bygger man och sedan får man se vad det skulle va där inne…Detta hänger starkt ihop med det som Stina Oskarsson lite fyndigt resonerade om på ”after Almedalen” i tisdags. Hon menade att en kulturcheck på 1000 kronor till var och en var ungefär som att dela ut 24 meter motorväg till varje svensk som man fick lägga var man vill, det skulle ju inte bli så mycket infrastruktur av det…

Det tredje som gjorde gårdagen till en sammanfattning och hopknytning var det lyckade kulturrådsminglet där vi samlades från ett antal olika infallsvinklar, en regional tjänsteman, en från KLYS, en från musikerförbundet och en nationell politiker, en kulturkonsument och jag från civilsamhället, och konstaterade att nu hade vi ju den där arenan där alla träffas. Och vi bestämde också att vi från och med nu inte skulle ha konflikter med varandra utan istället jobba ihop och få till allt bra i kulturpolitiken. Kändes väldigt enkelt och jag tror faktiskt vi kommer att lyckas…

Idag blir det civilsamhällets dag för hela slanten och sedan bär det av från Almedalen….synd hade gärna stannat någon dag till…
// Lena

Mer från Almedalen

Gårdagens eftermiddag tillbringade jag mycket i kulturens tempel i Almedalen, alltså i Länsteaterns lokaler som började sin bana som kyrka. Det jag slogs av under seminariet om det svenska filmundret och kopplingen till de ekonomiska och sociala mervärde som kulturen ger, var att där tyvärr samlats mest ”redan frälsta”.  Möjligen låter man som en bitter kulturtant när man säger detta, men man önskar ju att de som verkligen borde höra vilka vinster kulturen drar in till samhället, förutom de stora egna kulturella värdena, också kom till dessa seminarier….jaja…

En annan intressant diskussion som bl annat Helena Salomonsson från Riksteatern förmedlade från denna scen var ”scenkonst på nätet”. Kändes riktigt kul att känna att vi i Riksteatern verkligen visar framfötterna i den nya tekniken och kopplingen till de lokala teaterföreningarna och folkrörelsen i hela landet är ju klockren här. Blev många intressanta vändningar om nedladdning och kvalitet, som kommer att fortsätta vidare, med förhoppningsvis ny publik som får tillgång till ett brett teaterutbud.

Avslutade kvällen med mingel och träff med vänner i den Gotländska sommarkvällen.

Har inlett morgonen med ett seminarium om kultur och företagande, kändes som en tydlig koppling till filmseminariet igår, där succén Millennium-filmerna togs upp. Det konstaterades att för att få de spetsar och toppar som leder till framgångsrika kulturföretag så krävs det att man stimulerar bredden av kulturskapare. Här har ju Riksteatern ett synnerligen viktigt uppdrag att jobba med entreprenörskap och stimulans ute bland unga kreativa människor. Charlotte Wiking, vd på Fotografiska underströk mycket tydligt att kultur är lockande, attraktivt och samhällsbärande och som en musikalisk kommentar fick vi ett smakprov på operans möjlighet att provocera….

Jag ger mig tillbaka ut i vimlet….

// Lena

Måndag förmiddag i Almedalen

Började dagen med en konflikthantering på Ranelidska, får väl räknas till en mental krock som satte tankar och känslor i rörelse.Att ordet verkligen har en stor makt och att olikheter är nödvändiga var viktiga budskap. Ett gott råd från Björn Ranelid om man vill förändra en värld i det lilla var: om ni sitter i en grupp och någon pratar illa om den som precis gått, res er genast upp och gå. För då visar man med handling att mobbing inte är ok i något sammanhang. Han bryter mot koncensus och jantelagen genom att berätta om det han gör och använder ordet jag istället för man. Det han säger är tänkvärt och provocerande. Man…jag menar jag blir berörd och påverkad.

För att komma ner lite i tempo, blev nästa programpunkt kulturen som tillväxtfaktor. En rapport av Rudolf Antoni, som inte kändes helt unik och annorlunda, man hört det förut, och som vanligt var inte de där som borde vara där. Susan Bolgar från kultur och näringsliv var där och tog tydligt avstånd från Svenskt näringlivs rapport om filosofins flummighet och teknikens nyttighet. Man önskar kanske att någon från Svenskt näringsliv istället lyssnat på Rudolf Antoni.

Innan lunch hann jag också med att lyssna på Sofia Arkelsten och rapporten om moderaterna som framtidens folkrörelse. Känns ju lite utmanande, eller? Fick i alla fall kontakt med två intressanta personer, Heidi Sandberg från Volontärbyrån som mött många som verkligen är intresserade av att arbeta med teater, där har vi en del att hämta och Madeleine Sundell från scoutrörelsen och Ungt ledarskap.

Drar vidare ut i vimlet, och vet ni vad..solen har kommit till Gotland också.En rapport från en gräsplätt utanför ringmuren.

// Lena