Den poetiska sanningens språkrör

Quote

Han är dokumentärdramatikern som har grävt i Ingmar Bergmans arkiv och funderat kring gränsen mellan människor och djur. På Teaterdagarna visas två verk signerade Marcus Lindeen, och han är själv på plats för att berätta om dem.

Marcus Lindeen kan du träffa på Teaterdagarna, där två av hans verk visas.

Dramatikern och regissören Marcus Lindeen har ett klipparkiv hemma där han samlar nyheter som känns spännande. Då och då kollar han i det och rätt vad det är, så är tiden mogen för någon av historierna att lyftas upp och berättas. Lindeen har gjort sig känd för sina dokumentära verk för både scen och duk. Ångrarna om Mikael och Orlando, som ångrar sina könskorrigeringar från man till kvinna, gjordes både som film och pjäs. Filmen som hade biopremiär 2010 belönades med en Guldbagge och tv-priset Kristallen, för bästa dokumentär. I pjäsen En annan kamp beskrivs tre personers respektive aktivistiska handlingar, genom Arkivet för orealiserbara drömmar och visioner ges en ny bild av Ingmar Bergmans konstnärskap, och i Djur som dör undersöker Lindeen gränsen mellan djur och människor.
Under årets Teaterdagarna har besökarna chans att uppleva Marcus Lindeens två senaste verk; pjäsen En förlorad generation från Dramaten och performancet Wild Minds från Moderna Museet. Båda föreställningarna bygger på dokumentärt material.
– Research är min metod. Jag har alltid älskat att läsa på och gräva djupare, först som journalist och nu som dramatiker.
En förlorad generation är ett beställningsverk för Dramaten på temat ungdomsarbetslöshet. Ett ämne som till en början kändes svårt att göra intressant.
– Det var först efter en del research som vi fick upp pulsen och hittade spår som kändes intressanta att följa. Bland annat en videoblogg av en kille som heter Ludvig. Han berättade där om sin situation som arbetslös, frustrationen, dagarna som gick. Jag gjorde en intervju med honom som blev utgångspunkt för hela pjäsen.
Lindeen träffade tillsammans med två reportrar flera arbetslösa personer som alla fick berätta om sina tankar kring situationen de befann sig i. Historier som tillsammans blev ett tidsdokument och ett nedslag i vardagen för många människor.
Om det var någorlunda lätt att få de arbetslösa personerna att anförtro sig och berätta om sina liv, kan det närmast beskrivas som motsatsen att komma nära personerna som skulle komma att bli huvudkaraktärerna i Wild Minds. Idén fick Marcus när han hittade en artikel om personer med diagnosen ”compulsive daydreaming”, en slags tvångsmässiga dagdrömmar.
– Moderna Museet bad mig göra ett performance i samband med deras litteraturfestival i höstas. Jag ville göra något kring vårt behov av fiktion, utan att det skulle handla om författande eller konst. Då kom jag att tänka på den här artikeln om människor som är beroende av sina fiktiva fantasivärldar. En slags fiktion fast utan publik. Jag blev nyfiken och gick med i ett anonymt diskussionsforum på nätet för ”compulsive daydreamers”.

“Jag tror att både de arbetslösa ungdomarna och de tvångsmässiga dagdrömmarna fantiserar och längtar efter ett annat liv”

Precis som i de allra flesta fall krävdes tålamod för att få personer att anförtro sina ofta mycket privata berättelser för honom
– Jag är alltid öppen med att jag är dramatiker och vad jag har för uppsåt. Det handlar om att respektera personernas vilja. Vissa av ”dagdrömmarna” ville vara anonyma, andra var öppna med sitt tillstånd.
På forumet lärde Marcus känna några amerikaner som efter ett par veckors snack på nätet accepterade att deras liv blev en del av det performance som Moderna Museet beställt till sin litteraturfestival.
– Det var en process att få dem att våga öppna sig, värsta förhandlingsprocessen. I sådana situationer måste jag verkligen förstå vad jag ger mig in på, och komma ihåg att spela med öppna kort. Men med tiden öppnade de sig mer och mer och var tacksamma över att jag skulle uppmärksamma diagnosen. Men jag var tvungen att lova att deras röster aldrig skulle bli offentliga. Rösterna finns med i föreställningen, men bara i de hörlurar som aktörerna har på sig. Aktörerna lyssnar på rösterna och upprepar sedan exakt vad intervjupersonerna säger på inspelningen.
Arbetslösa och extrema dagdrömmare. Tekniken med hörlurar och simultantolkning av dokumentära röster används i båda föreställningarna. Men det är inte den enda gemensamma nämnaren.

– På ett sätt handlar de ju om helt olika saker. Men jag tror att både de arbetslösa ungdomarna och de tvångsmässiga dagdrömmarna fantiserar och längtar efter ett annat liv. Och det är ju nåt som de flesta kan känna igen sig i och en bra motor för berättande.

Skådespelarna i Den förlorade generationen simultantolkas av domuentära röster.

Det är ingen tvekan om att de personer vars livshistorier som Marcus använder i sina projekt och pjäser, får ett speciellt förhållande till honom.
– Jag bygger ju en relation med dem, som är som en vänskapsrelation, men ändå inte. De känner sig sedda och hörda, och efter att de har berättat sin historia går jag vidare. Det är klart att det kan bli en tomhet. Därför försöker jag hålla kontakt med alla, eftersom jag känner ett ansvar för dem.
Frågan om var gränsen mellan fiktion och verklighet går, möter Marcus ofta. Själv tycker han att det är ointressant.
– Regissören Werner Herzog har myntat begreppet ”ecstatic truth”. En slags poetisk sanning, som ibland kan vara sannare än sanningen själv. En konstnärlig sanning som har en helt annan funktion än den som journalistiken hela tiden försöker förmedla. Det låter kanske pretentiöst. Men jag tycker det ger mening. Att jag som dramatiker har en annan uppgift än journalistens. Även om vi båda utgår från verkligheten som material.

Marcus Lindeen
Ålder:
33.
Bor: På Södermalm.
Familj: Pojkvännen Martin Falck.
Gör: Regissör och dramatiker. Har precis börjat inspelningen av en dokumentärfilm och skriver på en ny pjäs för Dramaten.

Är afternoon tea det nya svarta?

I förrgår var jag i Halmstad och träffade representanter från riksteaterföreningarna i Halland. Under fikat började vi prata om vad som händer under våren. Det visade sig att konceptet afternoon tea med tillhörande föreställning var något som flera arrangerade. Det började i en av föreningarna och har nu spridit sig som en löpeld i länet. Kan detta var den nya soppteatern? Det hoppas jag.

kollationeringar höjer pulsen

Nu har säsongen börjat! ”Surrender” koallationering i måndags, enseblens röster gav hela berättelsen kropp och skönhet.Och detta i en text som närmast kan beskivas som existensiell thriller.Mia Blomgren har gjort en radiodokumnetär kring tematiken, den kommer på vår hemsida och i P1. ”Flygräddare” kollationering igår på Unga Klara, var ett annat äventyr där leken och överrenskommelsen mellan scen och salong kommer att vara drivande element för en unik scenupplevelse. Följ på vår hemsida och på Unga Klaras

Höjde förväntningarna inför BIBU

Snart är det dax för BIBU, scenkonstbiennalen för barn och unga, i Lund. Vi är många från Riksteatern som kommer att vara där; teaterkonsulenter, uppsättningen Tresteg deltar, Länk projektet har ett seminarium tillsmans med Länsteaternarna, Scenkonstportalen presenteras vid flera tillfällen och massor mer!
Många som skall var på plats i Lund träffades, och vi fick en inblick i hur bred och omfattande vår erksamhet är för den unga publiken/deltagarna!
På mötet gladdes vi åt att Marie Reifelton och Cecilia Falk har fixat en sammankomst på BIBU tordagen den 24 maj kl 18 -20 på restaurang Kulturkrogen, tegnérplatsen 4 i Lund, vilken passade plats att ha pitstop på!
Jag vill lämna två rekomendationer; ”Batolomeo” med Carrasco Dance som vi kommer att ta ut på turné under våren -13 och ”Twist” som kommer från Belgien och har skapats i samarbete med company NIE. Dom är en av de senaste årens mest uppmärksammade grupp när det gäller scenkonst om vår nutida historia och slog knock med sin Berlin 1961 på festivalen Malmö/Köpenhamn förra året!
Vi ses i Lund!

Järnnatt i norrland

Hej Bloggen!

Inför tisdagens föreställning på Strömbackaskolan i Piteå vaknade vi upp till nyheten om ännu en skolskjutning på ett universitet i Oakland, USA. Enligt de första rapporterna verkar hämnd ha varit motivet för gärningsmannen. Han hade blivit avstängd från sin utbildning och ville hämnas på en anställd, men då hennes rum var låst sköt han istället mot elever. 7 dog. För oss blev det tydligt att det vi berättar om tragiskt nog är en återkommande verklighet.

Skolan vi spelade på blev för 2 år sedan utsatt för ett hot från en elev som på en internetsajt skrev att han skulle komma till skolan med ett hagelgevär för att ”ge igen” för mobbnig från elever och lärare. Han avfärdade det senare i förhör som ett skämt.

Därför blev spelningarna i Piteå laddade för oss.

Igår spelade vi på Nordanå teater i Skellefteå. Jättekul att så många unga kom och tittade och kom fram och pratade efteråt! Tack.

Nu tar vi påsklov!

Vi ses, hoppas att ni får mycket karra i äggen och en skön ledighet. Det tänker vi ha!

Kärlek/Jennie och Victor

Glad Påsk!

Påsktupp från torget i Piteå

Järnnattarna rapporterar!

Hej Internet! Sen vi sist hörde av varandra så har vi varit i Kristianstad, där vi spelade på den vackra marängliknande teatern som invigdes 1906 och dessutom är ritad av bygdens son Axel Anderberg, även arkitekt till Kungliga Operan i Stockholm. En mycket fin teater där vi fick mycket goda smörgåsar av teaterföreningen och hade väldigt roligt när vi spelade föreställningen! Tack Kristianstad!

Kristianstads teater

Därefter bar det av till västkusten, närmare bestämt fina Regionteater Väst och deras lokaler i Uddevalla där vi spelade hela åtta föreställningar. Väldigt trevlig teater med väldigt trevliga människor. Till exempel, Jan Coster. Han är från Koster. Därför heter han Coster, och han har nyligen köpt ett hus. På Koster. På hans logeplats låg Koster-bladet.

Det var roligt och lite tufft att spela så många föreställningar på kort tid.

Därefter åkte Victor till Gävle där han tillsammans med Joakim Rindå (enhetschef Arrangörs- och medlemsstöd) träffade unga arrangörer och pratade om föreställningen och dess tillkomst.

Den här veckan spelar vi i Hallunda, arrangerat av Botkyrka teaterförening. Sedan bär det av till Norrland! Hoppas vi ses! /Jennie och Victor

Mia Blomgren nominerad till Tempo festivalspris!

Utifrån Barn&Ungas strategi, att hela tiden ha nuet och kommunikationen med vår målgupp i fokus, har vi inlett ett samarbete med Mia Blomgren. Genom att belysa tematiken i vår kommande uppsättning ”Surrender” i ett dokumentärt arbete, kommer hon att skapa en brygga mellan vår fiktiva berättelse och den samtida verkligheten. Hennes makalösa förmåga att belysa ämnen och människors situation ur olika synvinklar är en stark konstnärlig kunskap. Nu är jag mycket glad att hon nominerats till Tempo festivalens Radiopris!!! kolla även på Sveriges Radio P1!

”Mia Blomgren har med sin personliga stil återigen klivit över tröskeln till ett hem någonstans i Sverige, mött en människa och fått oss att häpna. I MADONNAN OCH SKÖKAN möter vi 70-åriga Helena som prostituerat sig i årtionden. Ramverket är enkelt: En småputtrig vardag i ett radhus, egensinniga detaljer och programmakaren som nyfiket och envist frågar och frågar. Resultatet: I MADONNAN OCH SKÖKAN får lyssnaren syn på sin egna fördomar och kontakt med den ljuva känslan av att varje människas liv är unikt – det som radiomediet uppnår när det är som allra bäst.”

Maja har koll på Sveriges producenter och arrangörer

Maja på kontoretDet här är min kollega Maja. Hon jobbar med en massa saker runt Scenkonstportalen.se men finns framförallt tillgänglig för alla användare som har frågor om hur man använder portalen. Hon har koll på hur vartenda fält ska fyllas i och bubblar alltid av idéer för hur vi ska förbättra och vidareutveckla för att förenkla för alla som använder portalen. Dessutom ser hon över alla producenter som registrerar sig för att säkerställa att de uppfyller de kriterier som har satts upp.

– Man ska vara producent av turnerande föreställningar. Man ska vara registrerad som juridisk person inom scenkonstutövande och tillämpa kollektivavtal. Alternativt ska du ha dokumenterad erfarenhet eller yrkesutbildning, säger Maja. Så ser det ut just nu men det kan förstås komma att ändras om det finns behov av andra kriterier.

Maja slänger i alla fall ett vakande öga över alla som registrerar sig. Hon är nog en av de som har bäst överblick över det totala scenkonstutbudet i Sverige!

Om du vill veta vilka som ligger registrerade på Scenkonstportalen.se så hittar du listor över arrangörer här och över producenter här. Utöver dessa finns det en hel hög användare som använder portalen utan att ha kopplat sig till en producent eller arrangör ännu.