”En proffsig och inspirerande helg med Riksteaterns arrangörer”

Ann Gustafsson förberedelser anbud live 1407

Ann Gustafsson

28 grader i skuggan och många detaljer ska planeras. Sista helgen i augusti kommer uppåt 400 personer från Riksteaterns föreningar och arrangörer till Stockholm för att uppleva smakprov ur Riksteaterns kommande repertoar. Betsy Carling, projektledare, och Ann Gustafsson, producent, planerar för fullt i en trädgård utanför Stockholm.

– Vi siktar på en proffsig och inspirerande helg med Riksteaterns arrangörer, säger Betsy.

Betsy Carling förberedelser 1407

Betsy Carling

Snabba byten ska göras på scen. Grillar och bestick till matpauserna är beställda. Men hur ser de bästa namnskyltarna ut? Och vilken färg blir det på invigningsbandet? En del frågor återstår. Svaren kommer på Riksteaterns Anbud live i augusti. Planeras också sändas på Bambuser.

”Blev eld och lågor när vi kunde boka Kåldolmar och Kalsipper”

Lina Fyrvakter foto Fredrik Borgare

Foto: Fredrik Borgare

Lina Fyrvakter är ordförande i Ulricehamns Riksteaterförening. Hon och hennes kollegor i teaterföreningens styrelse håller som bäst på att planera inför sensommarens och höstens föreställningar. Närmast på programmet står Kåldolmar och Kalsipper som spelas i Ulricehamn den 24 augusti.

– Vi i föreningen blev eld och lågor när vi kunde boka den, jag känner till Kåldolmar och Kalsipper sen tidigare, säger Lina Fyrvakter.

Hon berättar också att föreningen har ett samarbete med ABF och ett sponsorsamarbete med Sparbanken. Och att samarbetet med Bryggan, där föreställningen ska spelas, är jättebra. Föreställningen spelas antingen utomhus eller under tak, beroende på väder.

Längre fram i höst kommer  SAUK FORTFARANDE SKEPTISK – and some fcuking music till Ulricehamn. Lina Fyrvakter har sett ett smakprov ur föreställningen på en utbudsdag tidigare.

– Jag hoppas att den kommer att gå bra i Ulricehamn och locka även de som inte så ofta går på teater. Jag tror det blir utsålt. Vi håller också på att planera för ett samarbete med en restaurang här i stan. Vi har länge siktat på att samarbeta med en restaurang och nu vill vi komma till skott när vi har Sauks föreställning, säger Lina som är lärare till vardags och har semester nu.

Mer om Ulricehamns Riksteaterförening och höstens föreställningar kan man läsa här: http://ulricehamn.riksteatern.se/

”25 hotellrum är bokade i Sundsvall”

Det är ett stort gäng som snart ska ut på turné med föreställningen Kåldolmar och Kalsipper. Skådespelare, storband, tekniker, turnéledare och många andra. Turnépremiären är den 9/8 på Folkan Waterfront, Söråker.

Ewik Karin

Planeringen pågår för fullt. Ewik Rodell, som är produktionsledare, och Karin Gunnarsson, som ska med ut på turnén som turnéledare, sitter i Riksteaterns lokaler i Hallunda för att gå igenom hotellbokningarna och resplanen.

–       Det är 25 hotellrum bokade i Sundsvall första natten. Och här finns det mer information om gigen, var vi spelar, hur långt det är att köra emellan och var hotellen ligger, säger Ewik och visar körschemat.

Hallunda

Karin Gunnarsson kommer att hålla i många trådar längs vägen, ansvara för planeringen och ha kontakt med många arrangörer. Hon åker med som turnéledare hela turnén.

Kaldolmar-Foto-PetraHellberg-1024x682Foto: Petra Hellberg

Mer info om föreställningen: Parkteatern och storbandet Club Killers gör sin version av Nationalteaterns klassiker. Kåldolmar & Kalsipper spelades i Stockholms olika parker under sommaren 2013 och har nypremiär vid Parkteatern lördag 26 juli. Versionen som åker ut på turné är en konsertversion med fullt band, 8 musiker, tre skådespelare och gästartister – totalt 12-14 personer på scenen. Turnén är en del i Riksteaterns och Folkets Hus och Parkers samarbete, läs mer här: http://www.riksteatern.se/sommar.

 

 

 

Den bästa sortens historielektion

Ljuset i sprickan foto Urban Jörén

Sedan 70-talet har Riksteaterns Tyst Teater varit en av de ledande aktörerna inom dövteater. Under hösten har föreställningen Ljuset i sprickan varit på Riksteaterturné och har fått många fina omdömen. Johanna Broman träffar pjäsens regissör Mindy Drapsa som berättar mer om varför föreställningen kommit i helt rätt tid.

Att sitta i fängelse är många människors värsta mardröm. Men om den enda du kommer i kontakt med har något livsviktigt att lära dig, kan fångenskapen vara värd priset? I Ljuset i sprickan möts fängelseinternen och fångvaktaren och kollisionen blir oundviklig.

Som den främsta svenska professionella teatern för döva skådespelare och publik har Tyst Teater länge varit en viktig katalysator för döva på kulturområdet. Sju år efter starten 1970, blev frigruppen en del av Riksteatern. Erkännandet i världen är stort och under de senaste 20 åren har utlandsturnéerna varit många. I Tyst Teater och Mindy Drapsas uppsättning Ljuset i sprickan får vi möta fängelseinternen Hanna som är ung, döv och har teckenspråk som första språk. Hon tycker sig också ha rätt att gå emot samhällets normer för hur döva, och kvinnor, ska vara och bete sig. Hon är en egen person, med egen vilja och egna idéer. Fängelsevakten Gertrud är också döv, men tillhör en äldre generation som under många år har förbjudits att använda sitt naturliga språk. Hon har till skillnad från Hanna levt hela sitt liv utan att opponera sig, utan möjlighet att uttrycka sina känslor och åsikter. Kollisionen blir oundviklig. Under en dryg timme tas publiken med genom den bortglömda historien om hur många tusen människor blev berövade sitt språk. Tv-producenten, dramatikern och regissören Mindy Drapsa, som driver det egna produktionsbolaget Dramaski och bland annat jobbat på SVT Teckenspråk, regisserar nu sin första föreställning med Riksteatern.

Mindy Drapsa, varför görs Ljuset i Sprickan just nu?
– Det beror på att det just nu pratas mycket om genus och mångfald i samhället. Med all rätt. Och nu är det dags för en ganska osynlig minoritetsgrupp att få berätta sin historia, på sitt sätt – och ur ett genusperspektiv. Äntligen!

Det var inte förrän 1981 som det svenska teckenspråket godkändes av regeringen och därmed hamnade på listan över minoritetsspråk tillsammans med finska, samiska, meänkieli, romani chib och jiddisch. Tack vare erkännandet kunde döva också börja ställa krav på att utbildningar på teckenspråk skulle finnas för alla som behövde det. Skolor för döva hade redan funnits sedan 1800-talet, men eftersom de var privatägda kom eleverna främst från ekonomiskt mycket privilegierade familjer. Forskare och läkare trodde även länge att döva eller personer med gravt nedsatt hörsel inte kunde tillgodose sig språk över huvud taget, vilket gjorde att förståelsen för dövas behov att uttrycka sig genom tecken inte fanns.

Finns det någon fördel med att ha väntat med att berätta den här historien?
– Med tanke på den aktuella diskussionen om yttrandefrihet och alla fördomar om olika minoritetsgrupper som råder idag, så känns det viktigt att alla grupper själva får chansen att berätta, och inte blir representerade av några andra. I vårt fall handlar det om hur det är att vara döv och kvinna idag i förhållande till förr i tiden.
Vad har vi att lära av historien, vilka erfarenheter bör vi ta med oss från tiden som har varit?
– Alla människor bör känna till sin historia. Tack vare att människor har berättat om sina erfarenheter har vi nu fått bättre förståelse för hur döva kvinnor har haft det genom åren. Och att vi måste kämpa ännu mer för att kvinnor i allmänhet och döva kvinnor i synnerhet får samma förutsättningar i samhället som hörande män. Det kan låta som en självklarhet, men det är det tyvärr inte.
Vilka skulle du helst vilja ser föreställningen?
– Alla är så klart välkomna! Jag hoppas att de som arbetar för och med döva och hörselskadade får möjlighet att titta på föreställningen så att det leder till merförståelse och därmed förbättringar för döva och kvinnor. Även personer som aldrig har tänkt på teckenspråket som ett språk lika värdefullt som det talade, borde se den.
Vad tror du – kommer vi att få se en liknande pjäs om 30 år som jämför samtiden med vårt 2013, och hur skulle den se ut?
– Ja, det tror jag. Men de kommer inte att förfasas över vår tid, tvärtom. Idag får vi använda vårt språk och vi har en stark och fungerande community, samtidigt som förståelsen från det hörande samhället ökar. Men med samhällets ständiga vilja att normalisera oss döva och den nya teknologi som gör att döva blir mer eller mindre hörande med hjälpmedel av olika slag, kan följden också bli att en viktig del av kulturen och den starka samhörigheten som finns idag försvinner i framtiden.

Text: Johanna Broman Bild: Urban Jörén

En i högsta grad levande historia

I år är det 40 år sedan militärkuppen i Chile ägde rum, något som inte minst berör de mer än 42 000 personer i Sverige som flydde diktaturen. Riksteatern presenterar chilenska gästspelet Villa + Talet, två starka nyskrivna pjäser om förnyelse och försoning efter diktaturen. Riksteatern träffar Guillermo Calderòn, som skrivit och regisserat pjäserna, och han berättar varför pjäserna berör även oss i Sverige.

Den 11 september 1973 övertog militären makten i Chile, och en militärdiktatur under Pinochets ledning tog sin början. Diktaturen skulle vara i 17 år och vittnesmålen om tortyr, försvinnande och mord under diktaturen är bekanta för många. Hur läker ett land såren efter ett blodigt förflutet, hur går man vidare? Om det handlar de prisbelönta pjäserna Villa + Talet som är skrivna och regisserade av Guillermo Calderón, flerfaldigt prisad för sina verk inom film och teater. Villa + Talet har spelats i mer än 25 länder och har mött mycket positiva reaktioner världen över, pjäsen Villa hade urpremiär i Villa Grimaldi där många i publiken själva satt fängslade under diktaturen.

Guillermo Calderòn, hur har människor reagerat på dina pjäser i Chile?
– Publiken i Chile har välkomnat möjligheten att diskutera diktaturens brott. Villa + Talet skrevs för att kunna sättas upp i forna tortyrcentra i Santiago. Det var en bra möjlighet att kunna besöka dessa platser och fundera ut hur vi ska minnas vårt smärtsamma förflutna.
Tror du att konsten, dina pjäser till exempel, kan bidra till att läka såren efter Pinochetregimen?
– Jag tror att mina pjäser kan bidra till att hålla såren öppna. Vi har förstått att såren inte kan läka förrän vi har fått sanning och rättvisa. Sorgligt nog har vi inte fått det än, och då kan konsten bidra till att hålla det förflutna  levande.
Hur tror du att människor kommer att regera i Sverige, där vi inte har upplevt krig eller diktaturer i modern tid, och levt i en ganska skyddad miljö. Kan svenskar lära sig något av pjäserna?
– Sorgligt nog begås övergrepp mot mänskliga rättigheter över hela världen och det är den svenska publiken väl medveten om. Nu begås fruktansvärda övergrepp i Syrien så jag hoppas att publiken kan koppla ihop vårt förflutna med det som händer i världen idag. Jag vill också tillägga att den svenske ambassadören i Chile räddade många chilenska liv 1973 när han hjälpte människor att fly från diktaturen. På så sätt är vår historia sammanlänkad. Sverige välkomnade också många flyktingar från Chile som fortfarande lever och frodas i hela landet, och det kommer vi alltid att vara mycket tacksamma för.
Vad har varit den mest oväntade reaktionen på dina pjäser?
Ibland så skrattar inte publiken och det är synd för vi vår intention har varit att diskutera vårt smärtsamma förflutna med en dos humor. Intentionen har inte varit att skapa en komiskt effekt utan snarare att uppnå en typ av intellektuell förståelse som man bara kan uppnå genom att brista ut i ett kollektivt skratt.

Villa + Talet har premiär i Eskilstuna den 9 oktober.

Text: Gilda Romero

En vecka kvar till Teaterdagarna!

Vi på teaterdagskontoret jobbar febrilt med alla förberedelser inför Teaterdagarna och senaste veckan har mycket fallit på plats. Glädjande är också att vi senaste veckan har sålt extra mycket biljetter. Senaste veckan har vi sålt över 500 biljetter och totalt har det hittills sålts över 2200 biljetter till de olika föreställningarna och seminarierna vilket känns fantastiskt roligt. Till det så kommer närmare 100 personer från de gästande kompanierna samt all personal som kommer vara på plats så vi kan vänta oss ett härligt myller av scenkonstälskare under Teaterdagarna.  Flera föreställningar är slutsålda men det finns fortfarande biljetter kvar till de större föreställningarna. Gatan är fylld med aktiviteter och utställare. En glad nyhet är också att det kommer hållas en spontan pingisturnering på lördagskvällen från kl 18 och framåt. Det är fredag kväll och Riksteaterhuset är helt öde men det känns helt motiverat att sitta kvar några extra timmar då man vet att huset kommer att sjuda av liv om en vecka.

Ha en fantastisk helg så hoppas jag att vi ses om en vecka!

//Jonas

Bakom kulisserna på B.U.S! Brun utan sol

11 dagar kvar till premiären på B.U.S, Brun utan sol. På programmet hos Riksteatern i Hallunda i dag: öppna repetitioner, smakprov ur föreställningen, en titt bakom kulisserna och samtal om vilken typ av marknadsföring och pressarbete som funkar bäst.

På plats fanns cirka 35 personer – artister, arrangörer, musiker, tekniker, regissör, fotografer och några till –  som tillsammans förberedde sig inför premiären i Östersund 28/11 och den följande Riksteater-turnén. Foto ovan: Anna Huerta.

Några namn i vimlet: Blossom Tainton, artist, Lisa Engman, anställd hos Östersunds Teaterförening,  Fransesca Quartey, artist, Mikael Jöback, kapellmästare, Hans Thörn, anställd hos Scen Sundsvall, Josette Bushell-Mingo, regissör,Kayode Shekoni, artist, Rebecca Åblad, styrelsen Skövde Teaterförening,  Ronnie Nordqvist, Kalix Riksteaterförening, Anna-Karin Palm, projektledare, Riksteatern, Gladys del Pilar, artist, Eva Lind, Varbergs Riksteaterförening, Per Arvidsson, producent, Vivian Cardinal, artist,  Andreas Habo Johansson, musiker, Lisbeth Engström, ordförande i Kiruna Teater- och Musikförening, Frida Holmgren, teaterkonsulent, Umeå Teaterförening, Torbjörn Fall, musiker och Niklas Löftström, vice ordförande, Kiruna Teaterförening.

På bilden: Anna-Karin Palm, projektledare, Riksteatern, Jan-Olof Dahlström, ordförande, Mjölby Riksteaterförening och Hans Enkvist, ordförande, Motala teaterförening.

Ungefär 25 föreställningar blir det på turnén. Start hos Östersunds Teaterförening via bland andra Jokkmokks Riksteaterförening och Botkyrka Teaterförening, och avslutande föreställningar hos Eskilstuna Riksteaterförening och Kungsbacka Teaterförening i februari. Mer om föreställningen och hela turnéplanen här: http://www.riksteatern.se/bus

Normkreativa målsättningar sökes!

Tillsammans med mina kollegor arbetar jag just nu med att utveckla de målsättningar som teatern har för att erbjuda medborgarna en balanserad repertoar. Jag vill gärna ha din input!

Så här tänker vi: Kvantitativa målsättningar är nödvändiga. Men de är inte tillräckliga i en teaterorganisation som vår, som arbetar för att innehållet i repertoaren ska vara mångfasetterat och ”erbjuda upplevelser som sätter tankar och känslor i rörelse – för alla överallt”. Det är därför vi arbetar med att ta fram kvalitativa normkreativa målsättningar för repertoaren.

Jag vill gärna ha din hjälp med exempel som jag kan presentera för mina kollegor när vi ska ha workshop i höst! Hur kan en normkreativ målsättning för repertoaren vara formulerad? Har du exempel på sådana målsättningar som du mött i någon annan verksamhet? Eller har du idéer om hur de borde formuleras?

Riksteaterns konstnärliga uppdragsledare vill att repertoarbeslut ska bygga på aktiva och medvetna val ur många olika normkritiska perspektiv. Jag önskar mig målformuleringar som jag kan presentera för dem som inspiration inför arbetet med att formulera de mål vi vill förhålla oss till  – inför repertoarbeslut och när vi ser tillbaka på ett spelår.

Har du en idé som du kan tänka dig att bidra med? Mejla gärna till mig på gunilla.edemo@riksteatern.se så svarar jag dig i augusti när jag är tillbaka i Riksteaterhuset i Hallunda efter semestern.

Ha en skön sommar!

/Gunilla Edemo, vikarierande dramaturg vid Riksteatern

PS. Jag frågar mig ofta: Hur vet vi om vi uppnår våra kvalitativa målsättningar? Jag tänker mig att den förändring och utveckling som vi kan uppnå genom att jobba mot kvalitativa mål inte kan bli mätbar, i meningen att den kan synas i staplar och diagram. Däremot vill vi att den ska vara märkbar och möjlig att utvärdera, av oss och av utomstående.

Mari Carrasco duett fick jubel på ett fullsatt Dansens Hus

Igår var det ett möte inom projektet Scener utan gränser. Ett stort antal teaterchefer från Finland och Sverige tillsammans med projketledare och uppdrgsledare från Riksteatern möttes och fördjupade sig i samarbets möjligheter.
Kvällen avslutades på Dansens Hus med ”Urban Connetion” invigningen. Mari Carrasco, som med sitt egna company skall skall turnera inom Barn & Unga med ”Barolomeo” till våren, fick jubel för sin senaste duett!
Street meets fineart!? Nutida!
Bianca Traub som dansade kommer att var med under turnén, hon är gym!
Men det är Mari själv också och hennes övriga unga dansare!
”Bartolomeo” kommer att var med på Peace and Love till sommaren!

Järnnatt i norrland

Hej Bloggen!

Inför tisdagens föreställning på Strömbackaskolan i Piteå vaknade vi upp till nyheten om ännu en skolskjutning på ett universitet i Oakland, USA. Enligt de första rapporterna verkar hämnd ha varit motivet för gärningsmannen. Han hade blivit avstängd från sin utbildning och ville hämnas på en anställd, men då hennes rum var låst sköt han istället mot elever. 7 dog. För oss blev det tydligt att det vi berättar om tragiskt nog är en återkommande verklighet.

Skolan vi spelade på blev för 2 år sedan utsatt för ett hot från en elev som på en internetsajt skrev att han skulle komma till skolan med ett hagelgevär för att ”ge igen” för mobbnig från elever och lärare. Han avfärdade det senare i förhör som ett skämt.

Därför blev spelningarna i Piteå laddade för oss.

Igår spelade vi på Nordanå teater i Skellefteå. Jättekul att så många unga kom och tittade och kom fram och pratade efteråt! Tack.

Nu tar vi påsklov!

Vi ses, hoppas att ni får mycket karra i äggen och en skön ledighet. Det tänker vi ha!

Kärlek/Jennie och Victor

Glad Påsk!

Påsktupp från torget i Piteå