Trollhättan utbudsdag

Igår och idag är det utbudsdagar i Tollhättan. Igår var der Flygräddare på repertoaren, dessutom ville Konsulenterna att vi skulle berätta och presentera Barn & Ungas hela arbete med Skolscen, Länk, Filosofisamtal. Det är välorganiserat och trevligt, välkomnande!
Roligt att vara här!
Och att veta att Järnnatt spelar just nu här på Regionteater Väst ger extra kraft (och jag hör uppskattningar från flera som sett uppsättningen)
Givetvis känns det stärkande när artikeln i DN/insidan om uppsättningen, tematiken och konstnärerna är så bra!
Se uppsättningen, kolla turnéplan eller kom till Södra Teatern den 29 april!

Mia Blomgren nominerad till Tempo festivalspris!

Utifrån Barn&Ungas strategi, att hela tiden ha nuet och kommunikationen med vår målgupp i fokus, har vi inlett ett samarbete med Mia Blomgren. Genom att belysa tematiken i vår kommande uppsättning ”Surrender” i ett dokumentärt arbete, kommer hon att skapa en brygga mellan vår fiktiva berättelse och den samtida verkligheten. Hennes makalösa förmåga att belysa ämnen och människors situation ur olika synvinklar är en stark konstnärlig kunskap. Nu är jag mycket glad att hon nominerats till Tempo festivalens Radiopris!!! kolla även på Sveriges Radio P1!

”Mia Blomgren har med sin personliga stil återigen klivit över tröskeln till ett hem någonstans i Sverige, mött en människa och fått oss att häpna. I MADONNAN OCH SKÖKAN möter vi 70-åriga Helena som prostituerat sig i årtionden. Ramverket är enkelt: En småputtrig vardag i ett radhus, egensinniga detaljer och programmakaren som nyfiket och envist frågar och frågar. Resultatet: I MADONNAN OCH SKÖKAN får lyssnaren syn på sin egna fördomar och kontakt med den ljuva känslan av att varje människas liv är unikt – det som radiomediet uppnår när det är som allra bäst.”

uppdragsledare Barn&Unga

Magnus Larsson har gjort en makalös konsert; MALM. Skulptur-video-stråkkvartett och slagverk, i ett nära samarbete med sin pappa och hans  plåtslagarhantverk. Far har tillverkat scenografi, och slagintrument, Magnus har komponerat och iscensatt. uruppförende på Orion igår, och enda spelningen!! konserthuschefer, Musik i regioner, fria arrangörer; ta kontakt!

Magnus har gjort flera kompositörsuppdrag på Riksteatern ”I love you bro”, där han gjort en totalt ljudarbete, och den kommer upp på repertoaren igen efter påsk, med start på Unga Klara, missa inte! Just nu arbetar han med ”Vårens nyckelord är ångvält” snart premiär!

Uppdragsledare Barn&Unga

Nu har min ny-på-jobbet period på Riksteatern försvunnit i historien… Jag heter Bengt Andersson och har tidigare varit konstnärlig ledare på Teater Tre, gjort iscensättningar som innefattat både grävskopsbaletter och oceanflygningar(det senare i en uppsättning i Estland utifrån en drama av Bertolt Brecht). Och fortfarande kan ni möta ”Kurt Quo Vadis” på tuné med Teater 23.

De senaste dagarna har jag gett mig hän åt scenkonst i olika former. Stjärnkalaset bjöd på en mycket fin uppsättning i ”Serendip” och Dansmässans spektrum är otroligt när det gäller dans för barn och unga, Carrasco Dance och Björn Säfsten är så olika men så lika i framförandets kommunikativa sida och dess djupa tilltro till dansens möjligheter, imponerande. I Lördags var jag på dockteaterkollerktivets premiär.  Därefter återsåg jag ”Tresteg” här på Riks. En uppsättning där skådespelarna har tagit uppsättningen vidare på ett makalöst vis, så mångfacetterad och skör, vi i publiken blir djupt berörda. jag gläder mig med dom att uppsättningen har blivit utvald till BIBU.

Den girige och Umeå kulturhuvudstad 2014

Turnépremiär i Umeå på måndag den 7 november. I salongsmörkret satt jag och skrev ord som girigbuk, äktenskapsmäklerska, galge, markis, revers etc. På tisdag träffade jag ett gäng unga kvinnor med osynliga funktionshinder som skulle se ”Den girige”. Tillsammans pratade vi om orden i min anteckningsbok. T.ex. att galge betyder något helt annat än klädgalge i ”Den girige”. Vi fick träffa skådespelaren Christoffer Svensson som var färdigsminkade och iklädd sin kostym. Bara den blonda 1600-talsperuken fattades. På när håll kunde vi se hur knappar och knapphål målats på tyget och att hans långa väst knäpptes med stora tryckknappar. Det blev en oförglömlig kväll. Från att inte har tillgång till vuxenkultur, trots att man bor i en vuxen kropp. Till att man genom introduktionen kunde ta del av en helaftonspjäs från 1600-talet.

Tredje kvällen skulle jag syntolka ”Den girige”. Rekordmånga hade anmält sig, 27 personer inklusive ledsagare. När alla var samlade i foajén och vi skulle äntra salongen var dörrarna låsta. Det var bara början på allt strul. En fotograf skulle fota hela ensemblen i munkjackor med logotypen för Umeå Kulturhuvudstad 2014. Innan alla var på plats för gruppfotot passade flera skådespelare på att presentera sig och sin rollfigur. Samtidigt skulle ljudet testas. När det äntligen blev lite lugn och ro för genomgång av scenografi, rekvisita och handlingen var det inte många minuter kvar tills publiken började strömma in. All stress var som bortblåst när salongsljuset släcktes. Jag var helt koncentrerad på att via den trådlösa mikrofonen berätta vad som hände på scenen. Välja ut det viktigaste och förmedla detta mellan replikerna. Det blev så tydligt hur kroppshållning och gester bidrog till komiken. Teater är verkligen ögonblickets konst. Det går inte att i efterhand beskriva vad som var så roligt. Mitt mål var att de synskadade skulle få skratta tillsammans med alla andra i publiken.

Stort tack till Dramatens ensemble som är ute på turné med ”Den girige” och som hjälper till att göra teatern tillgänglig.

Turnéstart Mormors svarta ögon


Nu börjar det!

För nästan ett år sedan så hade jag premiär på min egen monolog Mormors svarta ögon på Tornrummet/Dramaten. Redan då under repetitionsperioden så visste jag att jag ville åka ut i landet och spela. Jag ville möta en publik som inte tar sig till Stockholm för att se teater. Och nu åker jag! Turnéstarten är i Umeå. Jag har redan varit ute och spelat både i Sverige och Finland så jag slipper  anspänningen av att det är första gången som jag lämnar trygga Dramaten. Men nu börjar liksom en riktig turné.

Jag tänkte att jag skulle berätta lite kort vem jag är. Jag heter alltså Tanja Lorentzon och är född i Sverige av två finska föräldrar. Mina föräldrar kom i början på 60-talet med arbetskraftsinvandringen till Tumba och Alfa Laval. Där växte jag upp med mina 5 systrar och min mamma. Jag hade många vänner och älskade att spela fotboll. Men jag växte också upp i en miljö där finnen var en person som stod lågt i kurs. Det gjorde att mina känslor för mitt andra land var väldigt komplicerade. Jag älskade Finland och skämdes samtidigt. Jag har i min pjäs försökt att skildra hela den resan. Från min mormor Mirjam under vinterkriget, via min mamma i Tumba på 60-talet till mig som 10-åring 1980. Jag hoppas att många vill följa med mig på den resan och att det uppstår fina fina möten.

Umeå! Äntligen!

Se Youtubeklipp

En inte helt vanlig dag på jobbet …

Vi är nu mitt i tredje veckan av repetitionerna av Othello. Idag var det en liten sekvens som skulle filmas och plötsligt sitter jag, sufflösen, bakom en ridå och läser en massa repliker som stöd för scenen som ska filmas. Vid min sida på golvet sitter en av skådespelarna som inte är med i själva filmklippet och spelar ut för fullt röstmässigt, plötsligt möts våra blickar och vi blir verkligen fulla i skratt. På andra sidan ridån är det på liv och död och när jag lyssnar blir jag verkligen drabbad av det hemska som sker! Så nära är det mellan fniss och de stora känslorna – och det känns jättebra.

Dagen började på ett mer normalt sätt för mig med textgenomgång med regissören av strykningar och sen redigerings arbete, det gäller att se till att alla får sina strykningar eller ändringar och hålla manuset uppdaterat. Tänka över vilka i tekniken som behöver få denna senaste uppdatering direkt och vilka som kan vänta några dagar till, för några fler ändringar blir det nog…
Jag tror jag har fått koll på hur jag effektivast ska förmedla alla småord som ska ändras utan att ta för mycket av vår repetitionstid imorgon, men det krävde en kamp med hjärnan, datorn och skrivaren. Dom två sist nämnda var inte helt på min sida idag… hoppas hjärnan var det!

Får se om vi hinner med nåt längre ”genomdrag” även den här fredagen. Det är alltid spännande och roligt att se ett längre stycke i slutet på veckan, men nu är vi inne i den fasen att det inte alltid känns som det går framåt på samma sätt som det gör precis i början då man är lycklig bara det är lite styrfart framåt. Det är ju nu texten ska börja leva och tankarna flöda! Blir det inget genomdrag eller kanske rättare genomtramp på fredag så blir det ett bra slut på veckan i alla fall – personalfest på fredag kväll!

Nu är det slut!

Så är Superhjälteturnen över! Under året som gått har vi spelat för 40,000 människor. Sara och Henrik har skrivit 22,500 autografer åt lika många ljuvliga unga och gamla individer efter 40 lika ljuvliga föreställningar! Tack alla arrangörer som gjort detta möjligt! Tack publiken som kom och glittrade! Tack Riksteatern och tack Folkets hus och Parker för denna fantastiska möjlighet! Tack SVT.
Tack Robert, Sara, Lena H, Johanna, Lisen, Linnea, Daniel, Lena W, Henrik S, Tammy, Peter, Jakob, Micke, Mats G, Anders, Marie, Ola, Katrin, Henrik O, Mats H, Carl, Irmeli, Morris, våra underbara chaufförer Lasse, Roffe och Anki och många många fler utan vars hårda arbete detta inte hade varit möjligt!
Nu börjar resten av livet!
Uppdrag Utfört!

20110814-195606.jpg

Örnsköldsvik och Sundsvall

Igår mötte Superhjältarna och bandet en otroligt rar Örnsköldsvikskara på dryga sjuhundra som gjorde föreställningen till en av de roligaste! Nu åker vi till Sundsvall och passerar åter detta märkliga magiska fenomen kallad ”höga kustenbron”… Det är kusligt. Det ser nästan ut som att den är byggd av människor. Men vi vet ju bättre. Det var jättarna som i samarbete med de lite större skogslevande djuren….

20110811-101834.jpg