Är en europeisk identitet en väg framåt?

Frågor om identitet/er är ständigt aktuella och behöver diskuteras och dissekeras mer. Den 27:e november bjuder Sektor3 – Tankesmedjan för det civila samhället* på en halvdag om strävan efter gemensamma och särskiljande identiteter i Sverige och Europa i Stockholm. Bland inbjudna talare hittar vi bl.a. Jonas Hassen Khemiri, Lisa Kings och Merrick Tabor.

Dagen kommer att kretsa kring frågor som Kan vi nå gemensamma internationella identiteter? Hur kan vi arbeta lokalt med organisering och identitetssökande? Är en europeisk identitet en väg framåt? Vilken identitet eller vilka identiteter vill vi forma inom våra rörelser och i samhället i stort? Vilka identiteter är möjliga och tillåtna inom våra ramar, och hur vill vi att det ska vara? Finns det behov av förändring?

Halvdagen arrangeras av Sektor3, tillsammans med Scouterna och deras projekt Värsta fördomen. Om identitetsbygget som både inkluderande och exkluderande.

Välkommen!

* Riksteatern är medlem i Sektor3.

 

När: Den 27 november kl 11.30-16.00
Anmälan: http://simplesignup.se/event/34567
Kostnad: Halvdagen är kostnadsfri, Sektor3 bjuder dessutom på lunch och fika

Utdrag ur programmet: 

Att uppfinna sig själv
Författaren Jonas Hassen Khemiri blir intervjuad, om striden om rätten att definiera sin egen identitet. Hur gör man när man skapar sin identitet och vad ska man egentligen ha den till? Owe Ronström, professor i etnologi vid högskolan på Gotland kommenterar och ställer frågor.

Skapande av identitet och innanförskap i Europa
Statsvetaren Merrick Tabor, Stockholms universitet, pratar om strävan efter den gemensamma europeiska identiteten. Om Europeisk solidaritet, nationalism och rasism.

Megafonen och förortsidentiteten
Socionomen Rayén Kelilnejad har i sin examensuppsats Identitet, gemenskap och social mobilisering tittat närmare på hur andra generationens invandrare, inte minst med hjälp av organisationen Megafonen, brutit sig loss från givna identiteter som ”invandrare” eller ”svensk” och istället skapat en egen lokal identitet. Här presenterar hon sin studie, som också är nominerad till bästa studentuppsats för Sektor3:s stipendium för uppsatser om det civila samhället.

Ett Sverige!
Författaren och utbildaren Lisa Moraeus ledde under 2013 One Sweden-akademin, en inkubator där unga drivande projektledare fick stöd att utveckla och genomföra ”små projekt som förändrar världen”. Projekt där idéer och engagemang var mycket viktigare resurser än stora budgetar. Här presenterar hon den bok hon skrev om metoderna och de unga projektledare som deltog.

– See more at: http://www.sektor3.se/2013/11/27-nov-den-omfamnande-och-utestangande-identiteten/?utm_campaign=cmp_244726&utm_source=getanewsletter#sthash.GO8b3z5p.dpuf

En i högsta grad levande historia

I år är det 40 år sedan militärkuppen i Chile ägde rum, något som inte minst berör de mer än 42 000 personer i Sverige som flydde diktaturen. Riksteatern presenterar chilenska gästspelet Villa + Talet, två starka nyskrivna pjäser om förnyelse och försoning efter diktaturen. Riksteatern träffar Guillermo Calderòn, som skrivit och regisserat pjäserna, och han berättar varför pjäserna berör även oss i Sverige.

Den 11 september 1973 övertog militären makten i Chile, och en militärdiktatur under Pinochets ledning tog sin början. Diktaturen skulle vara i 17 år och vittnesmålen om tortyr, försvinnande och mord under diktaturen är bekanta för många. Hur läker ett land såren efter ett blodigt förflutet, hur går man vidare? Om det handlar de prisbelönta pjäserna Villa + Talet som är skrivna och regisserade av Guillermo Calderón, flerfaldigt prisad för sina verk inom film och teater. Villa + Talet har spelats i mer än 25 länder och har mött mycket positiva reaktioner världen över, pjäsen Villa hade urpremiär i Villa Grimaldi där många i publiken själva satt fängslade under diktaturen.

Guillermo Calderòn, hur har människor reagerat på dina pjäser i Chile?
– Publiken i Chile har välkomnat möjligheten att diskutera diktaturens brott. Villa + Talet skrevs för att kunna sättas upp i forna tortyrcentra i Santiago. Det var en bra möjlighet att kunna besöka dessa platser och fundera ut hur vi ska minnas vårt smärtsamma förflutna.
Tror du att konsten, dina pjäser till exempel, kan bidra till att läka såren efter Pinochetregimen?
– Jag tror att mina pjäser kan bidra till att hålla såren öppna. Vi har förstått att såren inte kan läka förrän vi har fått sanning och rättvisa. Sorgligt nog har vi inte fått det än, och då kan konsten bidra till att hålla det förflutna  levande.
Hur tror du att människor kommer att regera i Sverige, där vi inte har upplevt krig eller diktaturer i modern tid, och levt i en ganska skyddad miljö. Kan svenskar lära sig något av pjäserna?
– Sorgligt nog begås övergrepp mot mänskliga rättigheter över hela världen och det är den svenska publiken väl medveten om. Nu begås fruktansvärda övergrepp i Syrien så jag hoppas att publiken kan koppla ihop vårt förflutna med det som händer i världen idag. Jag vill också tillägga att den svenske ambassadören i Chile räddade många chilenska liv 1973 när han hjälpte människor att fly från diktaturen. På så sätt är vår historia sammanlänkad. Sverige välkomnade också många flyktingar från Chile som fortfarande lever och frodas i hela landet, och det kommer vi alltid att vara mycket tacksamma för.
Vad har varit den mest oväntade reaktionen på dina pjäser?
Ibland så skrattar inte publiken och det är synd för vi vår intention har varit att diskutera vårt smärtsamma förflutna med en dos humor. Intentionen har inte varit att skapa en komiskt effekt utan snarare att uppnå en typ av intellektuell förståelse som man bara kan uppnå genom att brista ut i ett kollektivt skratt.

Villa + Talet har premiär i Eskilstuna den 9 oktober.

Text: Gilda Romero

Vad betyder det att vara medborgare?

Och känner vi verkligen till alla rättigheter vi har?

Sen tjugo år tillbaka då idén om EU-medborgarskapet presenterades och fastslogs i Maastrichfördraget har alla medborgare i EU:s medlemsstater fått fler och fler rättigheter. Det kan handla om rätten att bo, arbeta, studera eller rösta i ett annat EU-land. Genom att ha samma rätt- och skyldigheter som landets medborgare, är det kanske inte så konstigt att över 12 miljoner européer har valt att bo i ett annat EU-land än sitt ”ursprungsland”.

Men, det är inte alltid enkelt. Lika behandlingsprincipen, det vill säga att du som EU-medborgare ska behandlas på sammas sätt som andra medborgare oavsett vilket EU-land du råkar vara i, är en sak. Verkligen är en annan sak. Inte nog med att många av oss inte känner alltid till våra rättigheter, så gör inte alla EU-länders myndigheter det heller.

Det och många andra utmaningar som vanliga medborgare möter dagligen runt om i EU har diskuterats via webb-konsultationer med EU-kommissionen under 2012. För några dagar sen presenterades kommissionens Medborgarrapport som lyfter tolv förbättringsområden och åtgärder inom sex olika områden.

Igår, bjöd EU-kommissionen i Sverige, tillsammans med Europa Direkt Riksteatern och Ungdomsstyrelsen på ett frukostseminarium på Europahuset i Stockholm för att presentera rapporten. Helena Salomonson, Riksteaterns vice VD, tillika Ideell Kulturallians ordförande, deltog i panelen där man diskuterade det europeiska medborgarskapet.

Den första åtgärden i rapporten handlar om att ta bort hinder för arbetstagare, studerande och praktikanter vid flytt till ett annat EU-land. Enklare lagar kring arbetslöshetsförmåner och tydligare reglering kring praktikplatser kommer att bidra till ökad rörlighet för bl.a. frilansande kulturarbetare. Det betyder också att färre unga och studerande utnyttjas som billig/gratis arbetskraft.

En annan åtgärd som också är av stor relevans för Riksteatern är stärkt medborgardeltagande i den demokratiska processen. Rapportens fokus ligger på rösträtten.

För en levande demokrati är det viktigt att rösta men den medborgerliga rättigheten betyder mer än visa sitt stöd för ett parti vart fjärde år. Aktivt deltagande i frivilliga organisationer, utveckling av medborgardialoger, konsultationer med specifika grupper med särskild kompetens/erfarenhet, t.ex. civilsamhällsorganisationer, kultursektorn, unga och studenter är viktiga för den demokratiska processen. Det är förutsättningen för känslan av delaktighet, inflytande och tillhörighet. Det är först när medborgarna känner att deras röst spelar roll som de går och röstar!

För mer information om rapporten och det europeiska medborgarskapet, se: http://ec.europa.eu/news/justice/130508_sv.htm

Följ Europa Direkt Riksteatern på Twitter: @EDIC Riksteatern

Se filmen om dina rättigheter som europé (på eng.): http://www.youtube.com/watch?v=_saAJy-IRWA

Helena Salomonson berättade om Europa Direkt Riksteaterns uppdrag

Pierre Schellekens (EU-kommissionen i Sverige), Helena Salomonson (Riksteatern och Ideell Kulturallians) och Eva Theisz (Ungdomsstyrelsen) diskuterar det europeiska medborgarskapet

2013 handlar om dig i EU

Varje år är ett europaår och i år handlar det om dig i EU.

Varje år så utlyser EU ett tema för att uppmärksamma allmänheten på ett speciellt område. Under Europaåret 2013 är temat medborgarna och syftet med temaåret är att uppmuntra alla invånare i EU att diskutera och fundera hur man vill att EU ska se ut i framtiden. Det betyder att EU vill fokusera på sina invånare, vad som uppnåtts under de 20 år sedan EU-medborgarskapet infördes och på de förväntningar som finns idag.

Under året arrangeras en hel del evenemang på olika platser i Europa och handlar bland annat om de fördelar som ett EU-medborgarskap medför.

Mer information om europaåret finns i länken nedan:
Officiell webbsida för Europeiska medbogaråret 2013

Känner du till att det är möjligt för EU:s medborgare att gå samman och gemensamt uppmana EU-kommissionen att ta fram ett lagförslag?

Det så kallade Medborgarinitiativet som infördes förra året ses som ett viktigt demokratiskt instrument för att ge EU:s medborgare större möjlighet att påverka. Mer information om medborgarinitiativet och hänvisning till hur du själv går tillväga för att påverka kan du få hos Europa Direkt Riksteatern eller via länken nedan:
http://ec.europa.eu/citizens-initiative/public/basic-facts

Vilket EU vill du ha?

Riksteatern hjärta Europa = Europa Direkt Riksteatern

Det är mycket som händer i Riksteatern just nu. Vi håller på med verksamhetsplanering, förberedning av de kommande Teaterdagarna (du har väl bokat dina biljetter?) och nu senast uppstarten av Europa Direkt Riksteatern.

Riksteatern har under många år varit intresserade och engagerade i europeiska och globala frågor. Det syns både på scenen, val av samarbetsparters och projekt och vår involvering i Culture Action Europe:s We Are More-kampanj. Riksteatern är också en samhällsaktör som vill genom pedagogiska metoder och konstnärliga processer skapa förutsättningar för aktivt medborgarskap. För att vara och bli aktiv behöver man tillgång till information om möjligheter. Om vad som finns därute. Om hur jag som individ kan engagera mig, lära mig mer, och bidra till att bygga vårt gemensamma Europa.

Därför blev många av oss väldigt glada när Riksteatern beviljades EU-medel för att starta ett lokalt infokontor, ett Europa Direkt-kontor för Botkyrka kommuns invånare. Kontoret som officiellt heter Europa Direkt Riksteatern spelar en viktig roll som ett forum för direktkontakt med människor, på ett sätt som är både relevant och begripligt.

Botkyrkas invånare kommer få möjligheter att få svar på sina EU-frågor via personliga besök, telefon och e-post. Det kan handla om allt från var man kan hitta stipendier för att plugga på Irland till att vilka ideella organisationer arbetar med integrationsfrågor i Italien.

Europa Direkt Riksteatern kommer även arrangera en hel del informationsaktiviteter runt om i Botkyrka kommun, i skolor och hos civilsamhällsorganisationer. Först ut är kontoret ut med ett eget info-bord på Teaterdagarna.

Om ni har frågor om Europa Direkt Riksteatern kan ni kontakta projektledaren Maja Norberg eller mig.

Du kan besöka kontoret där du får personlig hjälp av Maja på torsdagar, 08:00 – 16:30. Du kan maila oss när som helst. Eller varför inte komma till Riksteaterns reception där det finns en EU-avdelning med material och uppkopplad dator? Öppettiden för EU-avdelningen är vardagar, 08:00 – 16:30.

Hör gärna av dig!

Banafsheh & Maja

P.S. Det finns 20 kontor i hela Sverige. Är du nyfiken på Europa Direkt-kontoret och vill veta var du kan hitta närmaste kontor just där DU bor? Du hittar dem här.

Europa Direkt Riksteatern
Besöksadress: Hallundavägen 30, Norsborg (T-bana: Hallunda)

Projektledare Maja Norberg
Tfn: 08 531 99 388
Mobil: 070 637 57 84
maja.norberg@riksteatern.se

 

Nu är dom här

Igår kom Arcola Theatre till Sverige med sin föreställning ”The Mare Rider”. Den ingår i ”Europe Now” ett internationellt projekt som Riksteatern tagit initiativ till. Förutom Arcola Theatre från London och Riksteatern ingår Talimhane Tiyatroso från Istanbul, Ballhaus Naunstrasse från Berlin och Rast Theatre från Amsterdam. Teatrarna sätter upp pjäser om vårt samtida interkulturella Europa. Målet är att skapa en struktur för utbyten av föreställningar mellan teatrarna och länderna. Sveriges bidrag är ”Jag ringer mina bröder” av Jonas Hassen Khemiri som har turnépremiär 5 mars i Borlänge, i april gästspelar den i London.

Kulturnytt var på plats när ensemblen gick in på Södran. Lyssna gärna; http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=478&artikel=5448925

Här intervjuar Kulturnytts Isa Andersson regissören Mehmet Egen och Kathryn Hunter som spelar huvudrollen i ”The Mare Rider”. 

  Närmast väntar spelningar i Gävle den 20/2, Sundsvall den 21/2 och i Umeå den 24/2.

Internetfrihet, surrogatmödraskap & en hjälte

Sista dagen på Mänskliga Rättighetsdagarna fick jag äntligen möjlighet att se Riksteaterns Made in India – notes from a babyfarm. Världskulturmuseets intima scen verkade vara den perfekta spelplatsen för den här stand-up-föreläsnings-drama-dokumentärföreställningen. I publiken satt ganska många gymnasieungdomar tillsammans med deltagare på MR-dagarna. Hur kommer det att funka att prata om surrogatmammor, insemination, äggdonering och indiska kvinnors rättigheter med artonåringar, undrade någon innan. Riktigt bra,  ensemblen skapade avspänd kontakt med publiken från första stund till sista. Vi är nog många, både unga och halvunga, som funderar kring sex och hur man ser på andra människors kroppar gissar jag.

Jag blev berörd, jag fnissade, gapskrattade och grät.  Amrita Pande vars forskning hela föreställningen bygger mycket handgripligt på, avslutar föreställningen med intelligent stand-up där hon gestaltar några av sina intervjuobjekt och låter publiken ställa frågor.

.Själv tänker jag föreställningen igenom på likheter mellan transnationell handel med surrogatmödraskap och människohandel, trafficking, för sex eller organ. Likheterna är många, och Mänskliga Rättighetsdagarnas tema Vem har rätt till rättigheter? är närvarande i hela föreställningen

Här är ett broderi föreställande äggstockar, av en av kvinnorna som väntar i isolering på surrogatmamme-kliniken på att hennes ‘kunders’ barn ska födas.

 

 

 

Jag hann också med att lyssna på ett seminarium om Raoul Wallenberg. Jag har nyss läst Ingrid Carlbergs magnifika bok om Wallenberg så den historiska bakgrunden som gavs av en professor kändes ärligt talat ganska platt. Men en av talarna Peter Kader, överlevde själv tack vare Wallenbergs insats och han var där och talade helt kort. Bara han och hans mamma överlevde förintelsen och han sade att tack vare Wallenberg hade han i allafall sin mamma kvar i livet efter kriget.

Min morfar var ungersk jude. Han kom till Sverige på trettiotalet och utvisades till Budapest 1941. Han hade två små barn och en svensk fru. Min mormor vädjade på Utrikesdepartementet och till slut fick han fick stanna. Det var i detta svenska politiska klimat som Wallenberg agerade.

Jag har tänkt ofta under detta år när Wallenberg hyllas, på dem som idag utvisas från Sverige tillbaka till konflikthärdar och förföljelse. Hur lär vi av Raoul Wallenbergs gärning? För det räcker inte att förvalta hans minne.

Slutligen lyssnade jag in på ett seminarium om yttrandefrihetens gränser på internet, som anordnades av just utrikesdepartementet. Samtalet handlade bland annat om hur normer skapas inom communities på internet, som att det till exempel inte är ok bland grupper av användare att dela porrbilder. Frågan är om internet går/kan/ska regleras eller om det handlar om att hitta nya sätt att skapa normer på nätet.

Tack Mänskliga Rättighetsdagarna för denna gång.

 

 

 

Rätten till kultur

Gled in och lyssnade på Riksteaterns Rani Kasapi, Intercults Ida Burén och Nisha Besara från Postkodslotteriets Kulturstiftelse om synen på kulturbistånd – och synen på kultur inom biståndet. Talarna var ense om att kulturen har en stark förändrande kraft – något annat hade nog varit sensationellt – och samtalet rörde sig mycket kring hur kultursektorn kan bli bättre på att positionera sig och visa på positiva effekter. Nisha Besara tryckte bland annat på att man inte kan mäta värdet av en kulturupplevelse – men man kan mäta exempelvis om 200 flickor i Palestina som inte får gå i skolan får lov av sina familjer att gå på en teaterföreställning. Eller som hon sa: ”Det gäller att mäta rätt saker i kulturen”.

Rani Kasapi pratade bland annat om kulturen hur kulturen besitter en stor potential i demokratiarbete och gav exempel från Iranian Voices.

Ida Burén talade om hur biståndet styrs av sk landstrategier och där nämns inte kulturen, men att man som kulturaktör kunnat trycka på för att få med personer från kultursektorn i diskussioner kring implementering av strategierna.

Fråga mig inte varför jag alltid tar bilder på snedden, men så är det.

Två glada personer i vimlet fick jag också på bild:

Jonas Jarl, min medförfattare till En värld att leva i och Suzana Mocevic, den härliga mångfaldssamordnaren från Växjö, som medverkat på scen i sagda pjäs och är en nätverkare av rang bland mycket annat.

 

Vad gjorde du i Litauen, Birgitta?

 Hej Birgitta, du är nyligen hemkommen från Vilnius. Vad gjorde du där?  
Jag var inbjuden för att prata på en konferens om hur interkulturellt utbyte kan bygga broar inom Europa och mellan Europa och världen utanför. Det är ECA, European Council of Artists som arrangerar. ECA är ett råd och nätverk för organisationer som representerar yrkesutövande konstnärer i Europa. Ambitionen är att kunna påverka den europeiska kulturpolitiken och konstnärers möjligheter att vara verksamma. Kanske också påverka konstnärer så att dom tar aktiv del i att forma en europeisk union som inte är en sluten borg mot resten av världen, utan något som kan vara en interkulturell union  som är öppen för utbyte  och utveckling.

Konferensen har rubriken Art as a Bridge Builder – Cultural Diversity in European Communities. Vad pratade du om?  
Jag utgick från den resa vi gjort i Sverige, en resa som inte på något sätt har nått sitt slutmål. När jag läser Vanja Hermeles bok ” In som ett lamm ut som en tigrinna” där hon väver samman sitt liv med de normkritiska granskningar hon gjort av kultursektorn så häpnar jag över hur rasistiskt och chauvinistiskt många chefer uttrycker sig. De skulle inte formulera sig så idag. Vi har alla lärt oss något och vi fortsätter lära oss utifrån att upptäcka världen och konsten med andra perspektiv än det egna. Sen talade jag en del om betydelsen av att inte låsa in konstens utveckling utan stimulera våra institutioner att samverka både inom sektorn men också med andra samhällsområden. Och om möjligheten att utveckla konstnärliga processer och färdiga verk på den virtuella arenan.  Jag tycker också det är viktigt att undersöka hur de som skapar och brukar konsten på den virtuella arenan kan utveckla och bygga broar till våra scenkonstinstitutioner och de fantastiska konstnärer vi har där. Både tekniken och migrationen utmanar synen på nationer, institutioner, kulturen och konsten. 

 Birgitta Englin pratade på konferensen ”Art as a Bridge Builder, Cultural Diversity in European Communities” i Vilnius i helgen

Var det något särskilt som gjorde intryck på dig under konferensen?
Gottfried Wagner som tidigare var ansvarig för European Cultural Foundation, talade om behovet av att bygga unioner. Vi kan och ska kritiskt granska EU-komissionen och EU-parlamentet,  men vi ska  också  titta på vilken betydelse EU har haft för  en lång period av fred, för ett ökat  utbyte av  kultur och  för arbetet mot rasism. Det finns mycket kvar att göra men det blir inte lättare om unionen faller sönder. Därför menade Gottfrid Wagner att konstnärer liksom alla andra grupper måste formulera sig och ta tillvara den makt och möjlighet de har att påverka. Hans oro för tilltagande nationalism och kulturrasism delar jag. Sverigedemokraternas kulturpolitik för en mer homogen och likriktad kultur är odemokratisk och  utvecklingsfientlig.  

 

 

Kolbrun Halldorsdottir, Island, President of the European Council of Artists.

Kolbrun Halldorsdottir, i ditt välkomsttal nämnde du inspiration som riktlinje för konferensen och sa att Birgitta Englin är en av de personer som inspirerat dig. På vilket sätt har hon gjort det?  
Jag lyssnade på henne på ett möte i Helsingfors där hon berättade om hur Riksteatern jobbar med föreställningar på flera språk för att teatern ska komma fler till godo och öppna dörrar. Hon berättade om föreställningar på turkiska, bosniska, persiska och att de sänds över nätet för att nå fler i Sverige. Vad som hände var att de även nådde en publik utanför landets gränser. Det är ett fantastiskt sätt att använda tekniken på, jag tycker Birgitta Englin och Riksteatern visar vägen som brobyggare. Det är otroligt inspirerande. Hon berättade också om hur Riksteatern satt upp föreställningen ”Vem sover i natt?” om ensamkommande flyktingbarn. Pjäsen är skriven och spelades av Ubah Musse som kom till Sverige från Somalia. Genom Riksteatern fick hon berätta sin historia. Ubah var med på konferensen i Helsingfors. Hon var helt fantastisk, jag tror hon knockade oss alla.

Allkonstverk om brott mot mänskliga rättigheter

Mitt första nedslag på Mänskliga Rättighetsdagarna var musikverket Voices av Hans Werner Henze som framfördes av New European Ensemble. Av de många programpunkterna stack denna ut som annorlunda – två sångsolister och hela sjutton musiker som spelar på instrument från hela världen. Texterna, som projiceras i bakgrunden på engelska, är av olika författare och sjungs på originalspråk; engelska, spanska, italienska, tyska. De är korta och bild- och konstrastrika som haikus. Musikerna sjunger, spelar på glas och jojar med en jojo på podiet, och spelar på mer traditionella instrument.

 

 

 

 

 

 

 

Efter föreställningen fick jag en kort pratstund med en av de två sångsolisterna Nikola Matisic, som brinner för att tillgängligöra operakonsten och är med och driver Operalabb, som du kan läsa om HÄR.

Om du får chansen att lyssna till detta märkvärdiga och berörande stycke – ta den! Om jag fattat rätt kommer den turnera ytterligare något i Stockholms skolor.

Svenskan  skrev ‘Voices-musik extra allt’  när verket framfördes nyligen i Stockholm, och Lo Kauppi lotsade gymnasister genom texten.