Hej Pernilla Bard

Pernilla Bard

Pernilla Bard

Du har nyligen utsetts till ny ordinarie ledamot i Riksteaterns nationella styrelse. Ett uppdrag som kommer från regeringen.

Hur gick det till när du fick det uppdraget?
-Jag blev uppringd av kulturdepartementet och fick frågan om jag var intresserad. Det var jag så klart så jag tackade ja!

Varför tror du att de frågade just dig?
– Jag har en bakgrund från näringslivet och erfarenhet från andra styrelseuppdrag. Men de senaste åren har jag också arbetat med ett initiativ som hjälper företag att utveckla sitt samhällsengagemang med ideella organisationer. Här kan jag se en del likheter med folkrörelsen och kan bidra med mina erfarenheter.

Varför är scenkonst viktigt?
– Jag tror att tillgång till scenkonst, i synnerhet under uppväxten är väldigt viktigt. Det kan sätta igång tankar på ett sätt som hjälper oss att utvecklas som människor. Jag minns till exempel min första teaterupplevelse. Det var föreställningen Myggbiten som min mamma tog mig till när jag var 7 år. Jag var helt tagen! Vi såg den minst 4 gånger och den fick mig också att börja spela teater själv.

Spelar du fortfarande teater?
– Nej, min tid på teatern var fin men kort. Jag var barnskådespelare på Dramaten några år och medverkade i fyra uppsättningar. Bland annat spelade jag dotter till skådespelaren Thommy Berggren i en föreställning om Erik XIV. Jag har också spelat med Börje Ahlstedt.

Har du sett någon föreställning som berört dig nu på senare tid?
– Jag såg Jag ringer mina bröder. Det är en pjäs av Jonas Hassen Khemiri. Den kunde verkligen få mig att sätta mig in i en utsatt människas situation. Alla måste se den!

Vad skulle du göra om du inte gjorde det du gör idag?
– Jag är väldigt intresserad av berättelser, att få följa med människor. Under en period tog jag tjänstledigt från mitt arbete för att gå en utbildning i just dokumentärfilm. Så svaret blir dokumentärfilmare!

Tankar kring det offentliga rummet och samtalet

I år är det åttonde gången jag är i Almedalen. Första gången var 2005. Då fanns inte ett enda program med fokus på kulturen. Det året genomförde Riksteatern Kulturpartikuppen med den egna föreningen Plural och i hamnen arrangerade vi debattboxning tillsammans med de lokala teaterföreningarna. Efter det har både det politiska och mediala intresset för kulturfrågor ökat. Det glädjer mig också att det är fler arrangörer utanför kultursektorn som bjuder på samtal om kulturens roll och relevans för yttrandefrihet, regional tillväxt, ideellt engagemang, demokratisering och andra samhällsområden.

Jag kommer själv sitta i ett par paneler och samtal under Almedalen. I ett av dem kommer vi diskutera samhällsbyggnad ”Husby, skyskrapor, strandskyddet, och kommunens marknadsmonopol- dags för en samhällsbyggnadsrevolution?” För mig är det som alltid viktigt att frågan om medborgarnas delaktighet och att en mångfald av erfarenheter finns närvarande, oavsett diskussionsämne. Frågan om hur vi möter utmaningar och hur vi möjliggör innovationer och lösningar som ger hållbart öppna och jämlika samhällen. Vad är det som gör att människor vill delta och engagera sig? Vad behöver kultursektorn göra för att inspirera och öppna sig för ett breddat engagemang och deltagande?

I en kommande artikel i Pan European Networks EU-baserade magasin, Government har jag utvecklat de här tankarna mer. Artikeln kan du läsa här (eng).

Jag tar gärna emot vad du eller din teaterförening tycker om Riksteaterns roll i samhället, inom och utanför kulturpolitiken. Så, kontakta mig om du vill dela med dig av dina tankar och idéer.

Trevlig sommar!

Tre träffar om samverkansmodellen i Stockholms län i februari

I tre olika kommuner, Norrtälje den 12 februari, Botkyrka den 13 februari och Värmdö den 14 februari samlar Ideell kulturallians kulturföreningar och kommunföreträdare för att diskutera kultursamverkansmodellen. Över hela landet har den nya reformen blivit verklighet, men Stockholms län avvaktar och olika intressen och viljor står mot varandra.

Anna-Karin Andersson, verksamhetschef på Ideell kulturallians berättar lite mer dessa planerade träffar.

– Kan du berätta lite mer om varför Ideell kulturallians bjuder in till dessa träffar?
Ideell kulturallians tycker att det är viktigt att alla kulturföreningar, små som stora, ska ha möjligheten att påverka beslut som rör den egna verksamheten. Föreningslivet är en central del av kulturlivets infrastruktur och vi behöver hjälpas åt för att synliggöra allt det viktiga arbete som görs ideellt. Kultursamverkansmodellen har hjälpt till i viss grad att få upp våra frågor på dagordningen eftersom landsting/region måste samtala med föreningslivet innan de skriver kulturplanen. Ideell kulturallians jobbar med att samla föreningslivet regionalt för att kunna vara en stark part i det samtalet med landsting/region. Det har betytt att vi på vissa håll flyttat fram våra positioner men också att mötet med andra kulturorganisationer skapat ett spännande klimat för utveckling och nya samspel. I Stockholm har den processen uteblivit eftersom man valt att avvakta att träda in men vi har ändå startat en regional Ideell kulturallians, för att vi tror att det verkligen behövs. Kultursamverkansmodellen sätter igång många olika processer som t.ex. att kommunerna börjat samarbeta, att kulturfrågor generellt fått en högre status. Stockholms kulturliv är inte bara vad som ryms innanför tullarna, det är mycket mer än så. Det vill vi lyfta.

 
– Vad kommer träffarna att innehålla?
Vi kommer att berätta om vad kultursamverkansmodellen står för, det blir ett intressant panelsamtal där vi synar kultursamverkan både ur ett politiskt perspektiv och utifrån föreningslivets synvinkel. Det kommer att finnas tid till frågor och samtal där vi tillsammans tar oss an frågor som rör kulturverksamheten i kommunen, behov eller önskningar, frågan om samarbete mm.

 
– Vilka kommer att bjudas in?
Vi vill att så många från kulturföreningarna i kommunen kommer, inbjudan går ut via de olika riksförbunden som är medlemmar i Ideell kulturallians, men vi bjuder också in föreningar som finns på kommunernas föreningslistor. Tyvärr så tror vi kanske inte att det räcker, risken är alltid att organisationer som borde få en inbjudan inte får det, men dessa träffar är verkligen öppna för alla som är intresserade av dessa frågor. Har man inte fått en inbjudan men läser bloggen, ta kontakt med Ideell kulturallians. Vi bjuder även in företrädare från föreningslivets regionala/distrikts organisationer, kommunpolitiker och landstingspolitiker.

Anna-Karin Andersson nås på anna-karin.andersson@ideellkultur.se eller 072-531 0944. Mer info finns på www.ideellkultur.se

Intervju om samverkansmodellen

En bild från i går kväll. Naila Saleem, Kulturnytt, intervjuade Birgitta Englin om kulturpolitik och samverkansmodellen. Inslaget planeras sändas i mitten av januari.

Birgitta och Marianne Pihl har skrivit om samverkansmodellen och regionaliseringen här på bloggen tidigare i vinter, läs gärna deras inlägg här http://blogg.riksteatern.se/blog/slapp-in-kulturlivet-i-maktens-landstingskorridorer/

Tre frågor till Banafsheh Hejazi…

…verksamhetsutvecklare på Riksteatern som är med och arrangerar konferensen ”Det europeiska projektets framtid – del II” tillsammans med Intercult och EU-kommissionen i Sverige på Europahuset i Stockholm i dag.

Denna konferens handlar om kulturpolitiken i Europa kopplat till EU och hur kultursektorn kan samarbeta med andra samhällsområden för att stödja den demokratiska utvecklingen. Den äger rum för andra året. Varför är det viktigt för Riksteatern att vara med och anordna ett sådant här arrangemang?
– Vi har ett internationellt uppdrag och en delvis internationell repertoar. Vi samarbetar med europeiska partners som Europe Now (ett samarbetsprojekt mellan Riksteatern och fyra andra europeiska teatrar, reds anm) inom ramen för vårt internationella arbete. Sedan handlar det om kompetenshöjning, både för oss själva och för kultursektorn. Vi skapar ett forum där vi kan förmedla kunskap och ta till oss kunskap. Vad händer inom EU och vilket ansvar har vi för att synliggöra kulturen ännu mer? Det är väldigt kul att se ett större och större intresse för EU-frågor inom kultursektorn, den Europeiska unionen kan lära sig av kultursektorn i och med att den inkluderar fler länder än de som är medlemmar i EU.

Förra årets konferens handlade om EU:s syn på kulturpolitiken och att den förändrats. Att det blivit allt mer accepterat att betrakta kulturen från ett nyttoperspektiv och att det fanns en vilja att föra kulturens roll in mot ett politiskt centrum. Vad hoppas du att årets konferens ska diskutera och föra vidare?
– Förra året riktades blicken utåt, denna gång är blicken riktad inåt. Vad har vi för roll och relevans som samhällsutvecklare inom Europa? Vill kultursektorn vara den kraft i samhället som driver den idépolitiska frågan om Europas framtid? Förs den inte i de traditionella sektorna, så är det relevant att ställa sig frågan om kulturen kan göra det. Vill kultursektorn skapa projekt, produktioner och nätverk när det gäller den idépolitiska debatten om vad Europa är och hur dess framtid ser ut?

Varför är kulturen viktig i den tid vi lever i nu, med social och ekonomisk oro och ökade klyftor?
– Kulturen ger oss tillgång till ett språk vi nödvändigtvis inte har. Genom kulturen kan man nå människan framför sig, på både gott och ont. Kultur i sig är inte något positivt per automatik, det handlar om vilka som är med och bestämmer vad och vilka den ska inkludera. Det ska vara inkluderande samtidigt som det är utmanande, det är vad kultur handlar om. Och det är väldigt mycket det som Riksteatern står för och kan erbjuda genom våra föreningar och den verksamhet vi bedriver.

Riksteaterns vd Birgitta Englin öppningstalande på konferensen. Foto: José Figueroa

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Panelen under konferensen, från vänster: Benny Marcel, chef för kunskapsutveckling och analys på Kulturrådet, Saadia Hussain, konstnärlig ledare på Förorten i Centrum, Eric Sjöström, chef för Kulturhuset i Stockholm, Wouter Veenstra, kommunikationschef på crowdfundingsajten FundedbyMe, Eva Bergquist, departementsråd på Kulturdepartementet, Ida Burén, VD på Intercult, Kerstin Brunnberg, ordförande i Kulturrådet, Hanna Hallin, samtalsledare och chef för tankesmedjan Sektor 3, Chris Torch, samtalsledare och senior associate på Intercult.


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hashtagen för dagen.

Mingel under kaffepausen.

Släpp in kulturlivet i maktens landstingskorridorer!

Samverkansmodellen har påverkat Sveriges kulturliv sedan den infördes förra året.  Hela Sveriges kulturliv faktiskt, men inte Stockholms läns.  Ingenstans i länet, varken i våra kranskommuner, vår glesbygd eller  vår  skärgård  existerar  samverkansmodellen. Konsekvensen är att  kultursfären och det civila samhället har möjlighet att påverka det regionala kulturlivet och kulturplanerna överallt – förutom i  Stockholms län . Som vd för Riksteatern och ordförande för den regionala föreningen Riksteatern Stockholms län  vill vi ändra på det.

Vi vill bidra med kompetens till kulturlivet i stort, och till utformningen av kulturplan en  i Stockholms län mer specifikt. Vi vill påverka kulturpolitiken, precis som våra kollegor i Riksteaterns föreningar  i resten av Sverige har möjlighet att göra. Vi vill se att samverkansmodellen införs även i Stockholms län.

Tillgång till kultur, möjligheten att utöva den, att uppleva den, att ta ansvar för den, är en demokratifråga. Ytterst handlar det om medborgarnas initiativ och ansvar. Inom Riksteatern i Stockholms län arbetar många människor. Här finns människor som tar stort ansvar och har mångårig kompetens om hur man arrangerar föreställningar på bästa sätt, hur man samverkar med producenter, med utövare, med arrangörer, med civilsamhället, och många fler. Vi jobbar i hela länet –  i kranskommuner, i förorter, i glesbygd – och vi har mycket att bidra med. Inför samverkansmodellen i kulturlivet i Stockholms län.    Det bör inte vara Stockholms stadshus som ensamt äger länets kulturfrågor.  Släpp in kulturlivet i maktens landstingskorridorer!  

Birgitta Englin, VD för Riksteatern och Marianne Pihl, ordförande, Riksteatern i Stockholms Län

Vad gjorde du i Litauen, Birgitta?

 Hej Birgitta, du är nyligen hemkommen från Vilnius. Vad gjorde du där?  
Jag var inbjuden för att prata på en konferens om hur interkulturellt utbyte kan bygga broar inom Europa och mellan Europa och världen utanför. Det är ECA, European Council of Artists som arrangerar. ECA är ett råd och nätverk för organisationer som representerar yrkesutövande konstnärer i Europa. Ambitionen är att kunna påverka den europeiska kulturpolitiken och konstnärers möjligheter att vara verksamma. Kanske också påverka konstnärer så att dom tar aktiv del i att forma en europeisk union som inte är en sluten borg mot resten av världen, utan något som kan vara en interkulturell union  som är öppen för utbyte  och utveckling.

Konferensen har rubriken Art as a Bridge Builder – Cultural Diversity in European Communities. Vad pratade du om?  
Jag utgick från den resa vi gjort i Sverige, en resa som inte på något sätt har nått sitt slutmål. När jag läser Vanja Hermeles bok ” In som ett lamm ut som en tigrinna” där hon väver samman sitt liv med de normkritiska granskningar hon gjort av kultursektorn så häpnar jag över hur rasistiskt och chauvinistiskt många chefer uttrycker sig. De skulle inte formulera sig så idag. Vi har alla lärt oss något och vi fortsätter lära oss utifrån att upptäcka världen och konsten med andra perspektiv än det egna. Sen talade jag en del om betydelsen av att inte låsa in konstens utveckling utan stimulera våra institutioner att samverka både inom sektorn men också med andra samhällsområden. Och om möjligheten att utveckla konstnärliga processer och färdiga verk på den virtuella arenan.  Jag tycker också det är viktigt att undersöka hur de som skapar och brukar konsten på den virtuella arenan kan utveckla och bygga broar till våra scenkonstinstitutioner och de fantastiska konstnärer vi har där. Både tekniken och migrationen utmanar synen på nationer, institutioner, kulturen och konsten. 

 Birgitta Englin pratade på konferensen ”Art as a Bridge Builder, Cultural Diversity in European Communities” i Vilnius i helgen

Var det något särskilt som gjorde intryck på dig under konferensen?
Gottfried Wagner som tidigare var ansvarig för European Cultural Foundation, talade om behovet av att bygga unioner. Vi kan och ska kritiskt granska EU-komissionen och EU-parlamentet,  men vi ska  också  titta på vilken betydelse EU har haft för  en lång period av fred, för ett ökat  utbyte av  kultur och  för arbetet mot rasism. Det finns mycket kvar att göra men det blir inte lättare om unionen faller sönder. Därför menade Gottfrid Wagner att konstnärer liksom alla andra grupper måste formulera sig och ta tillvara den makt och möjlighet de har att påverka. Hans oro för tilltagande nationalism och kulturrasism delar jag. Sverigedemokraternas kulturpolitik för en mer homogen och likriktad kultur är odemokratisk och  utvecklingsfientlig.  

 

 

Kolbrun Halldorsdottir, Island, President of the European Council of Artists.

Kolbrun Halldorsdottir, i ditt välkomsttal nämnde du inspiration som riktlinje för konferensen och sa att Birgitta Englin är en av de personer som inspirerat dig. På vilket sätt har hon gjort det?  
Jag lyssnade på henne på ett möte i Helsingfors där hon berättade om hur Riksteatern jobbar med föreställningar på flera språk för att teatern ska komma fler till godo och öppna dörrar. Hon berättade om föreställningar på turkiska, bosniska, persiska och att de sänds över nätet för att nå fler i Sverige. Vad som hände var att de även nådde en publik utanför landets gränser. Det är ett fantastiskt sätt att använda tekniken på, jag tycker Birgitta Englin och Riksteatern visar vägen som brobyggare. Det är otroligt inspirerande. Hon berättade också om hur Riksteatern satt upp föreställningen ”Vem sover i natt?” om ensamkommande flyktingbarn. Pjäsen är skriven och spelades av Ubah Musse som kom till Sverige från Somalia. Genom Riksteatern fick hon berätta sin historia. Ubah var med på konferensen i Helsingfors. Hon var helt fantastisk, jag tror hon knockade oss alla.

Birgitta Englin, vad gör du på bok&biblioteksmässan?

Birgitta Englin– Jag har precis suttit i panelen för att diskutera framtidskommissionens första rapport som handlar om kulturen.

Hur kommer det sig?
– Det arbete vi gjort på Riksteatern för att kulturen ska ses som en helhet där till exempel ideella och professionella insatser är båda viktiga för ett spännande och rikt kulturliv. Betydelsen av ideella insatser lyfts i rapporten precis som betydelsen av ett kulturliv där många kan och vill delta.

Vad betyder rapporten för en lokal Riksteaterförening?
– Den visar att föreningar och ideella insatser är viktiga. Kulturen bör ses som en helhet och den förlorar på att skapa falska motsättningar mellan olika aktörer. Att människor kan verka där dom bor. Det är avgörande för att vi ska få ett hyfsat rättvist samhälle öppet samhälle där alla utifrån sitt perspektiv vågar och vill delta. Om synen på värdet av ideella arbetet återupprättas och påverkar riktlinjerna för hur samhället ska se ut om 50 år så tycker jag våra teaterföreningar ska vara väldigt stolta.

En dag att påverka…

Idag möter Sveriges kulturminister sina nordiska kollegor på ett möte i Nordiska ministerrådet i Oslo. Riksteatern har nu tillsammans med en rad nordiska kulturaktörer presenterat sina krav på EU:s nästa kulturprogram Kreativa Europa 2014-2020 till de nordiska statsråden. I ett gemensamt yttrande framhöll vi bland annat att publikutveckling inte enbart tolkas i kvantitativa termer som publiksiffror, utan även i kvalitativa termer som tillgång till kultur, samt kulturens utbildningsaspekter.

Vi betonade även vikten av att alla nordiska länder ska se över och åtgärda brister i nationella och nordiska kulturstöd så att de bättre samspelar med Kreativa Europa och därmed ökar möjligheterna för nordiska kulturaktörer att ta del av EU-stöd och internationell samverkan. För att garantera att alla nordiska kulturaktörer, stora som små, ska kunna delta i Kreativa Europa på samma villkor, är det därför av stor vikt att alla nordiska finansieringsstrukturer stödjer internationellt nätverkande, vilket är en grundförutsättning för att bilda partnerskap.

Kulturministrarnas möte i Oslo infaller mindre än en månad innan alla EU:s kulturministrar förväntas ta ett delbeslut om Kreativa Europa i EU:s Ministerråd den 10:e maj, under ledning av det danska ordförandeskapet.

Europeiska kommissionen har föreslagit en blygsam, men procentuellt sett viktig ökning av det nuvarande stödet till EU:s kulturprogram. Kultur och kreativa näringar står för 2.6 % av EU:s totala BNP, och växer 12 % snabbare än övrig ekonomi i medlemsstaterna. Det vore därmed rimligt att dagens budget för kulturprogrammet som utgör 0.05 % av EU:s sammanlagda budget, det vill säga ca. 11 Euro cent per EU-medborgare per år, höjdes. En ökning skulle vidareutveckla kulturutbudet, och bidra till interkulturella dialoger nödvändiga för ett öppet, konstnärligt innovativt och demokratiskt Europa. En budgetökning är också relevant för att säkerställa landsbygdsutvecklingen som idag är en stor utmaning för EU:s tillväxt- och socialpolitik. Ett stärkt kulturprogram är även viktig för internationalisering av Sveriges och Europas kreativa närningar på den globala kulturarenan.

Många medlemsländer, däribland flera av de nordiska, har inte ännu tagit en proaktiv och stödjande ställning till den föreslagna ökningen i Kreativa Europa. Riksteatern vill uppmana den svenska regeringen att stå för en mer effektiv och rättvis omfördelning av EU:s kommande budget.  Vi välkomnar därför Europeiska kommissionens förslag till nytt kulturprogram och står bakom kraven som lagts fram av den europeiska kampanjen we are more – act for culture in Europe. Jag vill uppmana alla teaterföreningar att stödja kommissionens förslag och stå bakom we are more’s manifest.

För att skriva under manifestet och för mer information, se:
www.wearemore.eu 

För yttrandet i sin helhet, se bilagan:
Kreativa Europa Nordiskt yttrande april 2012 (pdf)

Birgitta Englin