Ännu en lyckad medlemskväll i Sundsvall!

Under flera år har jag bjudits in till Scen Sundsvalls medlemsträff för att presentera några av de föreställningar som de har i sin kommande repertoar. Det är alltid en imponerande kväll att vara med om. På fem år har föreningens medlemsantal stigit från ungefär 350 personer till idag över 1100 och det är för mig tydligt att denna säsongsstart är en viktig del av framgången, ihop med fortsatt relationsbyggande under resten av säsongen som styrelsen, och den anställde Hans Törn som stark profil utåt, helt tydligt (och klokt!) prioriterar mycket högt. I år har Scen Sundsvall både fler medlemmar och större program än någonsin tidigare.

Min roll på dessa möten är alltså att presentera de delar av utbudet som produceras eller samproduceras av Riksteatern. Den här gången hade jag också fått med mig min kollega Lisa Hugoson som är en av verksamhetscheferna på Riksteatern i Hallunda utanför Stockholm för att vara del av presentationen. Vi var båda rätt pirriga när vi klev upp på scenen inför den över tre hundra personer stora medlemsskaran. En rolig nyhet detta år var att också flera från Ånge Teaterförening hade rest till Sundsvall för att ta del av kvällen och utbudet.

Precis som tidigare hade flera av de medverkande artisterna skickat hälsningar till sundsvallspubliken i form av videoklipp som jag tagit med min kamera dagen innan.

Klicka och kolla klippen här:
Mattias Enn, Den förste turisten i Europa

Ronny Eriksson, Vad skådar mitt norra öga?

Mette Marqvardsen, skådespelare i Fröken Julie

Per Arvidsson, producent för B.U.S. – Brun utan sol

Innan Lisa och jag klev av scenen ville jag ta ett kort av publiken som ett slags bevismaterial för hur storslagna dessa medlemskvällar är, men i min uppspelthet var jag så skakig på handen att bilden också blev därefter. Den som står framför på scenen är alltså Lisa, och medlemmarna de som vinkar i salongen. Det var en fin stund!

När resten av repertoaren var presenterad bjöds alla medlemmar på en härligt minglig paus med goda smörgåsar. Redan här samlades flera hundra biljettbokningar in inför höstprogrammet, det är nämligen så att föreningen sedan drar en vinnare som får hela sin biljettbokning gratis – så det är en god idé att boka så många av höstbiljetterna redan här. Ett annat lotteri sker förresten också på plats under kvällen, där alla närvarande är med och tävlar om biljetter från alla höstens kommande evenemang. Lotterier är bra! Också jag som inte ens var med och tävlade blir på mycket gott humör av att tjoa och applådera kvällens alla vinnare.

Lyckat för föreningen och sundsvallsborna var också att TV4 gästade kvällen och gjorde ett utmärkt reportage för TV4Nyheterna nästa morgon. Här kan du själv se inslaget, det startar 2:25 in i klippet:

Efter pausen bjöds medlemmarna på en mycket uppskattad föreställning (applåderna ville aldrig ta slut!) av operasångerskan och cellisten Pia-Karin Helsing där hon i ord, sång och musik berättade om hennes största val i livet. Vi var många som blev mycket tagna av hennes berättelse.

Tack Scen Sundsvall och alla medlemmar för en väldigt fin kväll!

Bli medlem – Vinn teaterbiljetter och dubbelrum på Best Western

I sommar har vi en härlig kampanj där man kan vinna teaterbiljetter till en av Riksteaterns föreställningar under 2011 och 2012 och en hotelnatt i ett dubbelrum på valfritt Best Westernhotel i Sverige om man blir medlem hos Riksteatern. Totalt lottar vi ut 3 paket, med dessa vinster, som gäller för 2 personer per vinst.

Det enda du behöver göra är att gå in på www.riksteatern.se/riksteaterns-sommartavling
Bli medlem och motivera vad det bästa med sommarteater och festivaler betyder för dig, så har du chansen att vinna fina priser.

Lycka Till Och Allt Gott Så Länge.

Mvh,

Daniel Szpigler

Producent

Ett magiskt teaterminne

”Du som ser så mycket teater, vilken är din bästa teaterupplevelse?”

Ögonblicksbilder blixtrar förbi. Tar mig tillbaka till den jag en gång var. Till den lilla flickan i pippilotter som tyckte om att rita och skriva och se film, som idrottade men mest för att det var det man skulle göra. Som trivdes förträffligt i det lilla samhället i lappland men anade att det borde finnas något mer där ute.

Bilderna fortsätter: Mamma som köpt teaterbiljetter. Huckleberry Finn. Marschaller. Finkläder. Röda stolar med mjukt tyg som vilar mot mina små händer. En hel salong med både kända och okända, mamma och min bror till vänster. Dofter av parfym och hårspray. Puffar med rök som slinker under ridån och upp över de första raderna. Stooora lampor i taket. Förväntan … Ridån som går upp, mina händer som borrar sig in i det mjuka stolstyget i skräckblandad förtjusning. En explosion av känslor, färger, upplevelser. Stora ögon, torr i munnen. Vill ställa mig upp och applådera, men vågar inte.

Jag vet inte om det var en bra föreställning. Men för mig var den ovärderlig. Tänk att någon hade byggt allt det här bara för oss, flottar och stugor och … och skapat vind! En riktig vind som fick segel och kläder att fladdra. Ljusstrålar från solen, nattens mörker, stjärnor. Och allt omkring – programblad, affischen, trailern som stod parkerad bakom teatern. Det var magi. Jag upptäckte en helt ny värld. Och ännu bättre, det var en värld som var tillgänglig för mig, ett alternativ till fotboll, hästar och skidåkning.

Jag får ofta frågan vilken som är min bästa teaterupplevelse. Jag har varit med om så många fina, spännande, roliga, musikaliska och fantastiska föreställningar. Men mitt svar, det blir nästan alltid Huckleberry Finn.

Den där lilla flickan med pippilotter. Den där flickan som upptäckte en helt ny värld tack vare en kväll på teatern. Den jag en gång var. Hon följer med mig varje dag till teatern, och jag börjar nästan alltid min arbetsdag med att tänka:

”Idag jobbar jag för dig och för alla andra som är beredda på lite magi”.

Finsk dramatik och musik skapar reslust

Under helgen har tankarna surrat kring ett projekt jag just fått för hösten, Den sista morgonstjärnan – Röster från Sibiriens taiga, ett samarbete med stadsteatern i finska Karleby. Det är en berättelse om det finsk-ugriska chanterfolkets öde, en föreställning med en skådespelare och en musiker. Jag har försökt hitta mer info om pjäsen, har läst på om chanterna, funderat på en bildlösning som ska passa arrangörernas arbete innan vi får en kampanjbild från Karleby och lekt med olika formuleringar. Än är jag inte klar, men det är en process som måste få snurra lite innan allt hamnar rätt.

Jag kom att tänka på Sofi Oksanens fantastiska Utrensning som jag jobbar med nu under våren, ett samarbete med Wasa Teater och Åbo Svenska Teater. Och så höstens produktion  Pink Noice, med den finska gruppen FORK som består av fyra glammiga divor (på det bra sättet) som med sin ljusshow och sina pop-och rocklåtar gör a cappella på ett annorlunda sätt än vanligt.  De har spelat runt om i världen och för utsålda hus på Svenska Teatern i Helsingfors sedan 2009. Och det här är bara mina projekt, Rikteatern jobbar med fler produktioner och projekt tillsammans med flera finländska teatrar.

Plötsligt insåg jag: Tack vare Riksteatern har Finland fått en bultande plats i mitt hjärta! Tack vare våra samarbetsproduktioner vill jag åka till Helsingfors och Karleby och Åbo och Wasa. Jag pratar massor med mina finska grannar om deras favoritställen, favoritförfattare, favoritdramatiker och när jag nu skriver det här så måste jag erkänna att jag liksom hör mig själv prata med finlandssvensk dialekt – och det är så snyggt. Tänk vad scenkonst är härligt, vilka ställen vi tas med till, både mentalt och geografiskt. Men ibland blir det nästan lite överkurs… när jag slog på tv:n i helgen hade inställningarna av någon anledning ändrats i fjärrkontrollen och ALLT står numera på finska! 

Känner du inte till FORK sedan tidigare, så kolla gärna det här YouTube-klippet: Smakprov från Pink Noise

Höstens produktioner

Phu. Vi hann. Riksteaterns höstrepertoar är utskickad till pressen och upplagd på hemsidan. De första bilderna är inlagda i vår bildbank. Erica som är pressansvarig har telefonluren som fasklistrad vid örat; ”Ja visst, ni vill prata med Nanne Grönvall som spelar i den franska komedin Boeing Boeing”, ”Ja, det stämmer, vi gör Othello i nutid, Othello som affärsman”, ”En pjäs om scouter? Ja, du menar Gertrud Larssons nya pjäs Blåvingar. Den handlar om tre kvinnor som gör en hajk, men det som skulle bli så trevligt blir snart en mardröm.” Och så där fortsätter det. Med Pippi Långstrump, Katitzi, australiensisk cirkus, Irans störste sångare, Art of the Streets och mycket mycket mycket mycket mycket annat på den kommande repertoaren finns det massor som intresserar.

Äntligen går det att ha en normal konversation med kompisar som undrat varför jag tänkt så mycket på scouter, flygbolag, finska glammiga a cappella-stjärnor,  syltkakor och annat.  Jag vill gärna berätta om alla mina och alla Riksteaterns produktioner, men då blir det en roman – en kärleksroman – och inte en blogg, så jag portionerar ut dem lite.

Kommer ni ihåg syltkakorna från mitt första blogginlägg? De var bakade av Gerdan Roth, en 35-årig hemmafru som har lagt sitt fokus på mannen, tonårssönerna och syltkaksbaket, sina egna drömmar har hon lagt åt sidan, till den dagen när ett brev dimper ner i postlådan och sätter saker och ting i ett annat sken. Sofia Bach har skrivit manus och gör också rollen som Gerdan. Här är en av de bilder vi (Stina som är formgivare och jag) just nu leker med för ett kommande marknadsföringsmaterial. ”

Vill du kolla in hela vår repertoar? Gå in på www.riksteatern.se/repertoar

Pirr, planer och syltkakor

Jag vet att det är vår. Jag ser det när jag går till jobbet och spröda, ljusgröna blad har pressat sig upp genom marken för att snart blomma i gult, vitt eller kanske blått. Jag ser det på fräknarna på mina kinder. Och på att alla jag möter ser så glada och pigga ut.

Ja, jag vet att det är vår. Men våren på en teaters kommunikationsavdelning liknar mycket mera december. Hemlighetsmakeriet. Det hektiska tempot. Den där pirriga känslan av att veta vad som finns i paketet till pappa, pojkvännen, svägerskan, bästa kompisen, arbetskamraten, syskonbarnen – den perfekta gåvan. Den som man har tänkt ut, planerat, sökt och slutligen hittat. Någonstans där är jag och mina två kollegor Emma och Mattias nu.  Just nu är det mycket fokus på höstens produktioner. Riksteatern har en stor och bred repertoar och det gäller att försöka hitta just det tilltal och de bilder som vi tror passar varje produktion. Lite som man gör när man söker den perfekta julklappen. Tycker du att jag uttrycker mig lite flytande, inte går in i en specifik produktion? Du har rätt, ”hysch, hysch” säger jag till mig själv så att jag inte ska avslöja för mycket. Precis som inför julafton. Men inom kort, kanske när de första vårblommorna har slagit ut här i Hallunda, så kan jag vara mera öppen.

Bilden? Nej, det är inte från ett julbak. Det är från en fotografering inför en av höstens produktioner som fotograf Anna Huerta har tagit.  Själv heter jag Karolina Eklund, jobbar som marknadsförare på Riksteatern i Hallunda och kommer att blogga här under april månad. Lite pirrigt även det. Och kul!