Internetfrihet, surrogatmödraskap & en hjälte

Sista dagen på Mänskliga Rättighetsdagarna fick jag äntligen möjlighet att se Riksteaterns Made in India – notes from a babyfarm. Världskulturmuseets intima scen verkade vara den perfekta spelplatsen för den här stand-up-föreläsnings-drama-dokumentärföreställningen. I publiken satt ganska många gymnasieungdomar tillsammans med deltagare på MR-dagarna. Hur kommer det att funka att prata om surrogatmammor, insemination, äggdonering och indiska kvinnors rättigheter med artonåringar, undrade någon innan. Riktigt bra,  ensemblen skapade avspänd kontakt med publiken från första stund till sista. Vi är nog många, både unga och halvunga, som funderar kring sex och hur man ser på andra människors kroppar gissar jag.

Jag blev berörd, jag fnissade, gapskrattade och grät.  Amrita Pande vars forskning hela föreställningen bygger mycket handgripligt på, avslutar föreställningen med intelligent stand-up där hon gestaltar några av sina intervjuobjekt och låter publiken ställa frågor.

.Själv tänker jag föreställningen igenom på likheter mellan transnationell handel med surrogatmödraskap och människohandel, trafficking, för sex eller organ. Likheterna är många, och Mänskliga Rättighetsdagarnas tema Vem har rätt till rättigheter? är närvarande i hela föreställningen

Här är ett broderi föreställande äggstockar, av en av kvinnorna som väntar i isolering på surrogatmamme-kliniken på att hennes ‘kunders’ barn ska födas.

 

 

 

Jag hann också med att lyssna på ett seminarium om Raoul Wallenberg. Jag har nyss läst Ingrid Carlbergs magnifika bok om Wallenberg så den historiska bakgrunden som gavs av en professor kändes ärligt talat ganska platt. Men en av talarna Peter Kader, överlevde själv tack vare Wallenbergs insats och han var där och talade helt kort. Bara han och hans mamma överlevde förintelsen och han sade att tack vare Wallenberg hade han i allafall sin mamma kvar i livet efter kriget.

Min morfar var ungersk jude. Han kom till Sverige på trettiotalet och utvisades till Budapest 1941. Han hade två små barn och en svensk fru. Min mormor vädjade på Utrikesdepartementet och till slut fick han fick stanna. Det var i detta svenska politiska klimat som Wallenberg agerade.

Jag har tänkt ofta under detta år när Wallenberg hyllas, på dem som idag utvisas från Sverige tillbaka till konflikthärdar och förföljelse. Hur lär vi av Raoul Wallenbergs gärning? För det räcker inte att förvalta hans minne.

Slutligen lyssnade jag in på ett seminarium om yttrandefrihetens gränser på internet, som anordnades av just utrikesdepartementet. Samtalet handlade bland annat om hur normer skapas inom communities på internet, som att det till exempel inte är ok bland grupper av användare att dela porrbilder. Frågan är om internet går/kan/ska regleras eller om det handlar om att hitta nya sätt att skapa normer på nätet.

Tack Mänskliga Rättighetsdagarna för denna gång.

 

 

 

Rätten till kultur

Gled in och lyssnade på Riksteaterns Rani Kasapi, Intercults Ida Burén och Nisha Besara från Postkodslotteriets Kulturstiftelse om synen på kulturbistånd – och synen på kultur inom biståndet. Talarna var ense om att kulturen har en stark förändrande kraft – något annat hade nog varit sensationellt – och samtalet rörde sig mycket kring hur kultursektorn kan bli bättre på att positionera sig och visa på positiva effekter. Nisha Besara tryckte bland annat på att man inte kan mäta värdet av en kulturupplevelse – men man kan mäta exempelvis om 200 flickor i Palestina som inte får gå i skolan får lov av sina familjer att gå på en teaterföreställning. Eller som hon sa: ”Det gäller att mäta rätt saker i kulturen”.

Rani Kasapi pratade bland annat om kulturen hur kulturen besitter en stor potential i demokratiarbete och gav exempel från Iranian Voices.

Ida Burén talade om hur biståndet styrs av sk landstrategier och där nämns inte kulturen, men att man som kulturaktör kunnat trycka på för att få med personer från kultursektorn i diskussioner kring implementering av strategierna.

Fråga mig inte varför jag alltid tar bilder på snedden, men så är det.

Två glada personer i vimlet fick jag också på bild:

Jonas Jarl, min medförfattare till En värld att leva i och Suzana Mocevic, den härliga mångfaldssamordnaren från Växjö, som medverkat på scen i sagda pjäs och är en nätverkare av rang bland mycket annat.

 

Allkonstverk om brott mot mänskliga rättigheter

Mitt första nedslag på Mänskliga Rättighetsdagarna var musikverket Voices av Hans Werner Henze som framfördes av New European Ensemble. Av de många programpunkterna stack denna ut som annorlunda – två sångsolister och hela sjutton musiker som spelar på instrument från hela världen. Texterna, som projiceras i bakgrunden på engelska, är av olika författare och sjungs på originalspråk; engelska, spanska, italienska, tyska. De är korta och bild- och konstrastrika som haikus. Musikerna sjunger, spelar på glas och jojar med en jojo på podiet, och spelar på mer traditionella instrument.

 

 

 

 

 

 

 

Efter föreställningen fick jag en kort pratstund med en av de två sångsolisterna Nikola Matisic, som brinner för att tillgängligöra operakonsten och är med och driver Operalabb, som du kan läsa om HÄR.

Om du får chansen att lyssna till detta märkvärdiga och berörande stycke – ta den! Om jag fattat rätt kommer den turnera ytterligare något i Stockholms skolor.

Svenskan  skrev ‘Voices-musik extra allt’  när verket framfördes nyligen i Stockholm, och Lo Kauppi lotsade gymnasister genom texten.

 

Bloggbevakning av Mänskliga Rättighetsdagarna i Göteborg

Tuffar med ett tåg som nästan inte alls är försenat mot Göteborg och Mänskliga Rättighetsdagarna.  Mänskliga Rättighetsdagarna eller MR-dagarna är en årligt återkommande mötesplats för alla som intresserar sig för rättighetsfrågor. Hit kommer organisationer, kulturutövare, myndigheter och företag och ställer ut sin verksamhet och medverkar i hundratals seminarier och aktiviteter. Listan på alla utställare ser du HÄR. Som privatperson kan du köpa inträdesbiljett och ta del av hela utbudet.

Årets tema är VEM HAR RÄTT TILL RÄTTIGHETER?

Riksteatern finns på plats i år – huvudtruppen är redan på plats, bland annat för att förbereda två föreställningar av Notes from a Babyfarm.

Själv ska jag börja med att rusa till det här:

”Voices
Att ge röst år röstlösa
När den internationellt renommerade New European Ensemple besöker Sverige för andra gången står ett av 1900-talets viktigaste och mest krävande ensembleverk på repertoaren, Voices av Hans Werner Henze. Verket är skrivet för två sångsolister och 17 musiker som tillsammans spelar över 70 instrument från hela världen”

AMNESTY + RIKSTEATERN = NY PJÄS

Sist du hörde av mig var det som eldsjäl, projektledare och politikerdomptör i SEVEN.

Nu är jag här igen som dramatiker, konstnärligt ansvarig, och eldsjäl så klart, för pjäsen AI & RIKSEN VÄRLD ATT LEVA I. Den har jag skrivit med Jonas Jarl och den uppförs på Amnesty Internationals 50års dag den 28.e maj på massa platser i Sverige. Läs mer om var och när det händer HÄR.

Nu kommer jag blogga om att repetera med utrikeskorrar, om illgula marsipantårtor och om alla eldsjälar som brinner och jobbar för mänskliga rättigheter som jag träffar på i jobbet för Amnesty och vår pjäs. Häng med!

/Hedda

Seven på MR-Dagarna

Nu är MR-Dagarna över för denna gång. Vi hade en riktigt fin andra dag. Givande möten med intressanta personer och organisationer. Många tagna och entusiastiska besökare kom förbi vår monter för att tacka för föreställningen Seven kvällen innan. Många ville fortsätta samtalet runt föreställningen som startat för dom. Fantastiskt att se hur ordet kan påverka och engagera människor.

Tack MR-Dagarna! Tack Örebro! Tack alla besökare och publik!

Seven på scenen:

/Henrik Nilsson

MR-Dagarna i Örebro

Nu har Riksteatern landat på Mänskliga Rättighetsdagarna som i år hålls i Örebro. Vi har en härlig monter bemannad av Örebro Teaterförening och personal från komunikationsavdelningen.
Se en liten film när vi bygger upp montern:

Just nu håller bland annat Riksteaterns Tyst Teaters Mia Modig en fullsatt föreläsning Hur Tecknar Man Tillgänglig Kultur?. I kväll kommer vi göra Seven på Hjalmar Bergmanteatern som känns som en av MR-Dagarnas stora snackisar. (Rapport kommer senare)
/Henrik Nilsson