Hej Pernilla Bard

Pernilla Bard

Pernilla Bard

Du har nyligen utsetts till ny ordinarie ledamot i Riksteaterns nationella styrelse. Ett uppdrag som kommer från regeringen.

Hur gick det till när du fick det uppdraget?
-Jag blev uppringd av kulturdepartementet och fick frågan om jag var intresserad. Det var jag så klart så jag tackade ja!

Varför tror du att de frågade just dig?
– Jag har en bakgrund från näringslivet och erfarenhet från andra styrelseuppdrag. Men de senaste åren har jag också arbetat med ett initiativ som hjälper företag att utveckla sitt samhällsengagemang med ideella organisationer. Här kan jag se en del likheter med folkrörelsen och kan bidra med mina erfarenheter.

Varför är scenkonst viktigt?
– Jag tror att tillgång till scenkonst, i synnerhet under uppväxten är väldigt viktigt. Det kan sätta igång tankar på ett sätt som hjälper oss att utvecklas som människor. Jag minns till exempel min första teaterupplevelse. Det var föreställningen Myggbiten som min mamma tog mig till när jag var 7 år. Jag var helt tagen! Vi såg den minst 4 gånger och den fick mig också att börja spela teater själv.

Spelar du fortfarande teater?
– Nej, min tid på teatern var fin men kort. Jag var barnskådespelare på Dramaten några år och medverkade i fyra uppsättningar. Bland annat spelade jag dotter till skådespelaren Thommy Berggren i en föreställning om Erik XIV. Jag har också spelat med Börje Ahlstedt.

Har du sett någon föreställning som berört dig nu på senare tid?
– Jag såg Jag ringer mina bröder. Det är en pjäs av Jonas Hassen Khemiri. Den kunde verkligen få mig att sätta mig in i en utsatt människas situation. Alla måste se den!

Vad skulle du göra om du inte gjorde det du gör idag?
– Jag är väldigt intresserad av berättelser, att få följa med människor. Under en period tog jag tjänstledigt från mitt arbete för att gå en utbildning i just dokumentärfilm. Så svaret blir dokumentärfilmare!

Är en europeisk identitet en väg framåt?

Frågor om identitet/er är ständigt aktuella och behöver diskuteras och dissekeras mer. Den 27:e november bjuder Sektor3 – Tankesmedjan för det civila samhället* på en halvdag om strävan efter gemensamma och särskiljande identiteter i Sverige och Europa i Stockholm. Bland inbjudna talare hittar vi bl.a. Jonas Hassen Khemiri, Lisa Kings och Merrick Tabor.

Dagen kommer att kretsa kring frågor som Kan vi nå gemensamma internationella identiteter? Hur kan vi arbeta lokalt med organisering och identitetssökande? Är en europeisk identitet en väg framåt? Vilken identitet eller vilka identiteter vill vi forma inom våra rörelser och i samhället i stort? Vilka identiteter är möjliga och tillåtna inom våra ramar, och hur vill vi att det ska vara? Finns det behov av förändring?

Halvdagen arrangeras av Sektor3, tillsammans med Scouterna och deras projekt Värsta fördomen. Om identitetsbygget som både inkluderande och exkluderande.

Välkommen!

* Riksteatern är medlem i Sektor3.

 

När: Den 27 november kl 11.30-16.00
Anmälan: http://simplesignup.se/event/34567
Kostnad: Halvdagen är kostnadsfri, Sektor3 bjuder dessutom på lunch och fika

Utdrag ur programmet: 

Att uppfinna sig själv
Författaren Jonas Hassen Khemiri blir intervjuad, om striden om rätten att definiera sin egen identitet. Hur gör man när man skapar sin identitet och vad ska man egentligen ha den till? Owe Ronström, professor i etnologi vid högskolan på Gotland kommenterar och ställer frågor.

Skapande av identitet och innanförskap i Europa
Statsvetaren Merrick Tabor, Stockholms universitet, pratar om strävan efter den gemensamma europeiska identiteten. Om Europeisk solidaritet, nationalism och rasism.

Megafonen och förortsidentiteten
Socionomen Rayén Kelilnejad har i sin examensuppsats Identitet, gemenskap och social mobilisering tittat närmare på hur andra generationens invandrare, inte minst med hjälp av organisationen Megafonen, brutit sig loss från givna identiteter som ”invandrare” eller ”svensk” och istället skapat en egen lokal identitet. Här presenterar hon sin studie, som också är nominerad till bästa studentuppsats för Sektor3:s stipendium för uppsatser om det civila samhället.

Ett Sverige!
Författaren och utbildaren Lisa Moraeus ledde under 2013 One Sweden-akademin, en inkubator där unga drivande projektledare fick stöd att utveckla och genomföra ”små projekt som förändrar världen”. Projekt där idéer och engagemang var mycket viktigare resurser än stora budgetar. Här presenterar hon den bok hon skrev om metoderna och de unga projektledare som deltog.

– See more at: http://www.sektor3.se/2013/11/27-nov-den-omfamnande-och-utestangande-identiteten/?utm_campaign=cmp_244726&utm_source=getanewsletter#sthash.GO8b3z5p.dpuf

Tankar kring det offentliga rummet och samtalet

I år är det åttonde gången jag är i Almedalen. Första gången var 2005. Då fanns inte ett enda program med fokus på kulturen. Det året genomförde Riksteatern Kulturpartikuppen med den egna föreningen Plural och i hamnen arrangerade vi debattboxning tillsammans med de lokala teaterföreningarna. Efter det har både det politiska och mediala intresset för kulturfrågor ökat. Det glädjer mig också att det är fler arrangörer utanför kultursektorn som bjuder på samtal om kulturens roll och relevans för yttrandefrihet, regional tillväxt, ideellt engagemang, demokratisering och andra samhällsområden.

Jag kommer själv sitta i ett par paneler och samtal under Almedalen. I ett av dem kommer vi diskutera samhällsbyggnad ”Husby, skyskrapor, strandskyddet, och kommunens marknadsmonopol- dags för en samhällsbyggnadsrevolution?” För mig är det som alltid viktigt att frågan om medborgarnas delaktighet och att en mångfald av erfarenheter finns närvarande, oavsett diskussionsämne. Frågan om hur vi möter utmaningar och hur vi möjliggör innovationer och lösningar som ger hållbart öppna och jämlika samhällen. Vad är det som gör att människor vill delta och engagera sig? Vad behöver kultursektorn göra för att inspirera och öppna sig för ett breddat engagemang och deltagande?

I en kommande artikel i Pan European Networks EU-baserade magasin, Government har jag utvecklat de här tankarna mer. Artikeln kan du läsa här (eng).

Jag tar gärna emot vad du eller din teaterförening tycker om Riksteaterns roll i samhället, inom och utanför kulturpolitiken. Så, kontakta mig om du vill dela med dig av dina tankar och idéer.

Trevlig sommar!

Vad betyder det att vara medborgare?

Och känner vi verkligen till alla rättigheter vi har?

Sen tjugo år tillbaka då idén om EU-medborgarskapet presenterades och fastslogs i Maastrichfördraget har alla medborgare i EU:s medlemsstater fått fler och fler rättigheter. Det kan handla om rätten att bo, arbeta, studera eller rösta i ett annat EU-land. Genom att ha samma rätt- och skyldigheter som landets medborgare, är det kanske inte så konstigt att över 12 miljoner européer har valt att bo i ett annat EU-land än sitt ”ursprungsland”.

Men, det är inte alltid enkelt. Lika behandlingsprincipen, det vill säga att du som EU-medborgare ska behandlas på sammas sätt som andra medborgare oavsett vilket EU-land du råkar vara i, är en sak. Verkligen är en annan sak. Inte nog med att många av oss inte känner alltid till våra rättigheter, så gör inte alla EU-länders myndigheter det heller.

Det och många andra utmaningar som vanliga medborgare möter dagligen runt om i EU har diskuterats via webb-konsultationer med EU-kommissionen under 2012. För några dagar sen presenterades kommissionens Medborgarrapport som lyfter tolv förbättringsområden och åtgärder inom sex olika områden.

Igår, bjöd EU-kommissionen i Sverige, tillsammans med Europa Direkt Riksteatern och Ungdomsstyrelsen på ett frukostseminarium på Europahuset i Stockholm för att presentera rapporten. Helena Salomonson, Riksteaterns vice VD, tillika Ideell Kulturallians ordförande, deltog i panelen där man diskuterade det europeiska medborgarskapet.

Den första åtgärden i rapporten handlar om att ta bort hinder för arbetstagare, studerande och praktikanter vid flytt till ett annat EU-land. Enklare lagar kring arbetslöshetsförmåner och tydligare reglering kring praktikplatser kommer att bidra till ökad rörlighet för bl.a. frilansande kulturarbetare. Det betyder också att färre unga och studerande utnyttjas som billig/gratis arbetskraft.

En annan åtgärd som också är av stor relevans för Riksteatern är stärkt medborgardeltagande i den demokratiska processen. Rapportens fokus ligger på rösträtten.

För en levande demokrati är det viktigt att rösta men den medborgerliga rättigheten betyder mer än visa sitt stöd för ett parti vart fjärde år. Aktivt deltagande i frivilliga organisationer, utveckling av medborgardialoger, konsultationer med specifika grupper med särskild kompetens/erfarenhet, t.ex. civilsamhällsorganisationer, kultursektorn, unga och studenter är viktiga för den demokratiska processen. Det är förutsättningen för känslan av delaktighet, inflytande och tillhörighet. Det är först när medborgarna känner att deras röst spelar roll som de går och röstar!

För mer information om rapporten och det europeiska medborgarskapet, se: http://ec.europa.eu/news/justice/130508_sv.htm

Följ Europa Direkt Riksteatern på Twitter: @EDIC Riksteatern

Se filmen om dina rättigheter som europé (på eng.): http://www.youtube.com/watch?v=_saAJy-IRWA

Helena Salomonson berättade om Europa Direkt Riksteaterns uppdrag

Pierre Schellekens (EU-kommissionen i Sverige), Helena Salomonson (Riksteatern och Ideell Kulturallians) och Eva Theisz (Ungdomsstyrelsen) diskuterar det europeiska medborgarskapet

Tre träffar om samverkansmodellen i Stockholms län i februari

I tre olika kommuner, Norrtälje den 12 februari, Botkyrka den 13 februari och Värmdö den 14 februari samlar Ideell kulturallians kulturföreningar och kommunföreträdare för att diskutera kultursamverkansmodellen. Över hela landet har den nya reformen blivit verklighet, men Stockholms län avvaktar och olika intressen och viljor står mot varandra.

Anna-Karin Andersson, verksamhetschef på Ideell kulturallians berättar lite mer dessa planerade träffar.

– Kan du berätta lite mer om varför Ideell kulturallians bjuder in till dessa träffar?
Ideell kulturallians tycker att det är viktigt att alla kulturföreningar, små som stora, ska ha möjligheten att påverka beslut som rör den egna verksamheten. Föreningslivet är en central del av kulturlivets infrastruktur och vi behöver hjälpas åt för att synliggöra allt det viktiga arbete som görs ideellt. Kultursamverkansmodellen har hjälpt till i viss grad att få upp våra frågor på dagordningen eftersom landsting/region måste samtala med föreningslivet innan de skriver kulturplanen. Ideell kulturallians jobbar med att samla föreningslivet regionalt för att kunna vara en stark part i det samtalet med landsting/region. Det har betytt att vi på vissa håll flyttat fram våra positioner men också att mötet med andra kulturorganisationer skapat ett spännande klimat för utveckling och nya samspel. I Stockholm har den processen uteblivit eftersom man valt att avvakta att träda in men vi har ändå startat en regional Ideell kulturallians, för att vi tror att det verkligen behövs. Kultursamverkansmodellen sätter igång många olika processer som t.ex. att kommunerna börjat samarbeta, att kulturfrågor generellt fått en högre status. Stockholms kulturliv är inte bara vad som ryms innanför tullarna, det är mycket mer än så. Det vill vi lyfta.

 
– Vad kommer träffarna att innehålla?
Vi kommer att berätta om vad kultursamverkansmodellen står för, det blir ett intressant panelsamtal där vi synar kultursamverkan både ur ett politiskt perspektiv och utifrån föreningslivets synvinkel. Det kommer att finnas tid till frågor och samtal där vi tillsammans tar oss an frågor som rör kulturverksamheten i kommunen, behov eller önskningar, frågan om samarbete mm.

 
– Vilka kommer att bjudas in?
Vi vill att så många från kulturföreningarna i kommunen kommer, inbjudan går ut via de olika riksförbunden som är medlemmar i Ideell kulturallians, men vi bjuder också in föreningar som finns på kommunernas föreningslistor. Tyvärr så tror vi kanske inte att det räcker, risken är alltid att organisationer som borde få en inbjudan inte får det, men dessa träffar är verkligen öppna för alla som är intresserade av dessa frågor. Har man inte fått en inbjudan men läser bloggen, ta kontakt med Ideell kulturallians. Vi bjuder även in företrädare från föreningslivets regionala/distrikts organisationer, kommunpolitiker och landstingspolitiker.

Anna-Karin Andersson nås på anna-karin.andersson@ideellkultur.se eller 072-531 0944. Mer info finns på www.ideellkultur.se

Birgitta Englin, vad gör du på bok&biblioteksmässan?

Birgitta Englin– Jag har precis suttit i panelen för att diskutera framtidskommissionens första rapport som handlar om kulturen.

Hur kommer det sig?
– Det arbete vi gjort på Riksteatern för att kulturen ska ses som en helhet där till exempel ideella och professionella insatser är båda viktiga för ett spännande och rikt kulturliv. Betydelsen av ideella insatser lyfts i rapporten precis som betydelsen av ett kulturliv där många kan och vill delta.

Vad betyder rapporten för en lokal Riksteaterförening?
– Den visar att föreningar och ideella insatser är viktiga. Kulturen bör ses som en helhet och den förlorar på att skapa falska motsättningar mellan olika aktörer. Att människor kan verka där dom bor. Det är avgörande för att vi ska få ett hyfsat rättvist samhälle öppet samhälle där alla utifrån sitt perspektiv vågar och vill delta. Om synen på värdet av ideella arbetet återupprättas och påverkar riktlinjerna för hur samhället ska se ut om 50 år så tycker jag våra teaterföreningar ska vara väldigt stolta.

Tid för (för)handling…

Ah, så typiskt… Får veta att Polens nyligen omvalda premiärminister har tills den 22:a november på sig att bilda en ny regering. Inte lägligt, beklagar jag mig!

Så vad har Polens regeringsombildning med Riksteatern att göra?
Mer än vad man skulle gissa sig till… men först lite bakgrundsinfo!

Den 9:e december kommer Riksteatern tillsammans med Intercult och EU-kommission i Sverige att organisera: Det Europeiska projektets framtid – En konferens om kulturens roll i förverkligandet av Europa 2020-strategin (underbart med långa titlar!).

Syftet med konferensen är bland annat att uppmärksamma Europa 2020-strategin som är EU:s tillväxtstrategi, ur ett kulturperspektiv. Vi vill synliggöra kultursatsningars positiva effekter för andra politiska områden som t.ex. inom utbildningssektorn. Vi kommer också att belysa behovet av starkare och resurskraftigare kulturprogram och strukturfonder i EU… något som kommer att diskuteras hett under den kommande förhandlingen kring EU:s nästa rambudget för 2014-2020.

Till konferensen kommer vi att höra kulturministern, svenska EU-parlamentariker och nationella och regionala politiker och tjänstemän. Som representant från kultursektorn kommer Ulf Bexell, ordförande från Riksteatern Kalmar län att vara med i en av panelerna. Birgitta Englin kommer att vara en av två moderatorer under dagen.
Det som är unikt med konferensen är att det är ett av få debattforum där politiker från olika nivåer (regering, Riksdag, EU, region) OCH från olika politiska områden kommer att prata om kulturens relevans för samhällsutvecklingen.

Och det är här vi kommer tillbaka till Polens regeringsombildning.
Polens vice kulturminister, Monica Smolen var en av huvudtalarna. Smolen är en entusiastisk kulturfrämjare och står bakom 3-landsinitiativet; ett initiativ som har drivits av Polen, Frankrike och Tyskland som menar att kulturen är ”grundläggande och oumbärlig element i vårt gemensamma europeiska politiska projekt”. Initiativet är viktigt eftersom kulturens roll och relevans för Europas hållbarhet och framtid understryks, och stöds av tre av EU:s starkaste medlemsstater. Därför hade det varit inspirerande att ha Monica Smolen med oss som invigningstalare och samtalspart till den svenska kulturministern den 9:e december.

Nu vet man naturligtvis aldrig vad som händer i den nyckfulla politiska sfären… har vi tur omväljs Monica Smolen som vice kulturminister (eller kanske till och med kulturminister?), och vi kan ha henne på scen den 9:e… man kan alltid hoppas!

Konferensen äger rum: fredag, 9:e december, 09:00 – 15:00 på Europahuset i Stockholm.
För mer info om konferensen gå till: http://www.intercult.se/start/

Har du frågor kring konferensen kan du alltid kontakta mig!
banafsheh.hejazi@riksteatern.se

P.S. Konferensen kommer att sändas live på nätet…. Ifall du inte kan närvara på plats!

Konferensen är ett svenskt bidrag till den europeiska kulturkampanjen We Are More

När orden får händer

Repade nyligen EN VÄRLD ATT LEVA I, i Örebro.

Fyra underbara skådespelare på scenen, tillsammans med var sin teckentolk.

Det strama, (återhållsamma) och osentimentala återberättandet av starka berättelser som jag tycker är så fantastiskt, fylldes ytterligare med tolkarnas enkla och tydliga uttryck.

Skådespelaren Jan Koldenius som Bo Lindblom berättar:

Tecknad och talad berättarteater

”Det skedde på en kyrkogård nära Barcelona. Falangisterna sköt dom med maskingevär. Dom stod bundna vid stolpar och så började man skjuta lågt, mot fötterna, och så höjde man vartefter. Man avrättade fem ungdomar efter ett politiskt bankrån.”

Tolken Rasmus skildrar ungefär samtidigt, samma scen, med sina händer.

Enkelt och fruktansvärt starkt.

Självklart glömde jag att fota. Men här är en annan bild i stället.

Läsdrama om mänskliga rättigheter, det är inte helt superenkelt att sälja in, jo, det ÄR spännande, dramatiskt, intressant, när man sitter och lyssnar sätter fantasin igång och man börjar se framför sig platserna, människorna.

Men hur blir det med teckentolkning? Jag hade svårt att föreställa mig det, för jag har ingen erfarenhet ALLS av tolkning, och undrade om det kanske skulle vara svårt för en hörande att koncentrera sig på orden om det samtidigt hände en massa saker med tolkarnas händer. Och då visar det sig att det är precis tvärt om.

Ge mig fler tonårstjejer

Repat med de resternade tre fjärdedelarna av Skövdeensemblen i kväll (den första fjärdedelen knep jag i Riksdagen).  Marie Ekman (S), Flemming Mouritzen och Christer Nilsson.

S-politikern Marie Ekman och centrens Ulrika Carlsson gräver ned stridsyxan mitt under valkampanjen (ni vet omval i Väst…) och väljer att rikta strålkastarljuset på mänskliga rättigheter. Super!

Marie Ekman fokuserar på rollen som Rose-Marie Asker från Sunne

Här är Marie som på en suddig mobilbild  inlevelsefullt läser rollen som Rose-Marie Asker från Sunne.

Flemming Mouritzen hittade snabbt tonen och glimten hos Bo Lindblom och Amnestyveteranen Christer Nilsson kunde lika gärna varit porträtterad i pjäsen själv, Han har varit med i Amnesty sen -76.

Kvällens stjärnor är kanske ändå Sara och Emma, två av tjejerna i Amnestys ungdomsgrupp som arrangerar. Gruppen är ett gäng tjejer och en kille mellan 16 och 20 som jobbar som illrar med stöd av Teaterföreningen för att få EN VÄRLD ATT LEVA I att flyga.

Två av kvällens stjärnor, Emma och Sara

Introducing: ‘Titti Nylander, Washington’

Om du tycker att du känner igen det här och liksom hör en röst i huvudet, så är du antagligen:

a) 35+

b) P1-nörd

c) en jäkel på att minnas röster.

Om du inte gör det, kan jag berätta att Titti Nylander var Sveriges Radios utrikeskorrespondent i bla USA och Mellanöstern på 80- och 90-talen.

Hon fick Stora Journalistpriset och nu  börjar hon en alternativ karriär som pjäsuppläsare.

Hon kommer nämligen att ge röst åt Amnestyaktivisten Rose-Marie Asker i pjäsen EN VÄRLD ATT LEVA I. Rose-Marie berättar om tortyröverlevare på besök i hemma hos henne i värmländska Sunne och sin mångåriga kamp för människor som fått sina mänskliga rättigheter kränkta.

Ni kan komma och lyssna till Titti (och tre till som jag presenterar längre fram) lördagen den 28 maj på Södra Teatern. Här finns biljetterna!

Att repa med Titti var märkligt, helt plötsligt en röst som jag växt upp med som läser en text jag skrivit. Häftigt.