Pia-Karin Helsing: ta små små steg tills du är redo!

Foto Anna Huerta

För tio år sedan gjorde operasångerskan och cellisten Pia-Karin Helsing ett vägval som fick ett högt pris. I ett slag förlorade hon kontakten med hela sin älskade släkt.
Riksteatern träffar Pia-Karin Helsing för att prata om hennes ovanliga uppväxt bland Jehovas Vittnen, och om det svåra uppbrottet från sekten. En livsresa som resulterat i den musikaliska föreställningen Med små, små steg på Riksteaterturné och som har premiär i Nyköping imorgon den 1 oktober.
Hur skulle du beskriva din uppväxt Pia-Karin Helsing?
– Mitt liv bestod av två världar: musiken och vittnenas värld. Jag växte upp i en musikfamilj där vi spelade från morgon till kväll. Pappa lärde mig att spela fiol när jag var väldigt ung och när jag var sju började jag spela cello i musikskolan. Hela mitt liv var musiken och församlingen.
Pia-Karin visade tidigt stor musikalisk talang och spåddes en framtid som musiker. Men det var inte problemfritt.
– Att vara ett Jehovas Vittne är ett sätt att leva, allt kretsar kring det och jag fick tidigt lära mig att bibeln säger att man inte kan tjäna två herrar, både musiken och Gud.
Den inre konflikten resulterade i att Pia-Karin valde bort musiken för att leva som ett Jehovas Vittne, ett liv som helt och hållet kretsade kring församlingen, bibelstudier och knacka dörr. Men mitt i alltihop fanns en längtan tillbaka till musiken och till ett friare liv. Det skulle dröja hela nio år tills hon bestämde sig för att satsa på musiken igen.
Bidrog musiken till att du vågade ta steget att lämna Jehovas Vittnen?
– I allra högsta grad! En dag satt jag hemma och lyssnade på ett cellostycke av kompositören Max Bruch. Musiken öppnade en sluss i mitt hjärta som varit stängd i många år och jag började längta efter frihet och efter att allt inte skulle vara så komplicerat som det var inom församlingen.
Pia-Karin började ta cellolektioner och fick så småningom ett jobb som musiklärare. Inom henne tog det livsavgörande beslutet att lämna församlingen form.
Du har tagit ett väldigt stort kliv i ditt liv, men ändå har du valt att kalla din föreställning Med små, små steg…
– Det är skrämmande för människan att ta jättekliv, men ett litet steg orkar man ta.  Och innan man vet ordet av så har man kommit en bra bit på väg. I min föreställning säger jag: ”Kriserna har trots allt varit viktiga i mitt liv, hur jobbiga de än är när man befinner sig mitt i dem. För mig har trampandet med små, små steg öppnat dörrar jag bara kunnat drömma om”.
Vad har arbetet Med små, små steg betytt i din resa mot ett nytt liv?
– Jag har tvingat mig själv att gå igenom det som varit jobbigt och smärtsamt, men det har varit nödvändigt för att kunna gå vidare. Till alla som står inför stora livsavgörande beslut vill jag säga: Lyssna på din magkänsla och stressa inte fram något. Ta små, små steg tills du är redo!

Turnépremiär: 1 oktober Nyköpingsteatern. Arrangör: Nyköpings Teaterförening.
För hela turnéplanen se www.riksteatern.se/smasteg

Mari Carrasco duett fick jubel på ett fullsatt Dansens Hus

Igår var det ett möte inom projektet Scener utan gränser. Ett stort antal teaterchefer från Finland och Sverige tillsammans med projketledare och uppdrgsledare från Riksteatern möttes och fördjupade sig i samarbets möjligheter.
Kvällen avslutades på Dansens Hus med ”Urban Connetion” invigningen. Mari Carrasco, som med sitt egna company skall skall turnera inom Barn & Unga med ”Barolomeo” till våren, fick jubel för sin senaste duett!
Street meets fineart!? Nutida!
Bianca Traub som dansade kommer att var med under turnén, hon är gym!
Men det är Mari själv också och hennes övriga unga dansare!
”Bartolomeo” kommer att var med på Peace and Love till sommaren!

uppdragsledare Barn&Unga

Magnus Larsson har gjort en makalös konsert; MALM. Skulptur-video-stråkkvartett och slagverk, i ett nära samarbete med sin pappa och hans  plåtslagarhantverk. Far har tillverkat scenografi, och slagintrument, Magnus har komponerat och iscensatt. uruppförende på Orion igår, och enda spelningen!! konserthuschefer, Musik i regioner, fria arrangörer; ta kontakt!

Magnus har gjort flera kompositörsuppdrag på Riksteatern ”I love you bro”, där han gjort en totalt ljudarbete, och den kommer upp på repertoaren igen efter påsk, med start på Unga Klara, missa inte! Just nu arbetar han med ”Vårens nyckelord är ångvält” snart premiär!

Amnestygalan live på din dator!

Nedräkningen är här!

Du kan följa hela evenemanget på Södra Teatern live via din dator, gå bara in på den här länken: http://www.amnesty.se/om-amnesty/amnesty-50-ar/livesandning-sodra-teatern/

På Södran drar det igång kl 18 med tal av Lise Bergh, generalsekreterare på Amnesty och Birgitta Englin, VD på Riksteatern, fortsätter med pjäsen EN VÄRLD ATT LEVA I och därefter uppträder Emil Jensen med vänner, bland andra Noor El Refai, Mikale Wiehe och många fler.

Och du kan förstås besöka Amnestys 50-årsfirande på massor av ställen i hela Sverige, och se pjäsen EN VÄRLD ATT LEVA I på tio platser – läs mer om firandet på just din ort HÄR.

Amnesty fyller 50 år

Amnesty fyller 50 år

Lost in Ludvika

Som konstnärligt ansvarig för framförandet av EN VÄRLD ATT LEVA I på Amnestys 50-årsjubileum, korsar jag genom Sverige, min senaste utflykt tog mig norr över från hembasen Stockholm.

Roadtrip to Ludvika blev det häromdagen. Hopp in i makens fina bil, den talande (!) gps-en noggrannt förprogrammerad.

Nånstans norr om Västerås, medan jag samtalade om livsviktiga blogg-kommunikationsstrategier med med Riksteaterns pressansvariga Matilda Asp började jag undra om inte gps-en fått nåt om bakfoten. Den lustigt läspande rösten talade om ‘kör rakt fram i rondellen, ta nästa avfart’ men på motorvägar saknas mig veterligen rondeller. Den elektroniska kartan hoppde och pilen på kartan som ska symbolisera bilen hoppade ut i ett vitt omarkerat område…

Matilda Asp, kan stötta bloggare i nöd

Nå, jag lyckades inte helt oväntat, ändå ta mig till Ludvika och den väntande amatörensemblen. GPS-en hämtade sig och ledde mig ända fram till TEATERSLAGETS diskret markerade lokal:

Teaterslaget i Ludvika, värd för EN VÄRLD ATT LEVA I

Teaterslaget i Ludvika, värd för EN VÄRLD ATT LEVA I

Riktigt Nära Livet när Nära Livet hade turnépremiär i Karlstad

Banne mig, inte ett enda öga var torrt när Ulla Isakssons Nära Livet, i regi av Jenny Andreasson, äntligen fick Riksteaterpremiär på Scalateatern i Karlstad i onsdags. Nära Livet är den sista planerade delen i Spetsprojektet, ett samarbete mellan Riksteatern, Östgötateatern och Länsteatern i Örebro som sätter ljus på kvinnliga dramatiker.

Det är en (minst sagt) rörande skildring av livet på en förlossningsavdelning på 1950-talet. För att citera DN:s recensent Leif Zern, en bild av ”Livets sköra pulsslag” och en ”fantastiskt vacker föreställning med utsökta skådespelare”.

Ett måste säger jag. Nästa stopp: Hässleholm den 23 februari

Inför premiären på Scalateatern stack regissören Jenny Andreasson och skådespelaren Gloria Tapia (som programledaren trodde hette Glorita) till Radio Värmland för en intervju. Så här lät det: http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=db&Id=2213501&BroadcastDate=&IsBlock

Efter föreställningen blev det sen premiärfest bakom scenen. Ensemblen var så klart där….

Liksom Hervor Svenonius, Karlstads Teaterförenings ordförande:

På väggen från bordet kunde alla firande samtidigt se alla de som hade ett himla plockande och bärande att göra först, innan maten. Allt ska ju vidare sen! I Karlstad anlitar teaterföreningen en gymnasieklass som extra bärhjälp. Deras mål är inte att få snyggt på scenen, utan snarare en klassresa till Magaluf.
Så här prydligt blev det i alla fall när allt var klart:

Dramawebben lanserades med urpremiär av "Nu är det jul igen"

Äntligen! Sällan har ordet varit mer överensstämmande med verkligheten. Idag hade Nu är det jul igen av Elisabeth Kuylenstierna, skriven 1899, urpremiär på Södra Teatern. Anledningen var lansering av Dramawebben, som är ett digitalt arkiv över upphovsrättslig fri svensk dramatik.

Vi var en munter skara juliga människor, liten som stor, som samlats för att fira lanseringen. Birgitta Englin, VD på Riksteatern, invigningsläste Nu är det jul igen. Dessutom bjöds trevligt mingel, gott julgodis och en fin demonstration av hur den nya webbplatsen fungerar.

Titta gärna på www.dramawebben.se. Jag tror du kommer hitta fin läsning för julhelgen där.

Populär premiär av Banankontakt

Klockan 16:30 på torsdagen slog Anders Weick, intendent på Gävle Teater, på den röda lampan som hänger mitt över teaterns stiliga entré. Den röda lampan som betyder att kvällens föreställning är utsåld. Hurra!

17:00 öppnades dörrarna och in vällde barn och vuxna. Några gjorde Naturskyddsföreningens kluriga klimatquiz, några blev medlemmar i Riksteatern, låtsastatuerade sig eller sprang runt bland de fina palmer och gröna växter som teaterföreningen ordnat tillsammans med djungeldraperier, tropiska (låtsas)djur och massor av annat kul.

Publiken var med redan från början. Jubel, skratt, skrik och lite spontan allsång, toppat med flera välförtjänta inrop och extranummer för de fantastiska skådespelarna.

Dessutom obetalbara kommentarer från barnen, varav ett en liten killes utrop ”Pappa, det där är ju Nassim från Bolibompa…hur är de möjligt det här…jag förstår ingenting, han måste ta sig fram väldigt snabbt för han bor ju i Stockholm, inte i Gävle.” Jag ville vända mig om och säga; ”Jo, tack vare Riksteatern så kan du få besök här hemma av de personer som du gillar men som bor någon annanstans, och du kan också vara med oss, dels i publiken som ikväll, men om du blir medlem så kan du vara med och påverka vad som kommer hit till dig i Gävle.” Men det var ju mitt i föreställningen och killen var fem år så jag lät bli. Denna gång. 🙂

Efteråt samlades alla som jobbat med produktionen för middag och prat. En väldigt lyckad kväll på alla sätt!

Tack till alla som var på föreställningen i Gävle. Nästa spelort Hofors!