kollationeringar höjer pulsen

Nu har säsongen börjat! ”Surrender” koallationering i måndags, enseblens röster gav hela berättelsen kropp och skönhet.Och detta i en text som närmast kan beskivas som existensiell thriller.Mia Blomgren har gjort en radiodokumnetär kring tematiken, den kommer på vår hemsida och i P1. ”Flygräddare” kollationering igår på Unga Klara, var ett annat äventyr där leken och överrenskommelsen mellan scen och salong kommer att vara drivande element för en unik scenupplevelse. Följ på vår hemsida och på Unga Klaras

Mari Carrasco duett fick jubel på ett fullsatt Dansens Hus

Igår var det ett möte inom projektet Scener utan gränser. Ett stort antal teaterchefer från Finland och Sverige tillsammans med projketledare och uppdrgsledare från Riksteatern möttes och fördjupade sig i samarbets möjligheter.
Kvällen avslutades på Dansens Hus med ”Urban Connetion” invigningen. Mari Carrasco, som med sitt egna company skall skall turnera inom Barn & Unga med ”Barolomeo” till våren, fick jubel för sin senaste duett!
Street meets fineart!? Nutida!
Bianca Traub som dansade kommer att var med under turnén, hon är gym!
Men det är Mari själv också och hennes övriga unga dansare!
”Bartolomeo” kommer att var med på Peace and Love till sommaren!

Höjde förväntningarna inför BIBU

Snart är det dax för BIBU, scenkonstbiennalen för barn och unga, i Lund. Vi är många från Riksteatern som kommer att vara där; teaterkonsulenter, uppsättningen Tresteg deltar, Länk projektet har ett seminarium tillsmans med Länsteaternarna, Scenkonstportalen presenteras vid flera tillfällen och massor mer!
Många som skall var på plats i Lund träffades, och vi fick en inblick i hur bred och omfattande vår erksamhet är för den unga publiken/deltagarna!
På mötet gladdes vi åt att Marie Reifelton och Cecilia Falk har fixat en sammankomst på BIBU tordagen den 24 maj kl 18 -20 på restaurang Kulturkrogen, tegnérplatsen 4 i Lund, vilken passade plats att ha pitstop på!
Jag vill lämna två rekomendationer; ”Batolomeo” med Carrasco Dance som vi kommer att ta ut på turné under våren -13 och ”Twist” som kommer från Belgien och har skapats i samarbete med company NIE. Dom är en av de senaste årens mest uppmärksammade grupp när det gäller scenkonst om vår nutida historia och slog knock med sin Berlin 1961 på festivalen Malmö/Köpenhamn förra året!
Vi ses i Lund!

Trollhättan utbudsdag

Igår och idag är det utbudsdagar i Tollhättan. Igår var der Flygräddare på repertoaren, dessutom ville Konsulenterna att vi skulle berätta och presentera Barn & Ungas hela arbete med Skolscen, Länk, Filosofisamtal. Det är välorganiserat och trevligt, välkomnande!
Roligt att vara här!
Och att veta att Järnnatt spelar just nu här på Regionteater Väst ger extra kraft (och jag hör uppskattningar från flera som sett uppsättningen)
Givetvis känns det stärkande när artikeln i DN/insidan om uppsättningen, tematiken och konstnärerna är så bra!
Se uppsättningen, kolla turnéplan eller kom till Södra Teatern den 29 april!

Mia Blomgren nominerad till Tempo festivalspris!

Utifrån Barn&Ungas strategi, att hela tiden ha nuet och kommunikationen med vår målgupp i fokus, har vi inlett ett samarbete med Mia Blomgren. Genom att belysa tematiken i vår kommande uppsättning ”Surrender” i ett dokumentärt arbete, kommer hon att skapa en brygga mellan vår fiktiva berättelse och den samtida verkligheten. Hennes makalösa förmåga att belysa ämnen och människors situation ur olika synvinklar är en stark konstnärlig kunskap. Nu är jag mycket glad att hon nominerats till Tempo festivalens Radiopris!!! kolla även på Sveriges Radio P1!

”Mia Blomgren har med sin personliga stil återigen klivit över tröskeln till ett hem någonstans i Sverige, mött en människa och fått oss att häpna. I MADONNAN OCH SKÖKAN möter vi 70-åriga Helena som prostituerat sig i årtionden. Ramverket är enkelt: En småputtrig vardag i ett radhus, egensinniga detaljer och programmakaren som nyfiket och envist frågar och frågar. Resultatet: I MADONNAN OCH SKÖKAN får lyssnaren syn på sin egna fördomar och kontakt med den ljuva känslan av att varje människas liv är unikt – det som radiomediet uppnår när det är som allra bäst.”

Kick off på Mundekulla kursgård

Jag skattar mej ofta lycklig för att jag jobbar som konsulent inom Riksteatern. Så mycket kul jag får vara med om. Nyligen drog vi som jobbar i sydöstra delen av landet ihop våra arrangörer till en kick off på ljuvliga Mundekulla kursgård. Resan dit går genom så härlig småländsk landsbygd att jag direkt tänker att hit borde jag ta varje människa som hälsar på mej i Karlskrona. Mer än 90 pers kom och fyllde på energi den dagen.

Kick off för teaterföreningarna på Mundekulla kursgård

Kaffet serverades på logen. Högst upp under taket i samma lada såg vi Lasse Sonnesjö från Byteatern som mästerligt hanterar dockan Stagnelius i ”Den lille fule Ölänningen”. Erik, Lotta och Iréne från Regionteatern Blekinge Kronoberg berättade det mesta om hur deras kommande succé (tror i alla fall jag) ”Lärare för livet” blir limpa utifrån ett ax. Och sen fick alla lyssna på strålande exempel från gott arrangörsskap från olika teaterföreningar.

På eftermiddagen fick vi gnugga hjärnceller. Man kunde prata praktiskt pressarbete med Matilda Asp, mer medlem med Jocke Rindå eller mer publik med Johanna Gidlund. För de alldeles nya aktiva i Riksteatern hade vi ett speciellt pass. För HJÄLP så mycket man behöver veta som ny styrelseledamot i en Riksteaterförening!

En dag som börjat med grym blåst och molnighet avslutades med solsken och många nöjda arrangörer och med att Charlotte som varit konsulent i Kalmar län i många år avtackades. Massor med värme kom henne till del. En tröst för oss alla i detta sydöstra hörn är att Camilla Frosterud efterträder Charlotte. Det kommer att bli bra och Camilla är hjärtligt välkommen i vårt gäng inom Scenkonst Sydost.

Teaterföreningarna i Kalmar län avtackar Charlotte Aaby Hertzman

Ingela Gånedahl, teaterkonsulent i Blekinge

Ett battlesnack i väntan på Zagreb

En dag med frågor av typen finns Riksteatern om 15 år och hur skapar vi plattformar för andra samtida sceniska konstformer som ännu inte fått plats. Jag har alltså varit på ett inspirerande möte om Riksteatern Movement…

Jag har lärt mig att alla vill dansa och att lagliga väggar inte finns för att minska klotter utan för att garantera rätten till yttrandefrihet på allmänna platser. Vi får inte blanda ihop begreppen för då skapas ett vi och ett dom som väl ingen mer än ett gäng killar i folkdräkt på yttersta högerkanten kan uppskatta. OBS Jag menar verkligen inte ungdomsringen, men det har ni väl förstått.

Det känns i alla fall inspirerande att ha dessa samtal i ryggen om urbana uttryck tillsammans med alla rurala dito som jag hade med mig sedan tidigare nu när jag åker till Zagreb för att tillsammans med Birgitta Englin sprida ljus om Riksteaterns arbete och försöken att skapa ett internationellt nätverk av arrangörer. För hur unika vi än känner oss så är vårt sätt att organisera oss ett måste i de flesta länder, det är bara det att vi har kommit betydligt längre på ett organisatoriskt plan, men jag tror att vi har ofantligt mycket att lära av andra även utanför våra gränser.

På återhörande från Zagreb

Leif Persson, Konsulent i Värmland

Riksteatern goes Television

Måndagen den 15 och lördagen den 20 mars kommer Utbildningsradion att sända det seminarium som Riksteatern Värmland höll tillsammans med Dans i Värmland, Studieförbundet Bilda och Kristinehamns Folkhögsskola med anledning av att Kamyout var på besök i länet under en av årets försa veckor.

Seminarierna skall visas på Kunskapskanalen och jag som sett videon kan lätt säga att programmet är väl värt att se. Riksteatern har ett bra stall av goda folkbidlare!

I seminariet fick vi analysera föreställningen tillsammans med Anders Duus i seminariet ”En väv av tecken”, vi mötte Isak Benyamine i föreläsningen ”Om skolans roll och scenkonstens nytta” och vi avslutade dagen med en föreläsning/samtal med Lars Björklund och hans föreläsning ”Leken som rum för livet”.

Dessutom höll vi en dansworkshop i ”Gaga” men den får ni inte se, förmodligen för att konkurensen med professionella dansare skulle bli för hård. Jag kan dock raportera att både vi och föreläsarna var gracila och vackra. Nått för nån personalfest på Riksteatern kanske.
En sista reflektion med anledning av arbetet med vår gemensamma hemsida:
Ibland kan man ha nytta av att man har en hemsida som Google gillar, för vi hade inte på nått sätt markandsfört detta för Utbildningsradion utan de hittade oss och vår hemsida.
Gör som Utbildningsradion – titta in på http://www.riksteaternvarmland.se/!
Leif Persson, Konsulent i Värmland

Säkerhetsvakten i Karlstad

Säkerhetsvakten har dragit vidare och vi är en mängd erfarenheter, kunskaper och vänner rikare.

Vi trodde att vi hade planerat allt i detalj, vi hade gått igenom raider och checkat med Riksteatern, vi hade fört samtal med universitetet om seminarium, vi hade gjort alla överenskommelser med Kurdistan, ett band som gav konsert efter föreställningen, vi hade öppnat biljettförsäljningsplatser på fyra olika ställen i stan och vi hade ordnat med barnvakt för familjer med barntillsynsproblem.

På kvällen den fjärde kl 16 skulle teaterfolket komma och vi mötte upp på stationen. Den här eftermiddagen hade SJ ett relativt gått förhållande till snömannen och tåget var bara en timme försenat. Vi som mötte upp på stationen var förutom mig, den kurdiska samarbetsgruppen (som inte är en förening utan ett nätverk) som bestod av Ali, Nazanin, Adnan och Shawn samt Pelle som jobbar som föreståndare för medborgarkontoret på Kronoparken där universitetet ligger och där allting vi planerat skulle hända.

Den femte på morgonen skulle hyrbilen komma och jag hjälpte till med guideningen upp till universitetet. På väg upp till universitetet säger Dana att Ahmad tyvärr inte kunde vara med på seminariet som vi skulle hålla. Han var orolig och ville koncentrera sig på föreställningen. Glad i hågen sa jag att i så fall får vi väl be Arsalan som regisserat att berätta om föreställningen, men tyvärr han kunde inte heller. Efterson jag visste att ett 30-tal kurder skulle komma för att lyssna och träffa Ahmad, anade jag att det inte skulle vara helt lätt, men vi fortsatte med gott humör och konstaterade att Dana fick gå in i deras ställe, vilket han var modig nog att göra. På universitetet väntade TV för inslag i Kulturnyheterna och lokal-TV samt Värmlands Folkblad som vill följa upp sin helsidesartikel med en intervju med Ahmad. Senare på kvällen följde också Nya Wermlandstidningen upp sin helsida med ett mingelrep0rtage och täckte upp barnverksamheten.
Så här dags verkade allt lugnt förutom seminariet och att vi inte riktigt visste hur många som skulle komma. Vi svenskar var rädda då vi visste att vi inte sålt mer än knappt hundra biljetter, men samarbetsgruppen sa att kurder aldrig köper förköp så det var lugnt det skulle bli gott om publik till kvällen. Vi får tro på dem med kunskap om publiken, blev slutsatsen.

‘Efter att TV och press dragit vidare startade arbetet med att förbereda föreställningen. Lite lugnt kan vi väl konstaterat att det som stod på Riksteaterns raider, knappast stämde med vad verkligheten blev i mötet mellan regissör, skådelspelare och tekniker. Efter två timmar var det dags att leta efter ytterligare en tekniker och för oss andra att starta seminariet.

Vi hade drygt 60 deltagare på seminariet och det blev trots avsaknad av regissör och skådesplare en formidabel succé. Dana berättade om bakgrunden till föreställningen, och villkoren i Kurdistan att arbeta som konstnär. Efter honom höll Qadir från gruppen Kurdistan, ett lysande föredrag om kurdisk musikhistoria och de instrument som spelas. Tyvärr var vi tvungna att korta alla inlägg för att tekniken skulle hinna få ordning på lokalen, så vi hade alla gärna velat haft mer och djupare kunskaper i detta ämne. Sist så pratade Ali om sitt liv i exil i Karlstad läste egna dikter och visade ett utdrag ur en film som han gjort tillsammans med landsmän och som tog upp integrationsfrågor ur ett invandrarperspektiv.

Efter avslutat seminarium vidtog soundcheck för Kurdistan, som behövde 14 mikrofoner istället för de fyra som vi trott och massor med medhörning och annat… Inget stort men teknikerna fick jobba och det gjorde dom. Då tre timmar återstod till föreställningen forstatte slutarbetet med Säkerhetsvakten. Vi arrangörer stressade runt med både det ena och det andra och när vi mitt i denna stress tittade upp var klockan redan 18.30 och vi upptäckte att foajén redan var fylld med mer än tvåhundra personer, och detta en halvtimme innan föreställningen startade.

Det började lukta succé, Värmlands Museum och SENSUS gick omkring och raggade deltagare i ett projekt som startade denna kväll. Projektets syfte är att vidga det värmländska imateriella kulturarvet till att inte bara gälla etniska värmlänningar utan också de nya så att även de kan finna sin historia i vårt gemensamma kulturarv. Solkurd, det lokala fotbollslaget, stod i garderoben och tog emot kläder och pengar till den egna verksamheten. Det enda problem vi kunde se var att barnvakten inte dykt upp och det var bara en kvart kvar till föreställning. Tolv minuter innan kommer de och barnverksamheten tog sin början. Dockteater för de minsta barnen.

I aulan samlas publiken som nu är mer än 250 personer. Den stora Aulan känns välfylld och stämningen är på topp. Publiken är mycket blandad både vad gäller kön, ålder och etnicitet. Vi arrangörer andas ut, vi har gjort vårt jobb och vi kan njuta av föreställningen… DÅ BRAKAR TEXTMASKINEN!!!!
Hälften av publiken förstår ingenting av det som sägs på scen, men den andra halvan skrattar och har roligt. Skulle nu den svenska delen av publiken kräva pengarna tillbaks eller vad skulle hända? Men nej!

Räddningen för kvällen var det fantastiska skådespeleri som Ahmad bjöd på och många med mig kunde konstatera att det var bra för upplevelsen att bara få uppleva detta konstnärskap utan att behöva pendla mellan text och gestaltning. Den svenska delen av publiken nöjde sig med erbjudandet att manus skulle finnas tillgängligt på Riksteatern Värmlands hemsida från måndagsmorgonen.

Då pausen var slut fick publiken se och lyssna på den musik som Qadir Elyasi pratat om på seminariet och som vi nu fick avnjuta. En konsert som vi i Karlstad bara kan beklaga er andra arrangörer att ni inte fick ta del av. En fantastisk konsert med underbart skickliga musiker. Konserten hade gärna fått fortgå hela natten, men brandlarmet gjorde att vi skulle vara ur lokalen senast kl 22 och motvillgt startade vi vår resa tillbaks till vår vardag. Vi var många som fått uppleva nått utöver det vanliga och med mängder av nya intryck, nya vänner. Med mängder av nya idéer om vad vi skall göra nästa gång ringande i mina öron startade jag färden hem i natten och till drömmarna som bara fortsätter…

Tack alla ni som medverkade till att göra kvällen oförglömlig

Säkerhetsvakten

Presskonferensen i måndags skördade god frukt. I dagens NWT kunde man läsa följande artikel. http://www.nwt.se/kultur/article649588.ece. Den arbetsgrupp som arbetar med projektet är fantastisk och vi tror att det kommer att bli en strålande dag och kväll på universitetet i Karlstad. Nu är det bara att hoppas att alla ansträngningar ger resultat och att vi får storpublik till föreställningen. Programmet som vi tänkt oss ser ut så här:


Program Säkerhetsvakten i Karlstad
Seminarium för särskilt inbjudna och studenter vid Karlstads universitet

13.00 – 14.30 Kurdistan i Världen. Samtal med Ahmad Salar och Qadri Elyasi.

Efter en kort presentation från artisterna inbjuds seminariedeltagarna till ett samtal kring kulturarbete, exil och krig.


14.30 – 15.00 Kurdistan i Värmland. Samtal med kulturskapare från Kurdistan som idag bor och verkar i Värmland. Bland annat kommer vi att få se ett utdrag ur en film gjord i Karlstad av Ali Palanijafi.

Anmälan till seminariet (ej studenter): leif@riksteaternvarmland.se tel. 070-222 96 78 per-ola.astrom@karlstad.se tel. 073-800 56 59


Offentlig föreställning och konsert

18.00 – 19.00 Mingel inför teaterföreställningen ”Säkerhetsvakten” med

Ahmad Salar. Bandet ”Kurdistan” framför akustisk musik och Värmlands Museum och Studieförbundet SENSUS presenterar en idé för publiken.


19.00 – 20.10 Säkerhetsvakten med Ahmad Salar Biljetter kan köpas på Scalateatern, Värmlands Museum samt Medborgarkontoret (biblioteket) på Kronoparken. Föreställningen vänder sig till vuxna och barn från 12 år.

Pris 100 kr Ungdom upp till 20 år gratis.

Dessutom för att göra teaterbesöket möjligt för barnfamiljer utan tillsyn för barnen erbjuder vi barnverksamhet och dockteater för barn mellan 4 och 12 år med Ludmilla Kompaniets, detta föranmäls till medborgarkontoret på Kronoparken (de små barnen behöver en vuxen eller ett storasyskon som är med). Verksamheten startar samtidigt som teaterföreställningen men introduceras under minglet.


20.10 – 20.30 Paus med möjlighet till fika


20.30 – 22.00 Konsert med bandet Kurdistan under ledning av Qadri Elyasi.


Sedan tror jag att jag vilar på lördag men det gör inte Ahmad Salar för han åker vidare till Uppsala för nästa spelning. Teaterlivet är hårt