Gunilla Vestin-Wallin, skådespelare på Riksteaterns Tyst Teater fick 65 röda rosor!


Gunilla Vestin-Wallin i hennes finalföreställning ”Kärlek, drömmar och fjärilar”.

Riksteatern höll den 13 juni ett stort avtackningskalas för skådespelaren Gunilla Vestin-Wallin som nu går i pension. Hon har arbetat på Riksteaterns Tyst Teater i 35 fantastiska år. Gunilla var den första döva skådespelare som fick en huvudroll i ”Guds styvbarn” 1982 som spelades  i Malmö Stadsteater. För rollerna som Sarah Norman i ”Guds Styvbarn” och för titelrollen i Fröken Julie erhöll hon Riksteaterns stipendium 1983. Hon belönades med SDR:s guldtecken 1997.

Gunilla Vestin-Wallin har spelat i totalt 49 uppsättningar och turnerat i 36 länder, med både barn- och vuxenproduktioner. Hon har bl. a. medverkat i Tribadernas tid, I väntan på Godot, Fröken Julie, Stormen ”Nu”, Stora Landsvägen, Rut och Ragnar, Mest om djur, Åsneskinnet och Natten är dagens mor. Gunillas senaste roller har varit i Minns du Greta Garbo? (2006), Odyssén (2007), Shirley Valentine (2008), Tyst Teater Show med heta stolen (2008), Sagor för de minsta (2010) samt Vi betalar inte, vi betalar inte! (2011). Gunilla har också ingått i det team som under 2004-2006 arbetade med att starta The Silent Theatre i Uganda. Hon har också vid två tillfällen medverkat som workshopledare för hörande och döva proffs- och amatörskådespelare i Indien.

Hennes finalföreställning under 2012 blev den kritikerrosade ”Kärlek, drömmar och fjärilar”.

Vi på Riksteatern och Riksteaterns Tyst Teater tackar Dig för alla fantastiska år! 

Klicka på ”Gunilla Vestin-Wallins år på Riksteaterns Tyst Teater 1977-2012″ och se hennes alla år hos på Riksteaterns Tyst Teater.

Gunillas stora vårturné

Sen premiären av Kärlek, Drömmar och Fjärilar den 10 januari har Gunilla och Rebecca gjort 20 föreställningar av ca 35. De har hunnit bl.a. göra 2 hembesök. En av hembesöken var hos en äldre par som hade svårt att ta sig ut så det blev en intim föreställning med 5 personer i publik, med Rebecca inräknad. Förra veckan var Gunilla och Rebecca på Lindängens vårdhem i Malmö som har en avdelning på teckenspråk.
Gunilla summerar besöket i Malmö och reflekterar över att förutsättningar ser olika ut i Sverige; Det är en fin upplevelse att få besöka äldre döva på äldreboendet där alla använder teckenspråk, det känns som att det fortfarande finns hopp för andra döva Sverige att kunna få samma vård på livets slutskede på sin ort. Det är mer vanligt som jag har sett under turnén är att äldre döva och hörselskadade lever i hemmet och har en kontaktperson från kommunen som får kurser på teckenspråk via kommunen så de kan kommunicera lite. Det är skillnad på hur äldre döva, vuxendöva och hörselskadade bemöts i Sverige, det beror mycket på var man bor för att kunna få rätt vård och stöd på svenskt teckenspråk. Det känns orättvist. Rebecca kommenterade om besöket i Malmö att hon själv skulle vilja bo där när hon blir äldre.

Gunilla i action på Svenska Kyrkan teckenspråksverksamhet i Göteborg

Publiken har bestått främst av äldre döva och hörselskadade, men andra har ibland kunnat hitta till föreställningen. Till exempel i Umeå blev det en mixad publik med döva, hörselskadade, personer med dövblindhet och studenter från Strömbäcks folkhögskola samlades för att se Kärlek, Drömmar & Fjärilar. Gunilla har hittills upplevt fina publikrespons på samtalen som hålls direkt efter föreställningen, folk gör en resa i minnen när de ser Gunilla berättar om sin barndom och sitt liv, och om hennes 35 år på Riksteatern Tyst Teater. Jag, Mia Modig, var med på publiksamtal i Borås Dövas Förening där personerna berättade om minnen från Vänersborg och Växjö, yrkesskolor för män respektive kvinnor. Många tog upp även om hur deras familjer brukade döpa andra människor i deras omgivning för olika persontecken, det brukar locka till skratt då vi  får se familjernas uppfinningsrikedom. Många tar upp om olika föreställningar de har sett med Gunilla i, frågar efter Jianu Iancu och Vineta Lyxell, två tidigare skådespelarkollegor till Gunilla. Det fina med publiksamtalen är att samtalen fortsätter efter Gunilla och Rebecca lämnat lokalen och reser till ny plats.

Turnéliv har gått bra, inga större kriser har tillkommit under turnén. Det var bara en gång under de här 20 föreställningar då Rebecca och Gunilla har känt av baksidorna av turnélivet. De blev försenade till Nässjö med 3 timmar pga tågen hade problem med kylan och kom fram 15 minuter före utsatt föreställningstid där det satt ca 20 personer i Nässjö och väntade på dom. Föreställningen kunde starta efter 30 minuter då hann Gunilla göra sig i ordning.

Gunilla i Örebro Länsteatern, på Nya China.

Det är första gången Riksteatern Tyst Teater testar ipods med text och hittills har vi bara fått fina respons från publik som inte behärskat teckenspråk fullt ut. Kommentarerna har varit bl.a. de kände att det blev till en positiv upplevelse att kunna ta del av scenkonst på teckenspråk via ipods. Gunilla och Rebecca var i Kristianstad förra veckan, arrangören Lena på Kristianstads Teaterförening räckte över en lapp till Rebecca och Gunilla där det stod:
”Oehört mycket tack för en fantastisk stund. Vilken upplevelse! Det gav mig många tankar. Det har också gett mig kunskap om hur jag ska arbeta vidare – som arrangör och bygga nätverk med döva och hörselskadade!” Vi på Riksteatern Tyst Teater tackar för de fina orden och är oerhört glad för respons vi fått av Kristianstads Teaterförening och Lena!

Det som väntar Gunilla och Rebecca är ett gästspel i Finland och ytterligare föreställningar i Sverige fram till sommaren.

/Mia

Tranströmer på teckenspråk

I går var det premiär för Kärlek, drömmar och fjärilar, föreställningen där Gunilla Vestin Wallin från Riksteaterns Tyst Teater blandar poesi med egna minnen. Premiären ägde rum hos Stockholms dövas förening, i en fullsatt lokal.

Gunilla Vestin Wallin Foto Urban Jörén Foto: Urban Jörén

Gunilla Vestin Wallin spelar föreställningen på svenskt teckenspråk. Den textas också till svenska, på smartphones.  

I föreställningen finns Tomas Tranströmers dikter Minnena ser mig, Ensamhet och C-dur.

 

Gunilla Vestin Wallins egna minnen och erfarenheter blandas med poesi av Karin Boye, William Shakespeare, den kinesiska poeten Tzu Yeh och Katarina Johansson, som var en poet med dövblindhet.

Niclas Martinsson från Dövas tidning intervjuar Gunilla Vestin Wallin efter föreställningen.

Läs artikeln i Dövas Tidning här http://www.dovastidning.se/kultur/tyst-teater/item/173-gunilla-gor-grand-final-for-tyst-teater.html

 En mängd blommor väntade på Gunilla efter föreställningen.

Nu börjar turnén, nästa föreställning blir i Gävle på tisdag.

FAME – En sinnlig visuell explosion!

Riksteatern i samarbete med Örebro länsteater fylls scenen av kultur- och språkmöten!

In action!

Josette Bushell-Mingo, som regisserar FAME-VISUKALEN:
”Det har varit ett extraordinärt år för FAME-VISUKALEN, från en liten idé till något som sprider sig stort genom hela Örebro. Tillsammans med döva, hörande, hörselskadade och teckenspråkiga artister, projektledare, lärare, unga artister, dansare och teckenspråkskonstnärer, handlar FAME om kreativitet, och drömmar, identitet och vänskap och kärlek .. och naturligtvis priset av att vara berömd och hur livet är i verkligheten.

Här kan på bilderna nedan kan du se oss lära våra målgrupper FAME teckenspråk och även dela med oss fantastiska idéer som folk från Örebro skulle vilja se förverkligas i Visukalen-projektet. De skapar så många spännande workshops, seminarier, händelser kring produktionen så att vår publik kan få en hel kulturell dag i Örebro.

Teckenspråkslektion på högsta nivå!

Örebro är också Europeiska Teckenspråkiga huvudstad, så det här ger en extra viktiga dimensioner. Även en politisk fråga för Örebros utveckling i framtiden och vi på Riksteatern är glada att stödja detta.

Det har varit givande och inspirerande också, att intervjua och träffa så många unga dansare och skådespelare för produktionen eftersom det blir en kombination av amatörer och professionella, döva och hörande. Med upp till 25 personer på och runt scenen kommer det att vara en visuell exsplosion – hoppas jag och en fantastisk resa för alla våra målgrupper.”

Teckenspråk möter tal och sång i denna unika uppsättning av Fame. En tragikomisk passionerad berättelse kring teman alla brottas med; kärlek, klass, identitet och kampen för att förverkliga sina drömmar. Fame följer en klass ungdomar på en scenkonstskola under två år.

Under 10 veckor under våren 2012 arbetas en visuell musikal fram, av döva, teckenspråkiga och hörande artister – professionella och amatörer – från hela Norden.

 I vår får publiken en unik möjlighet att uppleva FAME på ett sätt som aldrig tidigare skett.

Mer information finns på http://www.lansteatern.se/forestallningar/115-fame_visukalen.aspx

En start mot någonting spännande!

 

Nu släppas biljetterna till FAME-VISUKALEN – varmt välkomna till en oförglömlig kväll!

Bilderna är från Mingelträffen hösten 2011. Foto: Rebecca Hellqwvist, Riksteaterns Tyst Teater

Sista Pippiföreställningen…

Pappa Efraim vill att Pippi följer med honom ut på havet!

Igår, lördagen den 10 december var det vår sista föreställning av ”Här kommer Pippi Långstrump!”.

Pippi Långstrump är en ikon, med sina äventyr och med sina vänner Annika och Tommy, för hörande barn i alla generationer, men det är inte lika självklart för döva och teckenspråkiga. Pippi Långstrump har översatt till över 90 språk, men bara en enda har gjorts på teckenspråk.

Därför var det helt fantastiskt att Riksteaterns Tyst Teater fick göra detta!

Vi har mött publiken efter föreställningarna: En flicka berättade att hon sett Pippi i Vimmerby, men hon kunde inte förstå henne och inte heller prata med henne, då hon inte kunde teckenspråk så den lilla flickan var överlycklig över att träffa Pippi, Annika och Tommy som kunde hennes språk, att hon var helt lyrisk och gjorde Pippidansen hela vägen hem. En annan ur publiken sa: Jag har fått vänta länge. Äntligen vid 46 års ålder förstår jag Pippis dragningskraft, eftersom det sker på mitt språk. I en liten stad i mellersta Sverige var det nästan bara pensionärer i publiken. Efteråt kom en man i 60 års åldern fram och sa: Äntligen får jag se Pippi och hennes vänner på mitt språk, när jag bara fått läsa om henne och sett filmer utan text. Det är inte samma sak. Tack så mycket, tack till er alla! Och så lunkade han leende iväg på käppen.

Pippis pappa har kommit!

Man är aldrig för gammal för Pippi. Detta var bara några exempel av många reaktioner vi fått under turnén. Men den gemensamma nämnaren är hur viktigt det är att få se en föreställning på sitt språk.

Det har varit en fantastisk resa att göra en klassisk pjäs, som knådades vackert ihop av dramatikern Tora van Platen. Underbara scenlösningar och kostymer gjorda av Märta Fallenius, som många i publiken beundrade. Fenomenal teckenspråkskonstnär i regissören Debbie Z. Rennie. Och en verklighetstrogen Pippiperuk, som i övrigt fick många kommentarer, bl.a.  ”Är det ditt riktiga hår?” och smink, fixad av Eva Rizell.

Annika vill att Pippi ska stanna!

Annika, spelad av Mette Marqvardsen, Tommy, spelad av Bülent Yalcin och Pippi, spelad av undertecknad, och även Herr Nilsson och Lilla Gubben: Vi vill härmed säga TACK till alla barn – stora som små och arrangörer för att Pippigänget fått spela för just ER!

Det har varit otroligt roligt att få möta er glädje. Det har varit och är givande att få spela i ”Här kommer Pippi Långstrump!” – att även vi har haft det så roligt på scen! Och vilken fantastisk feedback vi fick från publiken! Många sa att det berodde på den fantastiska utförandet på teckenspråk, dess konstnärliga rikedom som kom fram med händerna i dialogen, att de som kunde teckenspråk kunde hänga med och förstod precis allt. Skoleleverna ställde många bra frågor, vilket var berikande. Det var roligt att se barnen så glada efteråt!

Ja, det var blandade känslor att köra den sista föreställningen igår. Det är även med sorg, för andra framtida döva och teckenspråkiga barn inte får möjlighet att ta del av en sådan föreställning.

Pippi är överlycklig över att pappa Efraim kommit!

Allas vår bästa Herr Nilsson!

Det är därför otroligt viktigt att teater för döva och teckenspråkiga barn fortsätter med sin magi, äventyr, sorg och skratt – på deras språk, även i framtiden.

Vem är starkast i världen?

Vi tackar alla som kom och delade glädje och Pippidans med oss! Hoppla ofta i livet!
Foto: Rebecca Hellqwist

Nobelpristagaren sa ja!

Jag är så exalterad, håller på med den nya föreställningen Tyst Teaters Kärlek, drömmar och fjärilar med och av Gunilla Vestin Wallin och Debbie Z. Rennie. I föreställningen kommer tre dikter av Tranströmer användas och efter flera mail dit och hit för att ta reda på hur vi kan få visningsrätt för dikterna.

Idag fick jag tag på rätt kontaktperson, inte mindre än självaste Monica Tranströmer som sa att det var inga problem för dom att låta Kärlek, Drömmar och Fjärilar att använda Tomas Tranströmers dikter.  Jag som producent var väldigt tveksam till en början att ta med Tranströmers dikter i produktionen. Jag tänkte bland annat på visningsrätt och liknande producent-frågor, speciellt när vi ska använda material från en poet som också får årets Nobelpris i litteratur.. !!

Hela produktionen andas nu av ny energi och är väldigt taggade till premiären 10 januari på Stockholm Dövas Förenings lokal i Globen. En premiärinbjudan ska givetvis skickas till Tranströmer!

Kramköer, premiärfoton och värdet att komma till publiken

Pippisång i full fart!

Efter premiärföreställningen!

Föreställningarna i Leksand, Umeå, Piteå, Öjebyn och Härnösand möttes även där av förväntansfull publik. Både barn och vuxna, elever och lärare kommer fram till oss och säger att vi är efterlängtade. På en skola hade de redan i augusti tagit upp allt om Pippi! Så efter föreställningen blev vi nästan påhoppade av glada barn som ville prata med oss alla.

Stad efter stad kunde vi se att det verkligen är stort att se föreställningen på teckenspråk.

I Öjebyn, sa en liten kille: Jag tycker om att kramas, får jag krama om dig, Pippi? Klart han fick! Genast blev det en kramkö, även till Annika och Tommy. På Kristinaskolan i Härnösand fick barnen träffa Pippi, Annika och Tommy efter föreställningen och där fick man också se en Pippidans som de själva komponerat ihop!

Det är då man också förstår hur mycket det betyder, att vi kommer till dem och att de får möjlighet att se teater på plats. Alla möten med barnen känns magiska, att det känns som föreställningen fortsätter även efteråt.

Nu har Pippigänget tagit en break på en vecka, så Lilla Gubben får skutta glatt i hagen och Herr Nilsson får mumsa på många bananer.

Själv tvättar jag de olikfärgade strumporna. När de är torra nog väntar nästa publik.

Ser ni hö på vägen, så är det vi!

Passar även på och visar några bilder från premiären i Göteborg. Alla bilder är tagna av Riksteaterns Tyst Teaters tolk Mimmi Ahlén.

Minsta teaterbesökaren och riktiga pengar

Solen tycks följa efter Pippigänget!

Träden bjöd på fantastiskt färgfyrverkeri på vägen till Linköping, hösten var kommen men våren är med på något märkligt sätt ändå.

Efter föreställningen fanns det en liten flicka på kanske tre år, som var dagen till ära klädd i en klänning med pippimotiv och sa hela tiden: Pippi, pippi, pippi! Men även här fanns många äldre bland publiken och som sa att det var nostalgi att se Pippi Långstrump och hennes vänner. Och äntligen kunde de se den på teckenspråk, sa de. Man är aldrig för gammal för Pippi!

Nästa anhalt var Örebro med två föreställningar, där var en fråga återkommande bland barnen: Är det riktiga pengar? Bülent Yalcin, som spelar Tommy och även Pippis pappa Efraim, hade i den senare rollen en magisk stund med ett försvunnet guldmynt, fick därför denna fråga: Kan jag ta en peng så jag kan trolla som du?

Det skulle bli tomt i väskan om hela Sveriges barn tog en peng, men du kan använda en femma istället, blev svaret. Eleven nickade glatt och vi tror att där gick en blivande trollkarl.

Efter sista föreställningen fick vi veta att den minsta teaterbesökaren var två månader! Ja, det ska börjas i tid och vad vore inte bättre än att börja med Pippi. Det var även en annan liten tjej i full Pippimundering, orangea flätor och olikfärgade strumpor som direkt efter föreställningen tog plats på scen: Jag är också Pippi!

Det är då barnteater är som bäst!

Nu rider vi vidare på Lilla Gubben, till Leksand som är nästa anhalt.

 

Premiärsuccé, Pippilängtan och tågäventyr!

Efter 8 veckors repetitioner med fantastiska regissören Debbie Z. Rennie packades ned den underbara Pippiscenen, gjord av Märta Fallenius, för färd till Göteborg. Även Pippiperuken var nedpackad tillsammans med sminket som trollades galant fram av sminkösen Eva Rizell. Nu skulle äventyret, som flätades samman av tre Pippiböcker under fabulöst arbete av Tora von Platen, börja!

Scenmästaren Carina Jernberg åkte före och byggde upp Villa Villerkulla och dess uppfinningsrika gömmor. Det kändes som en evighet innan premiären, men när vi äntligen äntrade scenen kändes det underbart! Efteråt mötte vi glada barn: Vi har längtat efter en teckenspråkig Pippiföreatällning!

Många barn kom fram till Pippi, Annika och Tommy med stora leenden. Det kändes glädjefyllt att ge barnen ett riktigt äventyr på teckenspråk, sa Bülent Yalcin, som spelar Tommy. Det var roligt att se barnen sitta där med ögon stora som tefat under föreställningen, tyckte Mette Marqvardsen, som spelar Annika.

Nästa stad var Vänersborg och även där togs vi emot av glada barn, efteråt frågade de: Är Pippi stark på riktigt?
Det syntes även där att Pippi är efterlängtad, världens starkaste flicka som äntligen visades på deras språk.

Efter föreställningen möttes vi av ett riktigt vårväder! Tåget kom in när vi satt o lapade sol, såg på informationen att det var vårt tåg som kom så vi tog plats. När konduktören tog våra biljetter, sa hon: Ojdå!
Det visade sig att vi satt på fel tåg! Istället för Stockholm var vi på väg till Göteborg – igen. Konduktören var bussig o fixade nya biljetter även om det innebar plus två timmar tills vi kom hem.

Nästa anhalt var Jönköping som även där gassade i härligt solsken. Efter föreställningen gick vi till barnens skola där de fick en frågestund med oss och vi fick bl.a. frågan om vi var döva på riktigt.

Sammanfattningsvis kan vi se en verklig Pippilängtan bland barnen. Många av dem sa att de har läst om eller sett Pippi på film, att hon är deras idol. En sa att Pippi finns i hela världen.

Nu finns hon även på teckenspråk. Att se en föreställning på sitt språk är en rättighet. Det borde vara självklart.

Nu rider vi vidare på Lilla Gubben till Linköping!