– Jag vill återspegla kvinnornas samhälle

Monirah Hashemi föddes i Iran och flyttade till Herat i Afghanistan 2004. Med teatern som verktyg har hon arbetat med kvinnogrupper och deras frågeställningar runtom i Afghanistan. På Teaterdagarna spelar hon sin föreställning Sitaraha – The Stars.

Hur förstod du att du ville bli konstnär?
– Att bli konstnär var en dröm för mig enda sedan barndomen, när jag bodde som flykting i Iran. Tyvärr det var ofta svårt för oss invandrare att förverkliga våra idéer och drömmar eftersom vi inte hade samma rättigheter som övriga befolkningen. När jag sedan lärde känna vänner på ett institut där jag läste engelska fick jag tillbaka energin och hoppet. De visade att vi var många som närde samma dröm. Och det var också då jag hittade kärnan i  min konst – att ifrågasätta hur vi människor begränsar varandra på olika sätt. Jag ville helt enkelt återspegla samhället.

När skulle du säga att konstnärsdrömmen blev sann?
– Det var precis när jag hade varit i Herat i Afghanistan i fem månadet. Mina vänner och jag startade vårt företag “Simorgh Film Association of culture and arts”, och vi började producera kortfilmer, konst, långfilmer och sedan teater .

Vilket är ditt första verk?
– Min första filmproduktion var  The Passengers of Tomorrow som jag gjorde med en annan grupp . Men det första projektet som vi gjorde i vårt företag  var The Gem, som vann första pris i den första festivalen av Teacher’s Day Appreciation day i Herat 2005.

Finns det ett övergripande tema i ditt konstnärliga arbete ?
– Ja , det mesta av mitt arbete handlar om kvinnors liv under olika historiska perioder. Jag har arbetat med berättelser från Koranen, Eva och Adam , Jungfru Maria, Faraons hustru, och Muhammeds fru, dotter och barnbarn. Dessa berättelser kan hjälpa mig att kommunicera med mycket traditionella och religiösa människor att acceptera konst-och kulturarbete som ett positivt verktyg. Genom berättelserna kan jag utveckla mitt arbete och ställa fler frågor som gäller hur kvinnor behandlas även idag.

Vilken är din största inspirationskälla?
– Min mor har alltid varit min inspiration angående beslut, karaktär och i mitt arbete. Hon  berättade alltid sanningen medan de flesta andra kvinnor ignorerade problemen för att vara en bra kvinna och hustru. Hon har gett mig mod att våga se saker som de är, och försöka förändra.

Du använder dans, sång och agerar i din prestation Sitaraha – The Stars , som genren känner du dig mest bekväm med ?
– Föreställningen är baserad på olika språk och alla behövs för att ge historien rätt tyngd, men om jag måste välja en genre då skulle jag välja teatern.

Monirah i föreställningen Sitaraha - The Stars.

Vilka känslor vill du att publiken ska ta med sig efter att ha sett Sitaraha – The Stars?
– Det är svårt att säga , men jag gillar känslan av ansvar. Jag tror att om jag som en person som bor här i fred, säkerhet, välfärd och välstånd, blir berörd av en berättelse om en person någon annanstans, som inte har något av det jag har, som kämpar varje dag för sitt liv, för sina åsikter, för sin rätt att drömma  – då kommer per automatik en lust att förändra. Och med den en ansvarskänsla.

Vad har ni i “Simorgh Film Association of culture and arts” på gång?
– För tillfället är vårt fokus pjäsen. Vi kommer att göra en nationell turné och en Europaturné. Vi arbetar även med några andra idéer som handlar berättelser från barn, flickor och kvinnor  runt om i världen. Men det kommer sen.