språkspärr

Jag har lärt mig ett nytt ord; språkspärr. Efter föreställningen i Östersund så fick jag glädjen att delta i mitt första publiksamtal. Samtalet leddes av David Jonasson från Samiskt språkcentrum och med var också Patricia Fjellgren och Anna Kråik. Alla med samisk bakgrund. Det var så trösterikt att träffa människor som har haft samma känslor för ett förlorat språk. Patricia pratade om hur hon hade upplevt att hennes tunga var för ”tjock”, att hon aldrig skulle kunna säga det samiska ord som låg på tungan. Jag har ju alltid haft samma fysiska upplevelse. Att tungan är avskuren eller har blivit till sten. Det finns en viktig skillnad. De har övervunnit sin språkspärr och tvingat tungan och hjärnan att börja prata och faktiskt återerövrat sitt språk.

Ingabritt Blindh,Patricia Fjellgren,Anna Kråik, David Jonasson

Min språkspärr för finskan ligger på max. Däremot när jag skall ta mig fram på min knaggliga engelska så finns det ingen spärr, även franskan som är mycket sämre kan jag försöka hanka mig fram på. Jag har även provfilmat på en totalt obefintlig danska. Det var bara lustfyllt att bräka fram mitt Kalle Anka språk. Men finskan är inte lustfylld bara stängd, stängd, stängd. Jag har åtminstone börjat säga att jag skall börja försöka, och jag skall verkligen försöka riva ned små bitar i taget av min språkspärr. Tack David, Patricia och Anna för att ni inspirerade mig och gav mig namn på min språkliga förlamning.

Dagens låt: Täysikuu