Klungan – Nu med ljudet som berättargrepp

I januari var det urpremiär för Klungans nya scenkonstverk På rätt sida om okej i Umeå. Föreställningen, som är en samproduktion mellan Klungan och Riksteatern, är humorgruppens tredje samarbete med koreografen Birgitta Egerbladh. I mars är det dags för Stockholmspremiär på Södra Teatern och i höst blir det Riksteaterturné.
Klungan och Birgitta Egerbladh har ett kreativt utbyte som resulterat i flera lyckade föreställningar. Det startade med Det är vi som är hemgiften som innebar ett genombrott för Klungan. Samarbetet fortsatte i Se oss flyga över scenen i fruktansvärda hastigheter som turnerade över landet. Och nu är det rätt sida om okej som star pa tur. Vid tidpunkten för denna intervju är Klungan mitt uppe i repetitionerna av rätt sida om okej i Riksteaterns lokaler i Hallunda utanför Stockholm. De är inne i en undersökande fas där idéer prövas och bollas. Samarbetet med Birgitta Egerbladh innebär att ord och texter möter rörelser och koreografi. Klungans olika karaktärer far ”kroppar”. I På rätt sida om okej används även ljudet som berättargrepp vilket är ett nytt inslag. Föreställningens scener har olika sound och flätas samman till en slags mosaik.
– Det liknar ibland hur man lägger ljud till en film eller hur man använder ljud i radioteater. Där kan ljuden utgöra en atmosfär, en förhöjning av en känsla, väldigt konkreta ljud eller sa handlar det om musik, säger Birgitta Egerbladh.
Samarbetet mellan Klungan och Birgitta Egerbladh inleddes 2007. Några ar innan hade Klungan kontaktat Birgitta efter att ha sett hennes föreställning Köra och vända eller Dit jag längtar så på Stockholms Stadsteater. Tidigt upptäckte de bada ett släktskap och en samhörighet i förhållningssättet på scenen. Och även i själva arbetsprocessen.
– Klungan är ett grupparbete, ett kollektivt skapande. När vi samarbetar med Birgitta är hon som en femte medlem i gruppen. Vi delar väldigt mycket i processen och löser saker tillsammans. Det är ett inspirerande utbyte mellan oss, säger Sven Björklund.
I samarbetet har ett unikt scensprak växt fram som utmärks av både humoristiska kast och mänskligt allvar. Klungan och Birgitta Egerbladh har också en förmåga att ge sina föreställningar tankeväckande titlar. Som På rätt sida om okej.
– Det är ett uttryck som kommer från Klungan. Som att man säger att man sovit väldigt dåligt en natt, och någon svarar ”fast det är ändå på rätt sida om okej”. Det är dåligt men det funkar, det är snäppet ovanför att det inte funkar, säger Sven Björklund.

 

– Nu gäller det att kavla upp ärmarna

Anna Cedergren är sedan årsskiftet ny chef på Umeå teaterförening, som är den största i Sverige. Ett ärofullt och spännande uppdrag, med en stor premiär som första utmaning. Skribenten Johanna Broman fick en kort pratstund med henne.

Hur känns det efter din första arbetsvecka?
– Jag känner mig glad för jobbet, men det är också pirrigt. Det är mycket att ta in och förhålla sig till.
Vad i ditt jobb gör dig mest pirrig?
– Det är ett väldigt skickligt gäng som jobbar i föreningen och under stunder tänker jag att ”Oj, ska jag verkligen vara chef här, hur ska det gå?”. Man kan väl säga att jag har en ödmjuk och pirrig inställning till uppdraget. Föreningen fungerar så himla bra på grund av att de som arbetar är så kunniga och har en sådan lång erfarenhet. Och det kräver att jag kavlar upp ärmarna.
Ni arrangerade Klungans världspremiär av På rätt sida om okej, vad har du för förhållande till humorgruppen?
– Jag har följt dem sedan början i princip, och nu har det blivit lite av en familjegrej att se dem. De är så all-ålders och talar till både min dotter som är 13 år och mig som 50-åring med sin egensinniga humor, det gäller bara att knäcka koden. Jag tycker att de är något av det mest egensinniga som går att se på scen.