Gunillas stora vårturné

Sen premiären av Kärlek, Drömmar och Fjärilar den 10 januari har Gunilla och Rebecca gjort 20 föreställningar av ca 35. De har hunnit bl.a. göra 2 hembesök. En av hembesöken var hos en äldre par som hade svårt att ta sig ut så det blev en intim föreställning med 5 personer i publik, med Rebecca inräknad. Förra veckan var Gunilla och Rebecca på Lindängens vårdhem i Malmö som har en avdelning på teckenspråk.
Gunilla summerar besöket i Malmö och reflekterar över att förutsättningar ser olika ut i Sverige; Det är en fin upplevelse att få besöka äldre döva på äldreboendet där alla använder teckenspråk, det känns som att det fortfarande finns hopp för andra döva Sverige att kunna få samma vård på livets slutskede på sin ort. Det är mer vanligt som jag har sett under turnén är att äldre döva och hörselskadade lever i hemmet och har en kontaktperson från kommunen som får kurser på teckenspråk via kommunen så de kan kommunicera lite. Det är skillnad på hur äldre döva, vuxendöva och hörselskadade bemöts i Sverige, det beror mycket på var man bor för att kunna få rätt vård och stöd på svenskt teckenspråk. Det känns orättvist. Rebecca kommenterade om besöket i Malmö att hon själv skulle vilja bo där när hon blir äldre.

Gunilla i action på Svenska Kyrkan teckenspråksverksamhet i Göteborg

Publiken har bestått främst av äldre döva och hörselskadade, men andra har ibland kunnat hitta till föreställningen. Till exempel i Umeå blev det en mixad publik med döva, hörselskadade, personer med dövblindhet och studenter från Strömbäcks folkhögskola samlades för att se Kärlek, Drömmar & Fjärilar. Gunilla har hittills upplevt fina publikrespons på samtalen som hålls direkt efter föreställningen, folk gör en resa i minnen när de ser Gunilla berättar om sin barndom och sitt liv, och om hennes 35 år på Riksteatern Tyst Teater. Jag, Mia Modig, var med på publiksamtal i Borås Dövas Förening där personerna berättade om minnen från Vänersborg och Växjö, yrkesskolor för män respektive kvinnor. Många tog upp även om hur deras familjer brukade döpa andra människor i deras omgivning för olika persontecken, det brukar locka till skratt då vi  får se familjernas uppfinningsrikedom. Många tar upp om olika föreställningar de har sett med Gunilla i, frågar efter Jianu Iancu och Vineta Lyxell, två tidigare skådespelarkollegor till Gunilla. Det fina med publiksamtalen är att samtalen fortsätter efter Gunilla och Rebecca lämnat lokalen och reser till ny plats.

Turnéliv har gått bra, inga större kriser har tillkommit under turnén. Det var bara en gång under de här 20 föreställningar då Rebecca och Gunilla har känt av baksidorna av turnélivet. De blev försenade till Nässjö med 3 timmar pga tågen hade problem med kylan och kom fram 15 minuter före utsatt föreställningstid där det satt ca 20 personer i Nässjö och väntade på dom. Föreställningen kunde starta efter 30 minuter då hann Gunilla göra sig i ordning.

Gunilla i Örebro Länsteatern, på Nya China.

Det är första gången Riksteatern Tyst Teater testar ipods med text och hittills har vi bara fått fina respons från publik som inte behärskat teckenspråk fullt ut. Kommentarerna har varit bl.a. de kände att det blev till en positiv upplevelse att kunna ta del av scenkonst på teckenspråk via ipods. Gunilla och Rebecca var i Kristianstad förra veckan, arrangören Lena på Kristianstads Teaterförening räckte över en lapp till Rebecca och Gunilla där det stod:
”Oehört mycket tack för en fantastisk stund. Vilken upplevelse! Det gav mig många tankar. Det har också gett mig kunskap om hur jag ska arbeta vidare – som arrangör och bygga nätverk med döva och hörselskadade!” Vi på Riksteatern Tyst Teater tackar för de fina orden och är oerhört glad för respons vi fått av Kristianstads Teaterförening och Lena!

Det som väntar Gunilla och Rebecca är ett gästspel i Finland och ytterligare föreställningar i Sverige fram till sommaren.

/Mia

Tranströmer på teckenspråk

I går var det premiär för Kärlek, drömmar och fjärilar, föreställningen där Gunilla Vestin Wallin från Riksteaterns Tyst Teater blandar poesi med egna minnen. Premiären ägde rum hos Stockholms dövas förening, i en fullsatt lokal.

Gunilla Vestin Wallin Foto Urban Jörén Foto: Urban Jörén

Gunilla Vestin Wallin spelar föreställningen på svenskt teckenspråk. Den textas också till svenska, på smartphones.  

I föreställningen finns Tomas Tranströmers dikter Minnena ser mig, Ensamhet och C-dur.

 

Gunilla Vestin Wallins egna minnen och erfarenheter blandas med poesi av Karin Boye, William Shakespeare, den kinesiska poeten Tzu Yeh och Katarina Johansson, som var en poet med dövblindhet.

Niclas Martinsson från Dövas tidning intervjuar Gunilla Vestin Wallin efter föreställningen.

Läs artikeln i Dövas Tidning här http://www.dovastidning.se/kultur/tyst-teater/item/173-gunilla-gor-grand-final-for-tyst-teater.html

 En mängd blommor väntade på Gunilla efter föreställningen.

Nu börjar turnén, nästa föreställning blir i Gävle på tisdag.

Sista Pippiföreställningen…

Pappa Efraim vill att Pippi följer med honom ut på havet!

Igår, lördagen den 10 december var det vår sista föreställning av ”Här kommer Pippi Långstrump!”.

Pippi Långstrump är en ikon, med sina äventyr och med sina vänner Annika och Tommy, för hörande barn i alla generationer, men det är inte lika självklart för döva och teckenspråkiga. Pippi Långstrump har översatt till över 90 språk, men bara en enda har gjorts på teckenspråk.

Därför var det helt fantastiskt att Riksteaterns Tyst Teater fick göra detta!

Vi har mött publiken efter föreställningarna: En flicka berättade att hon sett Pippi i Vimmerby, men hon kunde inte förstå henne och inte heller prata med henne, då hon inte kunde teckenspråk så den lilla flickan var överlycklig över att träffa Pippi, Annika och Tommy som kunde hennes språk, att hon var helt lyrisk och gjorde Pippidansen hela vägen hem. En annan ur publiken sa: Jag har fått vänta länge. Äntligen vid 46 års ålder förstår jag Pippis dragningskraft, eftersom det sker på mitt språk. I en liten stad i mellersta Sverige var det nästan bara pensionärer i publiken. Efteråt kom en man i 60 års åldern fram och sa: Äntligen får jag se Pippi och hennes vänner på mitt språk, när jag bara fått läsa om henne och sett filmer utan text. Det är inte samma sak. Tack så mycket, tack till er alla! Och så lunkade han leende iväg på käppen.

Pippis pappa har kommit!

Man är aldrig för gammal för Pippi. Detta var bara några exempel av många reaktioner vi fått under turnén. Men den gemensamma nämnaren är hur viktigt det är att få se en föreställning på sitt språk.

Det har varit en fantastisk resa att göra en klassisk pjäs, som knådades vackert ihop av dramatikern Tora van Platen. Underbara scenlösningar och kostymer gjorda av Märta Fallenius, som många i publiken beundrade. Fenomenal teckenspråkskonstnär i regissören Debbie Z. Rennie. Och en verklighetstrogen Pippiperuk, som i övrigt fick många kommentarer, bl.a.  ”Är det ditt riktiga hår?” och smink, fixad av Eva Rizell.

Annika vill att Pippi ska stanna!

Annika, spelad av Mette Marqvardsen, Tommy, spelad av Bülent Yalcin och Pippi, spelad av undertecknad, och även Herr Nilsson och Lilla Gubben: Vi vill härmed säga TACK till alla barn – stora som små och arrangörer för att Pippigänget fått spela för just ER!

Det har varit otroligt roligt att få möta er glädje. Det har varit och är givande att få spela i ”Här kommer Pippi Långstrump!” – att även vi har haft det så roligt på scen! Och vilken fantastisk feedback vi fick från publiken! Många sa att det berodde på den fantastiska utförandet på teckenspråk, dess konstnärliga rikedom som kom fram med händerna i dialogen, att de som kunde teckenspråk kunde hänga med och förstod precis allt. Skoleleverna ställde många bra frågor, vilket var berikande. Det var roligt att se barnen så glada efteråt!

Ja, det var blandade känslor att köra den sista föreställningen igår. Det är även med sorg, för andra framtida döva och teckenspråkiga barn inte får möjlighet att ta del av en sådan föreställning.

Pippi är överlycklig över att pappa Efraim kommit!

Allas vår bästa Herr Nilsson!

Det är därför otroligt viktigt att teater för döva och teckenspråkiga barn fortsätter med sin magi, äventyr, sorg och skratt – på deras språk, även i framtiden.

Vem är starkast i världen?

Vi tackar alla som kom och delade glädje och Pippidans med oss! Hoppla ofta i livet!
Foto: Rebecca Hellqwist

Nobelpristagaren sa ja!

Jag är så exalterad, håller på med den nya föreställningen Tyst Teaters Kärlek, drömmar och fjärilar med och av Gunilla Vestin Wallin och Debbie Z. Rennie. I föreställningen kommer tre dikter av Tranströmer användas och efter flera mail dit och hit för att ta reda på hur vi kan få visningsrätt för dikterna.

Idag fick jag tag på rätt kontaktperson, inte mindre än självaste Monica Tranströmer som sa att det var inga problem för dom att låta Kärlek, Drömmar och Fjärilar att använda Tomas Tranströmers dikter.  Jag som producent var väldigt tveksam till en början att ta med Tranströmers dikter i produktionen. Jag tänkte bland annat på visningsrätt och liknande producent-frågor, speciellt när vi ska använda material från en poet som också får årets Nobelpris i litteratur.. !!

Hela produktionen andas nu av ny energi och är väldigt taggade till premiären 10 januari på Stockholm Dövas Förenings lokal i Globen. En premiärinbjudan ska givetvis skickas till Tranströmer!

Kramköer, premiärfoton och värdet att komma till publiken

Pippisång i full fart!

Efter premiärföreställningen!

Föreställningarna i Leksand, Umeå, Piteå, Öjebyn och Härnösand möttes även där av förväntansfull publik. Både barn och vuxna, elever och lärare kommer fram till oss och säger att vi är efterlängtade. På en skola hade de redan i augusti tagit upp allt om Pippi! Så efter föreställningen blev vi nästan påhoppade av glada barn som ville prata med oss alla.

Stad efter stad kunde vi se att det verkligen är stort att se föreställningen på teckenspråk.

I Öjebyn, sa en liten kille: Jag tycker om att kramas, får jag krama om dig, Pippi? Klart han fick! Genast blev det en kramkö, även till Annika och Tommy. På Kristinaskolan i Härnösand fick barnen träffa Pippi, Annika och Tommy efter föreställningen och där fick man också se en Pippidans som de själva komponerat ihop!

Det är då man också förstår hur mycket det betyder, att vi kommer till dem och att de får möjlighet att se teater på plats. Alla möten med barnen känns magiska, att det känns som föreställningen fortsätter även efteråt.

Nu har Pippigänget tagit en break på en vecka, så Lilla Gubben får skutta glatt i hagen och Herr Nilsson får mumsa på många bananer.

Själv tvättar jag de olikfärgade strumporna. När de är torra nog väntar nästa publik.

Ser ni hö på vägen, så är det vi!

Passar även på och visar några bilder från premiären i Göteborg. Alla bilder är tagna av Riksteaterns Tyst Teaters tolk Mimmi Ahlén.

Minsta teaterbesökaren och riktiga pengar

Solen tycks följa efter Pippigänget!

Träden bjöd på fantastiskt färgfyrverkeri på vägen till Linköping, hösten var kommen men våren är med på något märkligt sätt ändå.

Efter föreställningen fanns det en liten flicka på kanske tre år, som var dagen till ära klädd i en klänning med pippimotiv och sa hela tiden: Pippi, pippi, pippi! Men även här fanns många äldre bland publiken och som sa att det var nostalgi att se Pippi Långstrump och hennes vänner. Och äntligen kunde de se den på teckenspråk, sa de. Man är aldrig för gammal för Pippi!

Nästa anhalt var Örebro med två föreställningar, där var en fråga återkommande bland barnen: Är det riktiga pengar? Bülent Yalcin, som spelar Tommy och även Pippis pappa Efraim, hade i den senare rollen en magisk stund med ett försvunnet guldmynt, fick därför denna fråga: Kan jag ta en peng så jag kan trolla som du?

Det skulle bli tomt i väskan om hela Sveriges barn tog en peng, men du kan använda en femma istället, blev svaret. Eleven nickade glatt och vi tror att där gick en blivande trollkarl.

Efter sista föreställningen fick vi veta att den minsta teaterbesökaren var två månader! Ja, det ska börjas i tid och vad vore inte bättre än att börja med Pippi. Det var även en annan liten tjej i full Pippimundering, orangea flätor och olikfärgade strumpor som direkt efter föreställningen tog plats på scen: Jag är också Pippi!

Det är då barnteater är som bäst!

Nu rider vi vidare på Lilla Gubben, till Leksand som är nästa anhalt.

 

Premiärsuccé, Pippilängtan och tågäventyr!

Efter 8 veckors repetitioner med fantastiska regissören Debbie Z. Rennie packades ned den underbara Pippiscenen, gjord av Märta Fallenius, för färd till Göteborg. Även Pippiperuken var nedpackad tillsammans med sminket som trollades galant fram av sminkösen Eva Rizell. Nu skulle äventyret, som flätades samman av tre Pippiböcker under fabulöst arbete av Tora von Platen, börja!

Scenmästaren Carina Jernberg åkte före och byggde upp Villa Villerkulla och dess uppfinningsrika gömmor. Det kändes som en evighet innan premiären, men när vi äntligen äntrade scenen kändes det underbart! Efteråt mötte vi glada barn: Vi har längtat efter en teckenspråkig Pippiföreatällning!

Många barn kom fram till Pippi, Annika och Tommy med stora leenden. Det kändes glädjefyllt att ge barnen ett riktigt äventyr på teckenspråk, sa Bülent Yalcin, som spelar Tommy. Det var roligt att se barnen sitta där med ögon stora som tefat under föreställningen, tyckte Mette Marqvardsen, som spelar Annika.

Nästa stad var Vänersborg och även där togs vi emot av glada barn, efteråt frågade de: Är Pippi stark på riktigt?
Det syntes även där att Pippi är efterlängtad, världens starkaste flicka som äntligen visades på deras språk.

Efter föreställningen möttes vi av ett riktigt vårväder! Tåget kom in när vi satt o lapade sol, såg på informationen att det var vårt tåg som kom så vi tog plats. När konduktören tog våra biljetter, sa hon: Ojdå!
Det visade sig att vi satt på fel tåg! Istället för Stockholm var vi på väg till Göteborg – igen. Konduktören var bussig o fixade nya biljetter även om det innebar plus två timmar tills vi kom hem.

Nästa anhalt var Jönköping som även där gassade i härligt solsken. Efter föreställningen gick vi till barnens skola där de fick en frågestund med oss och vi fick bl.a. frågan om vi var döva på riktigt.

Sammanfattningsvis kan vi se en verklig Pippilängtan bland barnen. Många av dem sa att de har läst om eller sett Pippi på film, att hon är deras idol. En sa att Pippi finns i hela världen.

Nu finns hon även på teckenspråk. Att se en föreställning på sitt språk är en rättighet. Det borde vara självklart.

Nu rider vi vidare på Lilla Gubben till Linköping!

Försök till en sammanfattning från WFD

som har varat i 168 timmar, 10080 minuter och 604 800 sekunder! Teckenspråkiga döva och hörselskadade från hela världen har samlats i Durban för att utbyta erfarenheter, få inspiration och gå samman för kampen till ett fullvärdigt liv. 2100 registerade kongressdeltagare, Hotell Hilton har fått persontecken för alla kongressdeltagare antingen sover där eller äter där eller har sin sociala umgänge där på kvällarna.

Teknologin har verkligen utvecklats, med tanke på världkongress i Madrid 2007 då hade folk knappt hört uttrycket WIFI, smarta mobiler med mera. Denna kongress har det facebookats, twittrats och bloggats som aldrig! Vi följer flera svenskar som är här i deras twitter och facebook, och får ta del av deras funderingar och kommentarer om alla olika seminarier och workshops här.

Teman som avhandlats här är utbildning på teckenspråk, dövstudier, utvecklingsländer och mänskliga rättigheter. Föreläsarna i seminarierna som har under fyra år forskat, jobbat och utvecklat dessa teman utifrån teckenspråkiga döva, hörselskadade och personer med dövblindhets vardag och situtation i hela världen. En exempel på det är temat Deaf Gain, vad kan döva, hörselskadade och personer med dövblindhet ge världen? Vad kan världen få nytta av  gruppen som ser världen genom händerna och ögonen? T.ex. ljusdesigner, tv-spelutvecklare, jobba med 3D+ 4D teknologin med mera.   

På kvällarna har det bjudits på lite kulturaktiviteter. Vi har sett en teatergrupp från Cape Town, Silent Theatre från Uganda och en filmkväll. Flera kulturarbetare som är här i Durban har diskuterat att starta en internationell kulturnätverk.

För att sammanfatta hela veckan på en enda inlägg som dessutom inte får vara lång; det är ett ställe att samla kraft för de kommande fyra åren, til nästa världkongress Istanbul 2015. Med målet att göra världen till en bättre plats för alla.

/Mia och Anna

Riksteaterns Tyst Teater på plats i Durban!

Mia Modig och Anna Ljungqvist är på plats i Durban, Sydafrika för att delta i sextonde världkongress för döva (World Federation of Deaf, WFD) som startades 1951 i Rom, Italien. Denna världkongress firar också att förbundet fyller 60 år. Under helgen 15-17 juli var det generalförsamling med 73 organisationer från hela världen på plats för att bland annat välja ny förbundsstyrelse mellan 2011-2015 samt röstat fram nästa världkongress-stad 2015 som går till Istanbul, Turkiet. Mellan 18 juli – 24 juli är det en vecka fyllt med seminarier, möten, nätverkande och här finns det även tre teatergrupper och tre filmer som ska visas under veckan, därbland Silent Theatre från Uganda. Spännande vecka väntar oss!

Igår, 18 juli, var det invigning á la Sydafrika! Vi fick se allt från gospel på teckenspråk, dans, performance från 8 dövskolor som finns i området, vi fick också lyssna till kongressens öppningstal från bland annat FN-representanten Shuaib Chalklen som skrivit FN-rapport om hur situtationen ser ut för personer med funktionsnedsättning i hela världen. Han nämnde bland annat att det finns 1 miljard människor som har funktionsnedsättning. WFDs siffra på antalet döva i världen är ca 70 miljoner. 

På invigningen fick alla i publiken en trumma var som vi kunde också trumma på. Tolkförfarandet är fascinerade för oss hörande. På storbildsskärm kan man se Sydafrikansk teckenspråkstolk och Internationell teckenstolk och så skrivtolkas allt till engelska. Snacka om total tillgänglighet för alla inblandade. Kanske inspiration till framtida tillgänglighetsarbete i Sverige?

Bilder kommer senare!

/Mia och Anna i Durban, Sydafrika