Urpremiär i Förslöv ingen märklig slump

Just nu turnerar Sven Wollter, Iwa Bohman och Sandra Malmquist till Riksteaterföreningar över hela Sverige med ”En dåres sånger”: om skalden Gustaf Frödings sista dagar. Urpremiären var i Förslöv den 1 mars och Båstads Teaterförening stolta arrangörer.

”Sven Wollter är fantastisk, i minsta skakiga handrörelse, i varje illmarigt ögonkast närvarande”, skrev Helsingborgs Dagblads recensent Elin Wrethov. ”…ett totalt hudlöst porträtt av Fröding”, bedömde Dagens Nyheters recensent Rikard Loman. Fina recensioner bägge två.

Men Rikard Loman skrev också mer i sin recension i DN den 3 mars.
Han sammanfattade premiären som ”en av årets märkligaste teaterhändelser” i det att: ”Av någon anledning har Riksteatern förlagt premiären till en skolaula i Båstads kommun. Utan en GPS hade jag inte hittat till detta arrangemang…”.

En minst sagt märklig reflektion, kan vi – Jan Ekelund, ordförande i Båstads Teaterförening och Stefan Karsberg, ansvarig för uppdraget Små scener och små orter på Riksteatern, – tycka.

Båstads Teaterförening har arrangerat teater i över 30 år, ”En dåres sånger” var den 391:a föreställningen som föreningen erbjudit sin publik. Genom åren har Båstads Teaterförening stått värd för flera av Riksteaterns premiärer, däribland ”Peer Gynt” (1995) och ”Guds djärvaste ängel” (2010). Det är alltså vare sig unikt eller särskilt märkligt att en premiär placeras hos en av de omkring 240 teaterföreningar som äger Riksteatern. Tvärtom är det Riksteaterns uppdrag sedan 1933 att turnera till små – och stora – scener runt om i landet.

Riksteaterns teaterföreningar och deras publik har länge efterfrågat en bred repertoar för alla de mindre scener som finns runt om i Sverige, det vill säga teatrar, bygdegårdar, Folkets Hus lokaler, och många flera. Som svar på det har Riksteatern ökat småplatsstödet – ett stöd för arrangörer i hela Sverige – med 50 procent till en och en halv miljon kronor 2011. Allt för att möjliggöra att också lite matigare dramaproduktioner, som ”En dåres sånger” ska kunna turnera.  Ett annat exempel på en sådan produktion är ”Bli min diamant” med Dag Malmberg och Maria Selbing som hösten 2009 hade premiär i värmländska Segmon. I en lokal som till vardags fungerar som ortens skolgymnastiksal, biograf och teater.

Det är viktigt att alla, oavsett var i Sverige man bor, ska kunna få tillgång till ett brett teaterutbud. Även om det så erbjuds i en, enligt Lomans recension, ”trist skolaula i Förslöv, en kulen tisdagskväll”.

Visst kan man ha synpunkter på en skolaulas eller bygdegårds interiör, men det är så verkligheten ser ut. Båstads teaterförening erbjuder kanske inte en tjusig teatersalong i Förslöv men däremot teater som engagerar, roar och oroar sin publik.

Ur vårt perspektiv var urpremiären den 1 mars alltså inte någon ”märklig teaterhändelse”, utan ett vanligt arrangemang som lockade publik från hela Nordvästra Skåne i alla åldrar, med eller utan GPS.

Jan Ekelund, ordförande Båstads Teaterförening, Riksteatern
Stefan Karsberg, Uppdragsledare Små scener och små orter, Riksteatern

5 thoughts on “Urpremiär i Förslöv ingen märklig slump

  1. Bra rutit Jan! För mig hade du gärna kunnat vara lite mer högljud:
    Det är nog dags att tala om för de geografiskt okunniga och totalt omedvetna, om att Sverige består av mer än Stockholm. En mer blasé publik och dessutom ganska okunnig ( egen erfarenhet efter många år i Stockholm (( mot min vilja)) och dessutom flitig teaterbesökare) får man leta efter. Det enda som gäller för dem är att kunna sola sig i glansen av en premiär eller motsvarande arrangemang. Denne totalt geografiskt inkompetente kritiker hade kunnat utnyttja Eniro eller motsvarande så hade han kommit rätt. I allra värsta fall hade han kunnat utnyttja det vi lantisar kallar telefon.

    Det var en gång en moderat politiker som sa att Stockholmare var mer intelligenta än landsortsbor- F-n vet om hon inte menade tvärtom. Skall man döma av de uttalande som man kunde läsa om i DN torde så vara fallet.

    Avslutningsvis tror jag att talesättet ”Surt sa räven…. ” stämmer väl in på denne vilsnegågna kritiker.

    MVH
    Anders Rick
    ( Som dessutom helt obildad gilllade nämnda teaterföreställning- fler likadana förväntar jag mig i framtiden).

  2. Intressant diskussion om spelplats för En dåres sånger och motiveringen att den är exempel på föreställningar som erbjuds ”mindre scener runt om i Sverige”! I Värmland – Frödings eget landskap – fanns det EN ENDA SCEN – Folkets Hus i Skoghall, som fann nåd för de stränga tekniska granskningarna inför denna turné! Ingen lokal i Karlstad, ingen i Säffle dög. (En scen i Arvika, men det kontraktet revs upp av andra skäl.) Jag tycker inte heller att jag fått nöjaktig teknisk motivering till avslaget på vår ansökan. Vi blev ju inte erbjudna föreställningen, så de tekniska förutsättningarna har jag inte ens kunnat kolla.
    Många syrliga kommentarer, bl.a. i pressen och från Sven Wollter själv om att ”inga fler i Värmland bokat föreställningen”! Som vi tjatat och bönat! Men fått nej! Surt!
    tycker
    Hervor Svenonius, ordf. Karlstads teaterförening

    • Hej Hervor!

      visst är det tråkigt att vi inte kunnat spela mer i Värmland!

      Ansökningarna, eller intresseanmälningarna, för En dåres sånger var långt över det antal som vi hade möjlighet att få in i vår turnéperiod. Det var fler än 70 Tf som önskade arrangera och vi hade möjlighet att lägga ut ca 40 föreställningar under den period som skådespelarna hade möjlighet att anställas.

      Vi var tyvärr tvungna att göra ett urval och vi vet att många arrangörer är besvikna över att inte ha fått möjlighet att arrangera produktionen på sin ort. Uttalanden i pressen kommer bara ifrån att vi inte varit tydliga i informationen till skådespelare och press att fler önskat föreställningen än vi har kunnat tillgodose.

      Stefan Karsberg, Uppdragsledare Små scener och små orter

      • Va? Beror det plötsligt på för många beställningar nu? Vi blev ju inte ens erbjudna En dåres sånger med motiveringen att vi inte hade någon lokal som dög! Och vilka tekniska förutsättningar det var som inte kunde uppfyllas i Karlstad har jag ännu inte fått svar på.
        Med stigande irritation
        Hervor Svenonius, Karlstads teaterförening

  3. Hej Hervor!

    Att Karlstads Teaterförening inte var med i urvalet för En dåres sånger beror enbart på dom tekniska förutsättningarna i dom olika lokalerna. (Teknik, storlek m.m.) Arenan är den lokal i Karlstad som kanske är svårast att förstå varför det inte skulle fungera att spela i.
    Den 29 mars skickade jag dig en liten förklaring som jag fått från vår tekniske projektledare på dom parametrar som skiljde Arenans förutsättningar och produktionens behov. Hoppas att detta kommit fram till er!

    Som Stefan svarar så var Ansökningarna, eller intresseanmälningarna, för En dåres sånger var långt över det antal som vi hade möjlighet att få in i vår turnéperiod. Det var fler än 70 Tf som önskade arrangera och vi hade möjlighet att lägga ut ca 40 föreställningar under den period som skådespelarna hade möjlighet att anställas.

    Vi var tyvärr tvungna att göra ett urval och vi vet att många arrangörer är besvikna över att inte ha fått möjlighet att arrangera produktionen på sin ort. Uttalanden i pressen kommer bara ifrån att vi inte varit tydliga i informationen till skådespelare och press att fler önskat föreställningen än vi har kunnat tillgodose.

    Men som sagts tidigare så var det en fråga om teatertekniska förutsättningar som tyvärr gjorde att inte Karlstad var aktuell för En dåres sånger!

    /Henrik Nilsson
    Distriksansvarig – Värmland, Västra Götaland, Örebro

Comments are closed.